Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boken — den mänskliga tankens skattkammare - Nya ideal efter franska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 BOKEN ______________________________________________________________________________
Rokokons graciösa konst avspeglas i denna sida, hämtad ur
Dorats Les baisers, i vars företal författaren om
kopparstickaren Eisen säger, att »hans gravstickel reparerat vad min
penna försummat».
dem är att skillnaden mellan bokstavens tjocka och
fina streck -— grund- och hårstrecken — blivit starkt
framhävd. Samtiden beundrade dem, de infördes i
både England och Tyskland, och ännu i dag är
bodoni-stilen flitigt använd.
Englands insats i boktryckarkonsten under denna
tid lever kvar i de ännu gångbara stilar som skars av
William Cas’lon och J. Bas’kerville [-vil]. Didot,
Bo-doni och Baskerville skapade nyantikvan. Ett exempel
på Baskerville är denna boks »brödstil» (den stil
varmed texten är satt).
Vad illustrationen i 1800-talets bok beträffar, var
kopparsticket icke alldeles utdömt utan kvarlevde om
än i den friare form som kallas radering. Därjämte
användes stålsticket, som ger en högst charmerande
bild. Det är egentligen samma metod som
kopparsticket, fast det mera hållbara stålet användes som
material. År 1775 kom träsnittets renässans tack vare den
engelske träsnidaren Thomas Bewick [bjo’ik]. Hans
teknik gick ut på att i motsats till det gammaldags
träsnittet åstadkomma en bild huvudsakligen upp-
Nya ideal efter franska revolutionen
Liksom rokokons sirliga och muntra konst uppstod
i Frankrike, skulle också reaktionen mot den komma
därifrån. Den franska revolutionen medförde en
hastig omsvängning. Klassicismens anda kom att prägla
också bokkonsten, där man sökte sina ideal i antikens
stränga och regelbundna linj ef öring. Bilden försvann
nästan helt och hållet (i Frankrike för ett halvt
århundrade) ur boken, och man arbetade åter med den
typografiska materielens medel. De antikvastilar som
skars av boktryckarfamiljen Didot [didå7] i Paris fick
en förnäm och regelbunden om än stel och
andefattig prägel.
Italiens store boktryckare vid denna tid var
hertigens av Parma hovboktryckare Giambattista Bodo’ni,
som tryckte Fader vår på 155 olika språk, Ora’tio
Domi’nica (1806), för att visa sitt enorma förråd av
exotiska typer. Han skar icke mindre än 143 olika
antikvasnitt, vilka vi ser i den berömda Manua’le
tipo-gra’fico, som utgavs av hans änka 1818. Liksom Didots
stilar är de antikiserande, men det utmärkande för
Denna upplaga av Racines arbeten, tryckt av Didot 1783, är
hållen i klassicistisk anda. Vinjetten med de kungliga vapnen är
utförd i kopparstick.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
