Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boken — den mänskliga tankens skattkammare - Stormaktstidens bok - Dekadans och förnyelse - Bokföring — hur man håller reda på sin rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 BOKFÖRING
lagan av 1618, till vilken kungen skaffade medel
genom att anslå en tunna spannmål från varje
kyrkohärbärge i riket — den s. k. bibeltryckstunnan. Det är
en ståtlig foliant om i 300 tvåspaltade sidor, tryckt
med schwabach, rikt illustrerad med ramar i
renässansstil runt bilderna, titelbladet i koppar och i en
upplaga av 2 152 exemplar. Kostnaderna uppgick till
8 609 daler 16V11 öre, varav »cronones booktryckiare»
fick 3 294 daler 72/s öre.
Ignatius Meurer (1589—1672) hann under sin
långa levnad göra en stor insats i vår bokhistoria.
Bl. a. tryckte han den första tidningen i vårt land,
Ordinari Post Tijdender, och 1628 den första boken
med an tikva typer. Exemplet följdes icke förrän 100 år
senare.
Det mest betydande tryckeriet var dock det som
innehades av boktryckarfamiljen Keyser — tre
generationer med samma namn. Under Henrik Keyser II
stod det som högst. Han var sin egen stilgjutare, och
1691 utgav han ett stilprov — ett av de första i vårt
land — som visade prov på 26 goda stilar, och i texten
till en bild av en press i tryckeriet omtalar han, att
»sådane nije stycken pressar äre nu för tiden i gång
uthi mitt tryckerij».
Vid sekelskiftet höll tysken Curio på med
tryckningen av Olof Rudbecks stora Atlan’tica, men ett
oblitt öde — den stora branden som härjade Uppsala
1702 — spolierade både manuskript och material,
liksom stockarna till de 6 000 å 7 000 träsnitt som
Rud-beck låtit förfärdiga för sitt botaniska jätteverk Campi
Elysii. Endast ett fåtal exemplar har räddats —
dyrbara rester av de för övrigt sparsamma illustrerade
verk från 1600-talet, bland vilka det mest kända och
beundrade är Erik Dahlberghs Sve’cia anti’qua et
ho-die/na, vars utgivande tog 48 år (1667—1715) i
anspråk.
Dekadans och förnyelse
Med Karl XII:s långa krig följde depression,
boktryckarna hade det besvärligt, konkurrensen dem
emellan var svår liksom med bokbindarna, som sökte
få monopol på bokhandeln. Dessutom var »censor
lib-rorum» en besvärlig herre, som icke blott vakade över
böckernas sakliga innehåll utan även ändrade
»åt-skillige ordeformer, som synes qwälja publique
inrättningar och wärk». Censuravgiften var betungande, ty
den kunde stundom stiga till %. av
tryckningskostnaden. Först med 1810 års tryckfrihetsförordning blev
man kvitt denna hämsko. Under sådana förhållanden
blev det följaktligen si och så med boktryckarkonsten,
även om det fanns män som ivrade för dess höjande,
t. ex. den driftige och initiativrike Peter Momma.
Det tyska inflytandet bröts under Gustav III, då den
franska smaken tog överhand. De röster som redan
tidigare höjts för att man skulle utbyta de gotiska
typerna mot »the klara och zirliga uthur then Latinska
werlden» vann nu gehör, och antikvan började
allmänt användas. Ett undantag utgjorde dock en så
spridd bok som almanackan, som ännu 1900 trycktes
med fraktur. Illustrationskonsten kunde ej heller mäta
sig med utlandets stora kopparstickskonst, även om
sådana verk som Peringskiölds Monumenta
uplan’-dica samt Rehns och Martins gravyrsamlingar bildar
välgörande undantag.
Om 1800-talets svenska bok gäller i huvudsak vad
som sagts om utlandets. Fastän goda boktryckare inte
saknades — en Lars Johan Hierta och en Berling i
Lund — inträdde en boktryckarkonstens
dekadansperiod. Reaktionen, som utgick från Morris, fick sin
främste talesman i Waldemar Zachrisson, som 1893
började utge Boktryckerikalender och 1900
grundade Föreningen för bokhantverk. I fråga om
konstnärligt boktryck kom Bröderna Lagerström att inta
en ledande ställning. Målmedvetet har de arbetat för
renhet och enkelhet i boktrycket och särskilt strävat
efter att skapa en speciellt svensk bokstavstyp.
Vår egen tids bokkonst befann sig under 1930-talet
i ett experimentstadium, i det att funktionalismen
trängde in i boksidan. Den »elementära typografin»
kastade symmetrin över bord, och boksidan blev en
tummelplats för allehanda försök att skapa något nytt
och — bättre. Men hur man ruckat på marginaler,
rubriker och bilder, står dock faktum kvar, att de
första boktryckarnas alster under renässansen i sina
harmoniskt avvägda proportioner, måttfulla
satsanordningar och vackra typsnitt förblivit och alltid skall
förbli bestående skönhetsvärden och värdefulla
förebilder. Vår bokkonst av idag har också återvänt till
dessa. Och hur än boken gestaltas, kommer den att
förbli en den mänskliga tankens, idéns och fantasins
skattkammare.
HUR MAN HÅLLER REDA PÅ SIN RÖRELSE
Bokföring. Ingen affärsman eller företagare
kan, så snart hans affärstransaktioner vunnit någon
omfattning, komma ihåg alla de förhållanden som
sammanhänger med en avslutad affär eller utreda
resultatet av den, utan att han därvid använder sig av
bokföring. Bokföringen är ett internationellt känt
sy
stem, som bygger på ett fåtal logiska regler för
planmässigt upptecknande av affärshändelser i dels
kronologisk, dels systematisk följd. Dessa anteckningar
skall leda fram till en översiktlig schematisk
sammanställning av i affären investerade tillgångar,
skulder och eget kapital samt utvisa resultatet av
affärs
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
