Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brutus, Marcus Junius — mördare eller hjälte? - Bryssel — spetsarnas och mattornas stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYSSEL 515
MÖRDARE ELLER HJÄLTE?
»Han var den bästa romarn bland dem alla.
Varenda sammansvuren, utom han,
Drevs till sitt dåd av ilskan emot Caesar.
Han ensam gjorde det i ärlig mening
Och utav kärlek till sitt fosterland.
Mild var hans levnad och grundämnena
Så blandade i honom, att naturen
Väl kunde träda fram och säga världen
’Det var en man’.»
Antonius’ monolog vid Brutus’ bår
ur Shakespeares Julius Caesar.
BrUTUS, Marcus Junius (trol. 85—42 f. Kr.),
tillhörde en förnäm romersk släkt med stolta
frihets-traditioner, bl. a. ansågs han på mödernet härstamma
från Lucius Junius Brutus, som enligt sägnen 509
störtade Roms siste konung och införde republiken.
Det är sannolikt, att detta — låt vara inbillade —
släktskapsförhållande bidrog att hos den svärmiske
ynglingen ingjuta det lågande tyrannhat som
sedermera skulle bli Brutus’ eget öde. Tidigt faderlös blev
han omhändertagen av sin morbror och sedermera
svärfader Cato d. y., vars vördnad för de
gammalromerska dygderna kom att göra ett outplånligt
intryck på den unge Brutus.
Caesar umgicks flitigt i Brutus’ föräldrahem, och
oaktat den stora åldersskillnaden dem emellan —
tjugo år — blev de efter hand personliga vänner. När
Caesar år 49 tog till vapen mot sina politiska
motståndare i Rom (jfr Caesar) bröts emellertid vänskapen
tillfälligt, i det att Brutus av lojalitet mot republiken
såg sig tvungen att sluta upp på Pompejus’ sida. Efter
Caesars seger vid Farsa’los året därpå övergick han
emellertid till denne under intryck av den storsinta
behandling han rönte från den forne vännens sida.
Men samarbetet skulle inte bli långvarigt. Då
Caesar allt tydligare visade sin avsikt att upprätta
enväldet och slutligen lät utnämna sig till diktator på
livstid — i öppen strid mot republikens grundsatser
— lät Brutus av Caesars hätska fiender, särskilt av
sin svåger Cassius, förmå sig att träda i spetsen för
en sammansvärjning, för vars hederlighet han ansågs
utgöra en borgen. Sammansvärjningen ledde till
mordet på Caesar 15 mars 44. Den besvikelse och
förvåning Caesar måste ha känt över att finna den fome
vännen bland sina mördare har eftervärlden gett
uttryck åt i den berömda repliken »Även du min Brutus!»
Inga förberedelser var emellertid gjorda för att
utnyttja situationen efter Caesars död. Vid dennes bår
lyckades Antonius vända folkmassan mot de
samman-svurna, vilka härigenom blev tvungna att skyndsamt
lämna Rom. Brutus och Cassius flydde till
Balkanhalvön, där de båda mötte sitt öde i slaget vid Filippi
— efter att ha lidit nederlag mot Antonius tog Brutus
sitt eget liv.
Mycket olika har Brutus blivit bedömd av
eftervärlden. Under antiken prisades han som en hjälte.
Dante placerade honom längst ned i helvetet, vid sidan
av de andra ärkeförrädarna Cassius och Judas.
Shakespeare såg i honom en i grunden vek och ädel
grubb-lare, som av sin trohet mot republiken drevs att rikta
dolkstöten mot sin vän och välgörare Caesar men som
också knäcktes av den härav uppkomna
pliktkollisionen.
Den kritiska historiska forskningen har väl i
åtskilligt givit Shakespeare rätt i denna uppfattning.
SPETSARNAS OCH MATTORNAS STAD
Bryssel, franska Bruxelles, flaml. Brussel [fr.
brysel’, flaml. brys’el], Belgiens huvudstad, har med
förstäder närmare en milj. inv. Belägen på gränsen
mellan de båda stammar som bildar det belgiska
folket, flamländarna i norr och vallonerna i söder,
består staden av en äldre, lägre liggande flamländsk
stadsdel på västra sidan av den numera överbyggda
floden Senne, samt en nyare stadsdel på höjderna
öster om floden, där de fransktalande elementen
överväger. Tillsammans bildar dessa områden det
egentliga Bryssel innanför de stora bulevarderna, som nu
upptar de forna befästningarnas plats. Därutanför
ligger de nyare förstäderna, tillsammans många gånger
större än den gamla staden. Under det senaste
århundradet har Bryssel vuxit mycket hastigt. Ännu
1855 hade staden med förstäder blott 250000 inv.,
1900 hade den 570 000 och 1951 966 000.
Staden har för sitt uppsving att tacka läget vid en
flodövergång halvvägs mellan Brügge och Köln på
gränsen mellan flamländskt och vallonskt
språkområde. Den omtalas på 900-talet som handelsplats och
fick snart betydelse som residensort för grevarna,
senare hertigarna av Brabant. Med Burgund kom
Bryssel till habsburgarna och blev under Filip II av
Spanien säte för ståthållaren över Nederländerna. Här
började 1566 upproret mot Spanien. 1600-talets krig
for hårt fram med staden, som 1695 nedbrändes av
fransmännen. Först mot 1700-talets mitt kunde den
åter börja utvecklas. Sedan 1830 är Bryssel Belgiens;
huvudstad och utgör numera också medelpunkten ii
landets ekonomiska liv.
Bryssels ekonomiska betydelse beror alltjämt tilll
en del på dess läge, nu i centrum för landets
järnvägs-nät och med möjligheter för smärre sjögående fartyg
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
