Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buddhism, brahmanism och hinduism — de stora indiska religionerna - Genom askes och själavandring till evig ro i nirvana - Buddhas väg till nirvanas frid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 BUDDHISM
DE STORA INDISKA RELIGIONERNA
BuDDHISM, BRAHMANISM och HINDUISM.
När Buddha började förkunna sin lära, var
brahma-nismen den härskande religionen i Indien. Om
brah-manismens äldsta religiösa föreställningar får vi
kännedom i de samlingar av hymner och kultsånger som
kallas Veda (vetande) och som härrör från
1500—-1000 f. Kr. De gudar som omnämns i dessa heliga
skrifter är himmelsgudar och naturgudomligheter, som
man så småningom kom att uppfatta på ett mera
andligt sätt. Så var t. ex. Agni (lat. ignis, eld) först eldens
gud. Men elden var nödvändig vid offret, och Agni blev
snart offereldens gudom. Offret var det centrala i
religionen, på offret berodde bönhörelse, människors
lycka och välgång, ja hela tillvarons väl eller ve.
Därför fattades Agni till slut som den innersta kraften i
hela naturen. »Agni är i jorden, i växterna, Agni
gömmer sig i vattnet, Agni är i stenarna, i människorna,
i koma och hästarna», heter det ienVedahymn. Andra
indiska gudar är Varuna, himlens och nattens gud,
men också den stränge domaren över människornas
synder, samt Indra, drakdödaren, krigarnas gud,
idealet av tapperhet och manlighet.
Det stora Buddhatemplet i den indiska staden Gaya är uppfört
på den plats där Buddha i meditationer under det heliga
bod-dhiträdet »mottog den stora upplysningen».
Genom askes och själavandring till evig ro i
nirvana
Indiernas präster kallades brahmaner. Deras
uppgift var att resa altaren och utföra de heliga
handlingarna. Men längre än till sextioårsåldern fick de
inte bedriva denna verksamhet. Då drog de sig tillbaka
till ensamheten i naturen och tillbragte sitt
återstående liv under botövningar och djupsinniga
spekulationer. De nedskrev sin visdom i de s. k.
Upanisha-derna (förtroliga meddelanden), som tillkommit
mellan 8:e och 6:e årh. f. Kr.
En grundtanke i Upanishaderna är, att de många
gudarna blott är skilda uppenbarelser av ett enda
gudomligt väsen, Atman (jaget) eller Brahma, som är
världens själ, en evig och allomfattande ande, som är
opersonlig och okroppslig men som ger liv och
verklighet åt alla varelser och alla ting. Atman är
tillvarons innersta kärna, bestående och oförgänglig,
medan allt annat är växlande och obeständigt. Atman
lever på djupet hos varje människa, och det högsta en
människa kan uppnå är att veta sig vara ett med
alllivet, med Atman-Brahma. Att vara frälst är att kunna
säga »tat tvam asi», »detta är du». Mellan mitt jag och
det stora all-jaget finns inte längre någon gräns.
Medlet att uppnå detta mål är kunskap och vetande samt
asketiska övningar, kuvande och undertryckande av
det egna jagets känslor och tankar (yoga). Den som
nått enhet med Brahma är höjd över själavandringen.
Enligt brahmanernas lära måste nämligen varje
människa och varje djur efter döden alltefter förtjänst
återfödas i en människo- eller djurkropp. Blott enhet
med den över all växling höjda gudomen kan rycka
själen ut ur kretsloppet och låta den komma till
fullständig ro i nirvazna (utslocknande).
Buddhas väg till nirvanas frid
Även buddhismen lär, att frälsningen består i frihet
från själavandring. Men den väg som Buddha
anvisade skiljer sig i flera viktiga hänseenden från
brah-manismens. Buddha förkastade t. ex. askesen. Han
hade intet gudsbegrepp och brydde sig inte om att
spekulera över världssjälen. Han var blott intresserad
av en enda fråga: »Hur skall jag nå frälsning från det
lidande som livet innebär?» Att livet väsentligen är
lidande, därom rådde för Buddha ingen tvekan. Han
var en stor realist, men hans grunduppfattning av livet
är pessimistisk.
I den berömda predikan som Buddha skall ha
hållit i Benares för sina första lärjungar heter det:
»Födelse är lidande, ålder är lidande, död är lidande,
samvaro med den man icke älskar är lidande, att vara
skild från den man älskar är lidande, förlust av det
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
