Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burgund — ett medeltida hertigdöme - En medeltida politisk maktfaktor - En härd för den senmedeltida kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BURGUND 537
ETT MEDELTIDA
HERTIGDÖME
Burgund. Burgunderna var en germanstam, som
ursprungligen hörde hemma på Bornholm. (Ön hette
undermedeltiden Burgundarholm.) Ungefär vid tiden
för Kristi födelse finner vi burgunderna mellan nedre
Oder och nedre Weichsel. I början av 400-talet tågade
de in i den romerska provinsen Gallien och bosatte sig
med romarnas tillstånd på vänstra Rhenstranden, där
Worms blev deras huvudstad. Det är detta
burgun-derrike som omtalas i den tyska medeltidsdikten
Ni-belungenlied. Efter ett par årtionden förflyttades de
till Rhöne- och Saöne-dalen och grundade där ett nytt
rike (443), varom det franska landskapsnamnet
Bour-gogne ännu vittnar. Burgunderna var ett högväxt,
kraftigt och stridbart folk. Hela stammen omfattade,
när den bröt in i Gallien, omkring 60 000 människor,
av vilka antagligen mer än 30 procent var fullt
vapenföra krigare. Deras rike blev ej långvarigt; efter
åtskilliga strider erövrades det av frankerna (532),
varvid burgunderna dock fick behålla en viss
självstyrelse.
Ehuru burgundernas saga såsom självständigt folk
blev kort, har de lämnat rätt djupa spår efter sig. En
av de äldsta germanska lagarna bär deras namn; den
tillkom under konung Gundobads regering, och av den
finns i behåll 89 kapitel jämte kungens bekräftelse och
två tillägg.
En medeltida politisk maktfaktor
Under medeltiden var Burgund namnet på flera
statsbildningar, och historien om dem är ganska
invecklad. Den ojämförligt viktigaste av dessa stater var
hertigdömet Burgund, som under 1300- och 1400-talen
utvecklade sig till ett av sin tids märkligaste riken.
Stommen i detta välde var nordligaste delen av
burgundernas gamla rike, men därtill kom genom
giftermål eller förläning eller köp andra betydande
områden, så att riket slutligen omfattade en god del av
nuvarande norra och östra Frankrike samt nuvarande
Belgien, Holland och Luxemburg. Bland de
burgun-diska hertigarna märks Johan den oförskräckte (1404
—19), Filip den gode (1419—67) och Karl den djärve
(1467—77). Under det s. k. hundraårskriget mellan
England och Frankrike kastade dessa furstar sitt svärd
i vågskålen till förmån än för den ena, än för den
andra parten, och genom sitt mellanläge mellan
England, Frankrike och Tyskland hade Burgund stora
möjligheter till politiskt inflytande. De burgundiska
hertigarnas dröm att av sitt land göra en fjärde stormakt
i Västeuropa grusades dock i slaget vid Nancy (1477),
då Karl den djärve stupade i kamp mot schweizarna,
som slutit förbund med hans fiender, Ludvig XI i
Frankrike och kejsar Fredrik III. Därmed upphörde
Filip den djärve av Burgund, omgiven av sitt hov. Samtida
handskriftsminiatyr. Vid det burgundiska hovet utvecklades
ett lysande ceremoniväsen, fullt av sirliga formaliteter med
noga reglerade bugningar, knäfall och handkyssar. Dräkterna
var dyrbara och utstofferade, och det burgundiska modet blev
tongivande i Europa.
Burgunds politiska storhet. En del av riket återgick
till Frankrike, och huvuddelen (det s. k. burgundiska
arvet) kom genom giftermål mellan Karl den djärves
dotter Maria och Maximilian av Habsburg att
småningom ingå i det habsburgska väldet.
En härd för den senmedeltida kulturen
Men Burgund hade icke blott upplevat en politisk
storhetstid. Ännu mer betydde det som en härd för
den senmedeltida kulturen. Burgundiska seder och
bruk, burgundiskt hantverk och burgundisk konst blev
mönster för det övriga Europa. Vid det burgundiska
hovet i Dijon upplevde det medeltida riddarväsendet
en sista hektisk blomstring, som tog sig uttryck i konst
och litteratur och inte minst i adelns levnadssätt. Filip
den gode stiftade »Gyllene skinnets» orden, och vid
hans hov utvecklade sig en prakt och glans som
överträffade allt vad den tidigare medeltiden haft att
uppvisa. Detta lysande ceremoniväsen gick sedermera i
arv till hans ättlingar i Spanien och Österrike.
I de burgundiska städerna blomstrade borgerlig
kultur. Brügge hade då sin stora tid; på 1400-talet lär
staden ha haft 170000 invånare medan den nu inte
når upp till mer än 50 000. I Burgunds hamnar kunde
ibland inlöpa ända till 150 skepp om dagen. Dit
samlades varor från olika länder, och tack vare den fria
näringslagstiftning som tillämpades sökte sig
främmande köpmän gärna dit. I de burgundiska städerna
stod också hantverket högt: guldstickerier, gobelänger,
mattor, sammet, siden, juveler, praktfulla rustningar
och mycket annat utgjorde produkter som från de
burgundiska städerna fann väg till andra länder.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
