Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - By — vårt äldsta samhälle - Laga skiftet spränger byarna - Byväsendet och Nordiska museet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BY 54I
ägorna och byns gemensamma betesmark, där
bybornas alla kreatur gick i vall, vaktade av någon lejd
vallpojke eller herde. Till byns gemensamma
självhushåll hörde kanske även en väder- eller vattenkvarn,
en vattensåg, kanske en fiskeplats vid havet eller en
fäbodvall i skogsbygderna.
Laga skiftet spränger byarna
Hela denna gamla ordning tillhör nu till större
delen det förgångna, ty för att det svenska jordbruket
skulle kunna nå den höga ståndpunkt det nu intar,
var det nödvändigt, att statsmakten tog initiativet till
en annan fördelning av böndernas jord. Den måste
sammanföras till större skiften, de sammangyttrade
byarna måste upplösas och gårdarna spridas ut över
ägorna. Detta skedde väsentligen genom det s. k. laga
skiftet 1827, vilket medförde en genomgripande
revolution på vår landsbygd både i kulturellt,
jordbruks-ekonomiskt och bebyggelsegeografiskt avseende.
Tegskiftenas lapptäckeliknande ägor sammanfördes till
några stora, rejäla åkerflak under varje brukare, den
gemensamma utmarken delades på de olika
bydelägarna, och trångt liggande granngårdar blev ålagda
att riva sina hus och bygga upp dem på nya
tomtplatser. Det är denna reform, ofta genomförd under
motstånd från böndernas sida under hela 1800-talet
och in i vår tid, som man brukar kalla »byarnas
sprängning». Den har förvandlat hela det svenska
kulturlandskapets utseende. Bybebyggelsen har i
nästan hela landet upplösts i spridd bebyggelse, och
reformen frigjorde även den enskilde bondens initiativ
och företagsamhet på samma sätt som
hantverksskrå-nas upplösning vid mitten av 1800-talet gav nytt liv åt
en annan gren av näringslivet. På sistone har
emellertid åter röster höjts för ett »återvändande till
bysamhället», för att genom rationalisering och
centralisering nå en större lönsamhet för jordbruket men
också för att göra landsbygdens folk delaktiga i
åtskilliga civilisationens förmåner, som eljest är förbehållna
stadsbefolkningen.
Byväsendet och Nordiska museet
Den här i stora drag antydda utvecklingen bör man
hålla i minnet, om man genom ett besök i Nordiska
museet i Stockholm vill söka få en inblick i det
traditionsbundna liv som levdes i de gamla svenska
byarna. I museets avdelning för samfundsväsen finns en
mängd föremål och dokument, som för framtiden
bevarar minnet av vårt byväsen. Där kan man få se
bytrummor, byhorn eller bylurar, med vilka
samman-kallning skedde till bystämman — byns ting — i större
byar i Svea- och Götaland. Byalaget valde där
ordförande eller byålderman, som till tecken på sin
värdighet bar en åldermansstav. Innan kommunalstämmorna
på landsbygden tillkom på 1800-talet, fanns det en hel
rad skyldigheter, som ålåg bystämman. Där skulle be-
T. v. Mo by i Ugglebo, numera Ockelbo socken, vid början
av 1700-talet. Det invecklade systemet av hundratals
ägolotter, tillhörande de i en by samlade gårdarna, bildar ett
utmärkt exempel på den stora ägosplittringen före laga
skiftets tid. T. h. synes samma by efter genomförandet av laga
skifte i mitten av 1800-talet. Trots att odlingen vunnit terräng,
har antalet ägolotter väsentligt minskats. Den gamla byn har
sprängts och gårdarna utflyttats; varje gårds ägor ligger
numera samlade.
slutas om uttaxering till socknen, kyrkan och staten,
om understöd åt de fattiga, om vägar och
snöplog-ningar, om underhåll av rotesoldater m. m. Där skulle
också tiderna för gemensamma arbeten bestämmas,
där utdömdes böter för vanvårdade gärdsgårdar och
för på olovlig tid utelöpande kreatur — bötesbeloppen
var noggrant fastställda i byordningen, byns lag. Byns
räkenskaper, förvarade i byskrinen, fördes i äldsta
tider på trästavar; där finns t. ex. gärdsgårdskavlar,
såg- och kvarnstickor för att kunna hålla räkning över
hägnadsskyldigheten och turen till nyttjandet av byns
såg och kvarn m. m. Det förekom också, att böter
er-lades i brännvin, och då ställdes det till med festliga
gillen. Obligatoriskt var det gille som hölls vid
ålder-mansbytet. Det ägde vanligen rum vid
valborgsmässo-tiden, och då var säkerligen sleven flitigt i gång kring
byns brännvinskittel.
Studiet av de gamla byarna har vuxit ut till en hel
vetenskap, i Sverige först och främst bedriven av
etnologer ur kulturhistoriska och sociologiska
synpunkter och senare av geografer från allmänt
bebyggelse-och näringsgeografiska utgångspunkter. Man har t. ex.
med avseende på gårdarnas läge och gruppering i byn
urskilt olika typer av byar, såsom vägbyn, radbyn,
rundbyn, klungbyn och släktbyn. Grundläggande för
all svensk byforskning är de arbeten som utförts av
professor Sigurd Erixon och hans medarbetare vid
Nordiska museet. Betydelsefulla insatser vid
utforskandet av byväsendet i Sverige har likaledes gjorts
av ett flertal svenska kulturgeografer, bland dem
professorerna John Frödin och Gerd Enequist.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
