Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten — arkitekturen genom tiderna - Barocken och rokokon - Nyantiken och 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADSKONST 555
T. v. Borromini: Kyrkan San Carlo alle quattro fontane i Rom (fasaden uppförd 1662—67). Kyrkan är ett exempel på den italienska
barocken, som gärna formar fasaderna som skulpturer med starkt framhävd ljus- och skuggverkan. T. h. Fransk slottsinteriör i
rokoko. Rummets ovala gestaltning är typisk för rokokon, den mjuka och graciösa linjens stil som undviker alla hörn. Väggfälten
markeras av listverk; den symmetriska ornamentiken är typisk för fransk rokoko, medan stilen i andra länder ofta fick en friare
rörlighet. Eldstaden har också den buktande former och uppbär en trymå, och på hyllan står ett par kandelabrar och en pendyl
— ett vanligt arrangemang i rokokons inredningar.
senare en av mästarna till Ludvig XIV:s gigantiska
slottsanläggning i Versailles, som bildade en ram av
sagolik prakt kring den enväldiges framträdande.
Trädgårdsparterrerna var av största betydelse för
dessa slottsanläggningars helhetsverkan. Som skapare
av den »franskklassiska trädgården» räknas arkitekten
Le Notre [lanå’trj
Den franska klassicismen representeras i Sverige
av ett mycket stort antal slott och herresäten från
1600-talets senare del med Drottningholm i främsta
rummet, i Danmark bl. a. av Frederiksborgs slott,
medan Berninis stil har satt en av sina ädlaste frukter i
Tessins slottsbygge i Stockholm.
Med barocken hade stilutvecklingen kommit till cn
punkt där renässansen förnekar och upphäver sig
själv. Någon konstnärlig nyskapelse på grundval av
det bestående kunde inte längre ske; 1700-talets och
1800-talets arkitekturhistoria har att berätta om en
förunderlig ofruktbarhet, och det är alldeles slut med
de stora mästarnamnen. Den italienska
byggnadskonsten, som från Brunelleschi till Bernini hade varit
oavlåtligt nydanande och vägledande, sjunker tillbaka
i obemärkthet. Den franska klassicismen behåller tills
vidare fältet.
Det nya som 1700-talet har att bjuda på är
egentli
gen intet annat än cn dekorationsstil för utsmyckning
av rumsinteriörer. Det är rokokon som med sin
lekfulla och graciösa ornamentik av musslor, girlander
och buketter och sina ljusa färger bildar en elegant
och förfinad reaktion mot barockens högtidliga och
patetiska ståt. Egentliga rokokoformer begagnades föga
i byggnadernas yttre, vilkas klassiska hållning dock
ofta får inslag av mjuk behagfullhet. Rokokon,
färdigutvecklad på 1730-talet, är en fransk hovstil, som raskt
spriddes till furstliga och aristokratiska kretsar över
hela Europa. I Sverige representeras den bäst av
rums-dekorationer på Stockholms slott och lustslottet Kina
vid Drottningholm. Danmark har i Amalienborgs slott
ett intagande exempel på tidens fasadarkitektur och i
Thottska paläet vid Kongens Nytorv i Köpenhamn ett
av de tämligen ovanliga fall där rokokoformer
begagnas utvändigt.
Nyantiken och 1800-talet
Inte heller av rokokon kunde något nytt utvecklas.
När man hade tröttnat på den, måste man söka något
som var helt och hållet annorlunda. En tillfällighet —
upptäckten av Pompeji 1748 — hade riktat intresset på
antiken, som man nu lärde känna från en ny sida,
behagfull och sirlig, helt olik de romerska ruinmas-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
