Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bysans — Bysans makt och härlighet - Östromerska rikets huvudstad - En festdag i 500-talets Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___________________________________________________________________________ BYSANS 561
Ett av de praktfullaste exemplen på den bysantinska mosaikkonsten är framställningen av kejsarinnan^Teodora mecTsvit i den
rikt utsmyckade kyrkan San Vitale i Ravenna (500-talet).
Östromerska rikets huvudstad
Den yttre glansen kring staden motsvarades av dess
kulturella och politiska betydelse. Efter romarrikets
delning 395 e. Kr. var Konstantinopel huvudstad i
Östromerska riket. Såsom sådan intog den i flera
avseenden en utomordentligt viktig position. Under större
delen av medeltiden framstod den som den egentliga
bäraren av grekisk kristen kultur, och samtidigt som
den genom sin mot öster och norr orienterade handel
upprätthöll kontakter med främmande
kulturområden, stod den som en Västerlandets militära gränsvakt.
Svartahavshandeln, som sedan gammalt samlats i
Bysans, vidgades efter hand. Norrut sträckte sig
stadens inflytande upp till Gårdarike (nuvarande
Ryssland) och Östersjön, och härigenom knöts också
förbindelser med nordborna. Vi vet vilken roll
Mikla-gård, som staden kallades av vikingarna, spelat för
Sverige och hela Norden. Om de nära förbindelserna
talar också kejsarens livvakt av väringar (nordiska
vikingar). I senare tid har vetenskapen lagt allt
större vikt vid dessa kulturförbindelsers betydelse för
Norden.
Genom de östromerska besittningarna Mindre Asien,
Syrien och Egypten behärskade Konstantinopel
infartsportarna till Orienten. Även sedan Syrien och
Egypten på 600-talet gått förlorade till araberna, kunde
orienthandeln i rätt stor utsträckning upprätthållas.
Länge utgjorde Konstantinopel ett fast bålverk mot
angripare. Folkvandringarnas härskaror belägrade
gång på gång staden men slogs tillbaka. Staden delade
alltså inte Roms öde att falla i germanhänder. Då
araberna på 700-talet gjorde sin kniptångsrörelse mot
Europa, lyckades de bryta igenom i väster och över
Spanien tränga in på kontinenten, medan de däremot
i öster slogs tillbaka mot Konstantinopels vallar. Även
de turkiska angreppen under senare delen av
medeltiden kunde länge stoppas.
Bysans glans och storhet skulle dock så
småningom förblekna. Östromerska riket, vars huvudstad det
var, krympte samman till ett allt mindre område
kring kejsarstaden. Under korstågstiden intogs och
plundrades staden av korsriddare. Därmed var Bysans’
storhetstid slut. 1453 erövrades staden av turkarna,
och en ny era inleddes i den turkiska halvmånens
tecken.
En festdag i 500-talets Konstantinopel
Men låt oss nu blott för en stund med fantasins
hjälp försätta oss tillbaka till en stor festdag i
Konstantinopel i början av 500-talet. Redan före solupp-
36—305773 i
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
