Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caesar, Cajus Julius — fältherre och statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄLTHERRE OCH STATSMAN
Caesar [se’sar], Cajus Julius (ioo—44 f. Kr.)
tillhörde en gren av den patriciska ätten Julius, vars
anor ansågs leda tillbaka till romerska folkets
sago-omspunne stamfader Aeneas. Sina yngre år tillbragte
Caesar på samma sätt som republikens övriga unga
ädlingar, vilka, för att citera en nutida historiker,
sysslade med litteratur som tidsfördriv, skrev vers,
inlät sig på kärleksäventyr och lät
inviga sig i »den dåvarande
toalettvishetens raknings-,
friserings-och manschettmysterier liksom i
den ännu hemlighetsfullare
konsten att alltid låna och aldrig
betala».
Samtidigt var Caesar ytterst
ärelysten. Karakteristiskt ehuru
kanske inte överensstämmande
med verkligheten är hans ofta
citerade yttrande, när han på en
resa passerade en småstad:
»Hellre är jag den förste i den här byn
än den andre i Rom.» Uppväxt
under de blodiga fejderna mellan
Marius och Sulla, fick Caesar
mycket tidigt anledning att
befatta sig med politiken, vartill
icke minst bidrog det
förhållandet, att han på mödernet var släkt
med Marius. Det blev inom
dennes parti — det s. k. folkpartiet •—
som Julius Caesar kom att söka sin politiska framtid.
Med knapp nöd undgick han att drabbas av Sullas
proskribering efter dennes seger 82 f. Kr. Han
räddade sig genom att gå i landsflykt, från vilken han inte
återvände definitivt förrän 73. När han under sin
följande politiska karriär sökte vinna folkets gunst genom
stora spannmålsutdelningar och dyrbara
gladiatorspel, ådrog han sig så stora skulder, att han endast
tack vare den stormrike Crassus’ borgen lyckades
avskudda sig sina fordringsägare. Som ståthållare i
Spanien skaffade han sig emellertid snart inkomster
som satte honom i stånd att betala sina skulder och
lade samtidigt grunden till sitt rykte som
framstående fältherre. Efter återkomsten från Spanien
började Caesars politiska bana på allvar. Han ingick det
Julius Caesar. Antik staty.
berömda »triumviratet» (tremannaförbundet) med
sin forne medtävlare Pompejus, som då råkat i
konflikt med senaten, och sin »affärsvän» Crassus (60
f. Kr.). Dessa tre skulle dela makten över det
romerska riket.
Galliens erövring — den germanska faran
Caesars andel i »bytet» var ståthållarskap
(prokon-sulat) över Gallia Cisalpi’na
(dvs. Poslätten), som länge varit
romersk provins. Men på andra
sidan Alperna utbredde sig det
väldiga Gallia TransalpFna
(nuvarande Frankrike), bebott av
kelter, vilka bildade svagt
hopfogade samhällen. Åt detta lands
erövring kom nu Caesar att ägna
åtta år av sitt liv (58—50 f. Kr.).
Vilka skäl förmådde honom att
inlåta sig på detta företag? Var
avsikten att erövra ännu en
provins åt Rom och där upprätta en
barriär mot de påträngande
germanerna? Eller ville Caesar
genom sina galliska fälttåg öka sitt
politiska anseende och skaffa sig
en tillgiven armé, med vars hjälp
han skulle kunna skaffa sig ensam
makten i Rom? Caesar var vad
man kallar en realpolitiker, en
man som räknar med påtagliga
verkligheter och möjligheter och icke förlorar sig i
ljusblå drömmar och osäkra framtidsförhoppningar.
Man får väl därför antaga, att hans planer från
början icke varit fullt bestämda utan antagit
fastare former i samband med framgångarna. I den bok
om galliska kriget, De bello gaVlico, som Caesar
skrev har han lagt huvudvikten vid den germanska
faran, vilken han ansåg sig förpliktad att avvärja.
Hur som helst — politikern och partimannen
Julius Caesar förvandlades till fältherren Julius Caesar.
Såsom sådan var han icke i alla avseenden
oklanderlig och visade sig väl ibland vara den självlärde
nybörjaren, som tog onödiga risker. Men på det hela
taget är Caesars galliska fälttåg en serie av bragder,
som fängslar och väcker beundran icke minst för
le
37—405843 ii
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
