Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Canada — vetets och skogarnas dominion - Canadas natur liknar Skandinaviens - Ett bistert fastlandsklimat - I dessa trakter har tiden stått stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 CANADA _________________________________________
Bortsett från dessa västliga fjälltrakter utgör
Ca-nada till största delen en väldig, relativt låglänt och
påfallande jämn lågplatå. Endast längst i öster möter
åter djärvare terrängformer och brant stupande
fjordstränder vid LabradoTs kust mot Atlanten. Sin
slutgiltiga geografiska prägel har detta ändlösa
slättland fått dels av det bistra fastlandsklimatet, dels av
den mäktiga inlandsis, som samtidigt med vår egen
stora landis täckte hela Canada och liksom hos oss
lämnade efter sig ett tunt lager av morän över den
is-slipade, småkuperade landytan.
Likheten med stora delar av vårt land är särskilt
iögonfallande i de centrala områdena kring
Hudsonviken, Hudson Bay [had^an bej’]. I detta s. k.
Lau-rentiska urbergsområde består sålunda berggrunden
av samma bergarter som hos oss, och årmiljonernas
vittring och erosion har även där gett upphov till
en förunderligt plan urbergsslätt. Samma svagt
böljande horisontlinje upprepar sig i all oändlighet över
en landyta överstigande 6 milj. km2. Och liksom hos
oss har den tidigt hårdnade och spröda jordskorpan
brustit sönder i ett starkt förgrenat nät av korsande
sprickdalar, landskapet är uppfyllt av tusentals små
och stora sjöar, och hela avvattningssystemet med
otaliga, slingrande forsrika älvar har alla de typiska
drag, som utmärker ett nyligen barlagt
nedisnings-område. I stort påminner urbergsplatån om ett
jättelikt fat, vars botten sakta sluttar ned mot den grunda
Hudsonviken i centrum och stiger mot områdets
yt-terrand.
På samma sätt som i vårt eget land har yngre
lagrade, kalkhaltiga berglager skyddats från
fullständig förstörelse i någon förkastningssänka här och var.
Av ännu större betydelse för människorna är de
bördiga issjöavlagringar, som avsatts på åtskilliga håll
under inlandsisens avsmältning, och de lerslätter, som
lyfts upp över havsytan genom landhöjningen efter
istiden. Särskilt berömd och betydelsefull för
jordbruket är den breda och rika Manito’baslätten i mellersta
Canada. I låglandet kring Saint Lawrencefloden [sant
lådans-] och på OntaTiohalvön, ett slags kanadensiskt
Skåne beläget mellan sjöarna Ontario, Erie [fri] och
Huron [jo’aran], består berggrunden av yngre
sedimentära bergarter.
Ett bistert fastlandsklimat
Bortsett från de milda och fuktiga kustområdena
utmed Stilla havskusten råder överallt i Canada ett
hårt och delvis »sibiriskt» fastlandsklimat med heta
somrar och iskalla vintrar. Temperaturskillnaderna
mellan varmaste och kallaste månad närmar sig eller
överstiger på många håll 400 C. Prärieområdenas
medelpunkt, staden Win’nipeg i Manitoba, har sålunda i
juli + i8°,2 men i januari — i8°,3, Victoria på
västkusten + I5°,6 resp. + 30,7 och Quebec [koibäk’] vid
S:t Lawrencefloden i öster + i8°,6 resp. — I2°,3. Ett
karakteristiskt drag är också de utomordentligt snabba
temperaturomslagen, som möjliggörs av att
låglandet ligger helt öppet såväl för plötsliga
kalluftsin-brott från polartrakterna i norr som för starka
värmeböljor, som sköljer upp över kontinenten från
Mexikanska golfens subtropiska stränder.
De nordligaste delarna av Canada består av stora
tundror, här kallade barren grounds (se
vegetationskartan vid art. Nordamerika). Här finner vi också den
nordamerikanska köldpolen. I januari sjunker
medeltemperaturen i dessa trakter ända ned till —400 C,
och vintrarna är långa och ytterligt pressande. Ute
bland de arktiska öarna är havet och de flesta
vattendragen tillfrusna praktiskt taget året runt. Redan på
ringa djup påträffas överallt den eviga tjälen, hård
som sten och isande kall. T. o. m. i de sydligaste
tundraområdena kring inre Hudsonviken, där under
värmeböljorna temperaturen stundom kan överstiga
300 C, förmår inte sommarsolen tina upp mer än de
översta jordlagren till ett djup av 1 å 1,5 m.
Trots den karga naturen är djurlivet dock
ingalunda fattigt. Viktigast för människan är de väldiga
hjordarna av den nordamerikanska renen, kaTibon,
som dock genom intensiv förföljelse nu endast uppgår
till omkring 650 000 djur. Ute vid kusterna och på
havsisarna lever isbjörnen, den arktiska vargen och
polarräven, men av större betydelse för de mycket
fåtaliga invånarna är det rika djurlivet i havet. De stora
laxinstegen i älvarna och de alltjämt talrika sälarna,
som fångas av tålmodiga eskimåjägare efter ofta
timslånga, blickstilla väntetider i bitande kyla vid
andningshålen, utgör det viktigaste underlaget för en
märklig och sällsynt välanpassad infödingskultur i
kustbandet.
Även i det söder om tundrorna belägna
barrskogsområdet, som utbreder sig i ett väldigt, brett stråk
tvärs över kontinenten från hav till hav, råder ett
bistert och kontinentalt klimat, men sommarvärmen
varar här längre och nederbörden är en smula rikligare.
Denna motsvarighet till Sibiriens väldiga »taiga» är
det största sammanhängande skogsbältet i hela
Nordamerika med jättelika bestånd av miljoner och åter
miljoner värdefulla granar. Talrika aspar, björkar
och popplar -— söderut även lönnar och bokar —
lyser här och var upp barrskogens dunkel med sina
ljusa lövmassor.
I dessa trakter har tiden stått stilla
Medan den moderna utvecklingen gått fram som en
storm över områdena längre söderut, har tiden i viss
mån stått stilla i dessa nordkanadensiska
»tassemar-ker», och mycket av det gamla har förblivit. De
nutida skogsindustrierna har liksom jordbruket och
boskapsskötseln endast förmått nagga en smula i
ödemarkernas sydliga gränstrakter. I samband med de
järnvägsbyggen, som nu förenar S:t Lawrencedalens
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
