Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Canada — vetets och skogarnas dominion - I dessa trakter har tiden stått stilla - Den europeiska kolonisationen - Hudsonbaykompaniet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 CANADA _________________________________________
gamla kulturbygd med de nya kolonisationsdistrikten
på de bördiga prärierna i väster, stötte man också
genom lyckliga tillfälligheter på rika
mineralfyndig-heter i trakterna närmast norr om Huronsjön, och nya
gruvsamhällen har i våra dagar vuxit upp t. ex. i
Sud-bury kring världens ojämförligt rikaste nickelmalmer
och vid Porcupines ädelmetaller.
Men längre norrut strövar algonkinindianer och
athapasker som förr på jakt efter skogarnas mårdar
och bisamråttor, bäckarnas bävrar och tundrornas
oöverskådliga renhjordar. Och liksom redan på
1600-talet utgör Hudsonbaykompaniets
pälshandelsstatio-ner en gles förpostkedja mot de människotomma
vildmarkerna i norr. På samma sätt som deras förfäder
under sekler söker sig de infödda jägarna ännu fram
till dem från vidsträckta jaktrevir. Och ännu stiger
rökarna över skogstopparna från många ensliga små
indianläger i en av jordens få stora återstående
jaktmarker, där de talrika vattendragen och de låglänta,
lättpasserade vattendelarna mellan sjöarna
möjliggör långa fångstresor, samtidigt som den vite mannen
funnit lämpligare trakter för sin odlingsiver på
annat håll.
Den europeiska kolonisationen
Från Europa räknat är det den långa S:t
Lawrence-dalen och de stora kanadensiska sjöarna som bildar
den naturliga infartsvägen till Canadas inre. Genom
anläggandet av staden Quebec 1608 fick franska
nybyggare under de Champlains ledning fast fot i dessa
trakter. I motsats till den engelska kolonisationen
längre söderut motiverades den franska bosättningen
i hög grad av en önskan att utveckla pälshandeln med
indianerna. Franska trappers trängde snart djupt in i
landet längs de vindlande vattenstråken och anlade
handelsstationer vid de stora sjöarna. Dessa
skogslö-pare, courreurs de bois, av blandad fransk-indiansk
härkomst blev tillsammans med jesuitiska
missionärer det franska kolonialväldets pionjärer i
Nordamerika. Längs Mississippi nådde man så småningom
kontakt med den på 1680-talet grundade franska
kolonin Louisiana vid Mexikanska golfen.
Denna inringning av de engelska kolonierna på
at-lantkusten, som genom den franska expansionen
avstängdes från möjligheten till ett framträngande
västerut, ledde 1755 till ett fransk-engelskt kolonialkrig,
som i tiden sammanföll med det stora sjuårskriget i
Europa. Redan tidigare hade de franska
besittningarna reducerats genom förlusten av Newfoundland
[njofa^ndland] och Akadien söder om S:t
Lawrence-flodens mynning vid freden i Aachen 1713, som
avslutade spanska tronföljdskriget. Freden i Paris 1763
medförde nu att Frankrike miste hela sitt
kanadensiska välde. Kvar blev emellertid den franska
befolkningen i S:t Lawrencedalen, och ännu idag talas där
franska av ca 4 milj, människor.
Vid tiden för den brittiska erövringen beräknades
Canadas befolkning uppgå till omkr. 65 000. Det
nordamerikanska frihetskriget medförde en stark
invandring av fördrivna »lojalister», dvs. amerikanska
anhängare till det engelska väldet. 1784 lär deras antal
i enbart provinsen Nova Scotia vid atlantkusten ha
uppgått till mer än 28 000, och ytterligare något
tiotusental flyktingar bosatte sig i inlandet, särskilt på
Ontariohalvön, som dittills skonats från vit
kolonisation. Ända till 1776 hade Canada haft en övervägande
fransk befolkning. Nu kom lojalisterna att bilda den
första större gruppen av engelsk-kanadensare, och
först genom dem skapades en fast anglosaxisk grund,
på vilken Dominion of Canada sedermera kunde
byggas upp.
Hudsonbaykompaniet
Uppe i det nordligaste Canada hade dock redan före
landets erövring det brittiska inflytandet dominerat.
Det anrika Hudsonbaykompaniet privilegierades 1670
av Karl II och fick monopol på handeln i allt land som
vetter mot Hudsonviken och Ishavet. Norra Canadas
utvecklingshistoria kom härigenom att i allt
väsentligt sammanfalla med det mäktiga kompaniets. Trots
tidtals intensiv konkurrens med andra rivaliserande
handelssammanslutningar har Hudsonbaykompaniet
förblivit världens största och märkligaste
pälsvaru-firma in i vår tid. Ehuru överhögheten över de
berörda områdena 1869 överlämnades till den
kanadensiska regeringen är bolaget alltjämt den stora
maktfaktorn i de väldiga nordanskogarna och på de vida
tundrorna längs Ishavets kust. Dess område sträcker
sig från Macken’zieflodens mynning i nordväst till
Labradors östkust, ca 4 800 km; i norr—söder
omfattar området ungefär en tredjedel av denna sträcka.
Det är bävern som varit och förblivit det förnämsta
villebrådet. Bäverjägarna, trapperna, har varit
föregångsmän, genom deras fäder har landet blivit
utforskat och känt. Årligen säljer Hudsonbaykompaniet
omkr. 100 000 bäverskinn. Av övriga pälsdjur spelar
myskråtta, mink, utter, mård och skunk den största
rollen. Räv, varg, lo och björn finns ännu i stor
myckenhet, likaså älg och karibo, den kanadensiska renen.
Så länge hela detta område, tio gånger så stort som
hela Sverige, inte hyser mer än ca 20 000 människor
är det heller knappast någon fara att villebrådet får
det för trångt och att jakten avtar. På senare tider har
emellertid även uppfödning av pälsdjur i farmer fått
stor omfattning i de sydöstra delarna av Canada. Och i
själva verket lämnar dessa pälsfarmer betydligt mera
pälsverk än den fria jakten i norr numera: 1950
värderades deras produktion till nära 12 milj, dollars.
Man har emellertid inte nöjt sig med att blott skatta
de stora djurtillgångarna i norr. Ett exempel på
ansträngningarna att ytterligare utbygga möjligheterna
är införandet av tamren till Nordcanada från
Sibirien. Sedan experimentet med eskimåisk renskötsel
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
