Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cement och betong — byggnadsmaterial som tål både eld och vatten - Tillverkning av betong - Censur — censuren som politiskt och militärt vapen - Den kyrkliga censuren - Tryckfriheten vinner terräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 CENSUR ________________________________________
På senare år har man i vibreringen av betongen
erhållit ett verksamt maskinellt hjälpmedel att bearbeta
betongen i formen. Det vibrerande verktyg som man
härvid använder kan antingen vara skivformat för
bearbetning av en plan överyta, t. ex. hos en
bjälklags-platta — en ytvibrator — eller också vara stav- eller
spadformat för nedsänkning i betongen — en
djup-vibrator. Slutligen kan man även använda en
form-vibrator, vilken fästes på formens utsida. Genom
vibreringen flyter en eljest trög betongblandning ner
i formen. Vibreringen medger att vattenhalten kan
hållas låg, varigenom hållfastheten ökas.
För betonggjutningar erfordras i regel tillverkning
av form. Denna utgörs i allmänhet av bräder, på
jämna mellanrum understödda av träreglar. Används
dubbelsidig form, t. ex. för en vägg, anordnas
genomgående formstag av bandjärn, järntråd eller
bultar för sammanhållning av formen.
I samband med formsättningen inmonteras
järninläggen, armeringen. Järnen måste fästas väl
inbördes och vid formen, så att de inte rubbas under
gjut-ningen. Att järn och betong över huvud kan användas
tillsammans beror väsentligen på att dessa material
har i det närmaste samma
temperaturutvidgnings-koefficient. Dessutom verkar cementen genom sin
al-kalitet rostskyddande.
En betydelsefull egenskap hos betongen är dess
varaktighet i både vatten och luft. Den angripes icke
såsom trä av röta eller såsom järn av rost, och den
har större brandsäkerhet än andra byggnadsmaterial.
Det är sålunda att märka, att ett tunt betonglager,
t. ex. av 25 mm tjocklek, utanpå armeringsjärnen
skyddar dessa mot såväl rostangrepp som
försvagning genom brand.
Järnbetongens tyngd och massiva karaktär medför
en styvhet som gör den särskilt lämplig för
byggnadsverk utsatta för skakningar, såsom broar och
fabriker där skakande maskiner är inrymda. Bostadshus
byggda av betong är angenäma att bebo, eftersom man
där är i det närmaste fri från buller och ljud från
grannarna. Med betongens styvhet och brandsäkerhet
sammanhänger, att betonghus bäst av alla motstår
bombskador.
Arkitektoniskt sett erbjuder den armerade
betongen stora möjligheter. Utan att någon särskild
dekoration behövs, kan man få stil och elegans på en
rationellt dimensionerad betongkonstruktion. Å andra
sidan fordras en omsorgsfull utformning och ett
noggrant utförande för att betongens gråa yta inte skall
verka tung och trist.
Lättbetong framställs av ett lätt stenmaterial och
göres dessutom porös genom tillsats av lämpliga
jäsmedel (t. ex. aluminiumpulver). På grund av sin
stora porositet är den mycket värmeisolerande.
CENSUREN SOM POLITISKT OCH
MILITÄRT VAPEN
CeNSU’R. I den romerska republiken fanns två
höga ämbetsmän som kallades censo’rer. De hade som
sin främsta uppgift att företa den årliga
folkräkningen (c en’sus) och därvid indela folket i olika
grupper och distrikt. Men de hade också en annan
befogenhet: de hade rätt att när som helst ingripa mot
enskilda personer som ansågs i sina ord och handlingar
bryta mot god sed och anständighet. Det var denna
senare uppgift som för all framtid gav en speciell
betydelse åt ordet censur.
Den kyrkliga censuren
Längre fram i tiden kom denna övervakning av
»god sed och anständighet» närmast att inriktas på det
skrivna ordet. Redan under den tidiga medeltiden
upprättades ett slags kyrklig censur inom den
katolska kyrkan. Man fördömde vissa skrifter, som ansågs
innehålla påståenden som stred mot kyrkans lära. Och
man förbjöd de troende att ta befattning med sådana
böcker eller handlingar. En särskild lista, In’dex
li-bro’rum prohibito’rum (Listan över förbjudna
böcker), upprättades vid påvestolen, och det är denna
lista som givit upphov till uttrycket »sätta på index»,
varmed man avser att en skrift eller (oegentligt) en
person avstängs från den offentliga gemenskapen.
Redan tidigt sökte kyrkan få verkställa sin
granskning av skrifter på förhand för att i tid kunna stoppa
ett misshagligt verk. Detta fick särskild betydelse
sedan boktryckarkonsten uppfunnits, då också den
politiska makten började intressera sig för det skrivna
ordet. Det blev regel, att en bok eller tidskrift för att
få tryckas behövde ett i förväg givet godkännande av
de politiska myndigheterna. Härur framväxte den
allmänna statliga censur av allt tryck som förekom i
alla stater fram till förra delen av 1800-talet.
Tryckfriheten vinner terräng
Under 1700-talet hade man emellertid börjat få
upp ögonen för tryckfrihetens betydelse. England blev
föregångslandet, och Sverige var det första land som
genom en formlig tryckfrihetsförordning (1766) sökte
stävja censurens hämmande inverkan. Under
1800-talet avskaffades censuren successivt i flertalet
europeiska stater.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
