Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ceylon — i Ceylons brända dalar - Cézanne, Paul — revolutionär och klassiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö02 cézanne _________________________________________
»indiska» kryddor. På 1830-talet började man odla
kaffe, som under de närmast följande årtiondena var
Ceylons största rikedom. Men så kom svåra
svampsjukdomar, och på 1880-talet fick teodlingen ersätta
kaffeplantagerna.
Över kusternas mangroveskogar och djungler stiger
bergsskogarna upp mot höglandet i öns mitt, till
toppar som Pedrotallagalla (2 528 m) och Adams Peak
[pi’k] (2 243 m). Det är framför allt häruppe vi
finner Ceylons berömda teodling. Det är en modern
stordrift, och det fuktiga klimatet möjliggör en nästan
oavbruten skörd av de späda knopparna och bladen.
1950 exporterade Ceylon 137 000 ton och kom
därigenom på andra plats som televerantör i världen
närmast efter Indiens och Pakistans sammanlagda
exportsiffra. Till ytvidden är dock låglandets odlingar av
kokosnötter, kakao och gummi mycket större.
I Tusen och en natt kallas Ceylon Ebenholtsön och
ännu lämnar skogarna en del värdefulla träslag. Vida
värdefullare är emellertid den sedan gammalt stora
produktionen av ädelstenar och halvädelstenar. I
åtskilliga hundra smågruvor utvinns rubiner, safirer,
beryller och andra ädla stenar. Den förnämsta
produkten från bergsbruket är dock i våra dagar grafit
av hög kvalitet, som täcker en avsevärd del av
världsmarknadens behov. Av ålder berömt är likaså det
numera monopoliserade pärlfisket i Manaar-bukten
mellan Ceylon och fastlandet, vars avkastning
emellertid växlar mycket.
Befolkningen är till största delen singale’ser, ett
indoeuropeiskt folk med buddhistisk tro, som torde
ha inflyttat på 500-talet f. Kr. från fastlandet. En ny
invasion satte in från norr på 1300-talet med de
dra-vEdiska, kulturellt högstående tamiTerna, som
trängde undan singaleserna från öns norra och östra
delar. Piantageodlingens starka uppblomstring i
modern tid har medfört en ytterligare stark
tillströmning av tamiliska jordbruksarbetare, och tamilernas
antal uppgår nu till ca 1,5 milj.
Av öns urinvånare, det lågtstående veddafolket,
återstår blott några tusen personer. De bor mest i de
otillgängliga bergstrakterna och livnär sig som jägare
och samlare. Som bostäder använder de enkla
vindskydd, ihåliga träd eller bergsskrevor.
REVOLUTIONÄR OCH KLASSIKER
Cézanne [sesan’j, Paul (1839—1906). »I
begynnelsen var Cézanne», så börjar ett verk om det
moderna franska måleriets historia. Orden ger en
föreställning om hur mycket Cézanne har betytt för vår
tids konst. Men det skulle dröja innan erkännandet
kom.
Cézanne studerade i Paris och slöt sig till de unga
konstnärer som sedan blev kända under beteckningen
impressionisterna. Liksom de blev han länge
obeaktad, utestängd från de officiella utställningarna och
grymt förlöjligad av kritiken. 1879 drog han sig
tillbaka till sin hemstad Aix i Provence och arbetade där
i ensamhet, fullkomligt glömd och okänd. God
ekonomi och med tiden en ärvd förmögenhet gjorde det
möjligt för honom att helt ägna sig åt konsten. Först
under hans allra sista år började hans tavlor synas i
konsthandeln, mottagna med beundran av förstående
kännare; först efter hans död anordnades
utställningar, som visade vad han varit och velat och som
lade grunden till hans ryktbarhet.
När man talar om Cézanne, tänker man på hans
målningar från den tid då han hade lämnat
ungdomsårens först patetiskt expressionistiska, senare
impressionistiska uttryckssätt bakom sig. Som mogen
konstnär var det inte illusionen av verklighet han ville ge
utan helt enkelt den harmoniska samklangen av
färgerna. Till och med i en landskapsmålning är
detaljerna uppfattade blott och bart som färgfläckar, som
spelar mot varandra med oändligt fin nyansering och
med subtilt beräknad gruppering över dukens yta.
Mera konsekvent och, om man så vill, ensidigt än
någon före honom fattade han målarkonstens problem
som uppgiften att smycka en yta med färg. Motivet
hade för honom varken värde eller intresse i och för
sig; han begagnade det som ett vägledande och
inspirerande hjälpmedel, när han skapade sina
färgmosaiker. Han har målat storslagna landskap, och hans
inflytande på landskapsmåleriet märks över snart sagt
hela Västerlandet — han har målat porträtt och
figurer, men för honom ägde några frukter i en skål eller
på en bordduk samma värde som motiv.
Det var inte naturformerna han sökte utan
konstverkets egen, av själva färgernas samspel alstrade
form. Hans lysande och skimrande färgfläckar är inte
godtyckligt strödda över ytan utan bildar i samverkan
med varandra en sträng, lagbunden bildarkitektur,
vars lugna jämvikt ger plats åt en levande och rörlig
rytm. »Allt i naturen formar sig efter klot, kon och
cylinder» är ett yttrande av Cézanne, som visar vilken
betydelse de geometriska grundformerna har för hans
måleri. Det var denna nya formkänsla som banade
väg för kubismen.
Vad Cézanne eftersträvade var inte våldsamt uttryck
utan harmoni och jämvikt. Att naturen och de stora
mästarna var hans ledstjärnor har han många gånger
deklarerat, bl. a. i yttrandet: »Låt oss levandegöra
Poussin i naturen.» Skenbart revolutionär, är Cézanne
en av den franska konstens stora klassiker.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
