Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chopin, Frédéric — pianots mästare - Stolthet, behag och poesi - Churchill, Winston — den engelske bulldoggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 14 CHOPIN _____________________________________________________________________________
Frédéric Chopin. Efter en tavla av Eugène Delacroix. I
Paris slöt sig Chopin till den romantiska kretsen av musiker,
målare och skalder, och till hans vänner hörde Delacroix,
Heine och Liszt.
PIANOTS MÄSTARE
Chopin [sjåpäng], Frédéric (1810—49). Det står
en doft av romantik kring Chopins namn — den
unge polske pianisten som, frivilligt landsflyktig, med
sitt spel och sin aristokratiska och eleganta
uppenbarelse lade hela parissocieteten och framför allt dess
damer för sina fötter — tonsättaren som drömmande
fantiserade på pianot och med sitt både mjuka och
briljanta spel lockade de landsflyktiga polska damerna
till tårar av hemlängtan och känslosamhet — mannen
som blev till vax för den passionerade författarinnan
George Sand [sangJ.
Stolthet, behag och poesi
Mycket lidande beskärdes »pianots Ariel». Hans
älskade fädernesland var skövlat och styckat av
fiendehand, vilket djupt grep honom. Hans svaga hälsa
sviktade under en bröstsjukdom, för vilken han förgäves
sökte bot och som förde till hans död.
I sin musik står Chopin ensam och originell. Hans
nyheter i tekniskt avseende, vilka berör såväl den
formella uppbyggnaden som harmonik och melodik, har
visserligen varit av stor betydelse för den senare
musiken, men några direkta efterföljare fick han inte.
Om hans verk har hans vän den tyske diktaren Heine
skrivit: »Chopin har i sig samlat det bästa av tre
folks särmärken: Polen gav honom det ridderliga
sinnet och den historiska smärtan, Frankrike det lätta
behaget och gracen, Tyskland det romantiska
djupsinnet.» All musik Chopin komponerat är ägnad hans eget
instrument, pianot (även i de få verk som icke skrivits
för pianosolo — orkesterverk med piano, främst
konserterna i e- och f-moll, 3 kammarmusikverk och 17
polska sånger — har pianostämman stor betydelse).
Han har här skapat pärlor av skönhet och känsla: de
stolta och ridderliga polonäserna, de dramatiska och
tjusande balladerna, de friska och livfulla masurkorna,
de drömmande nocturnerna och de graciösa valserna.
I preludierna och etyderna har han nedlagt mycket av
sitt svårmod och sitt trotsiga lynne. Chopins kanske
mest bekanta tonskapelse, hans sorgmarsch, är
inkomponerad som en mellansats i en av hans pianosonater
men har instrumenterats och spelades första gången på
Chopins begravning.
Hundra år efter tonsättarens död utövar hans verk
fortfarande sin tjuskraft på all världens
konsertbesökare, och alltjämt inövas hans pianostycken av
såväl världsstjärnor som hemmens amatörer. Men det är
en svår konst att tolka hans verk utan överdrifter, att
finna en medelväg mellan drypande sentimentalitet
och känslolös, teknisk briljans.
DEN ENGELSKE BULLDOGGEN
»Bråkmakaren», som blev sitt fäderneslands räddare
Churchill [tja’tjil], WiNSTON (f. 1874), brittisk
statsman och författare.
Winston Churchill tillhör en gammal engelsk
adels-ätt. Hur gammal den är vet man ej säkert. Då John
Churchill 1704 upphöjdes till hertig av
Marlborough [maTbara] och tysk riksfurste räknade
skickliga genealoger ut, att han härstammade från en viss
baron de Courcil, som skulle ha följt med Vilhelm
Er-övraren till England. Men i själva verket känner man
bara säkert till två generationer Churchill före
hertigen av Marlborough.
I en lysande biografi har Winston Churchill tecknat
sin anfaders och hans lika märkliga hustrus,
hertiginnan Sarahs, porträtt. Europas kungar och fältherrar
beundrade eller fruktade den store hertigen. Men de
darrade alla för Sarah Churchill, vars härsklystnad var
lika framträdande som hennes begåvning. Den store
Marlborough efterlämnade ingen son, som kunde ärva
hertigtiteln, utan denna gick via hans dotter till
familjen Spencer, grevar av Sunderland. Och familjen
Churchill hördes inte mycket av förrän en tredje son
till sjunde hertigen av Spencer Marlborough gjorde
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
