Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cromwell, Oliver — revolutionär diktator - Kungadömets fall - Parlamentet upplöses - Guds verktyg - Curling — ett skotskt nationalspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63O CURLING ________________________________________
stränghet kuvade de resningar som Karl I:s avrättning
framkallat i Skottland och på Irland. Efter angreppet
på den lilla staden Drogheda i Irland lät han slå ihjäl
varenda soldat och varje katolsk präst i staden. Eljest
var regeln för fångar den, att alla officerarna och var
tionde man miste livet, medan de övriga skickades
som straffångar till Amerika.
Strax efter Karl I:s avrättning avskaffades
konunga-dömet, och England förklarades för republik. Makten
tillföll det stympade underhuset (rumpparlamentet).
dvs. det som var kvar sedan rojalisterna utdrivits.
Parlamentet upplöses
Cromwell, krigshärens numera erkände ledare, kom
efter någon tid i konflikt med underhuset. Han fick
veta, att man där hade planer på att avsätta honom.
En dag begav sig Cromwell med en trupp soldater till
underhuset, lät soldaterna göra halt vid porten och
intog själv lugnt sin plats i salen. Sedan han en stund
under stigande vrede åhört diskussionen, reste han sig och
höll ett häftigt anklagelsetal mot ledamöterna, vilket
slutade med orden: »Er timme har slagit. Herren är
färdig med eder.» Så förklarade han parlamentet
upplöst (1653). Kort därefter lät Cromwell av officerarna
utropa sig till »protek’tor» för republiken England,
Skottland och Irland. Såsom sådan fick han en
betydande makt, och den nya styrelseformen var i själva
verket en typisk militärdiktatur.
Guds verktyg
Såsom protektor styrde Cromwell med kraft och
stränghet. Cromwell och hans trosfränder hade under
den långa revolutionen yrkat på trosfrihet, och sådan
infördes nu för alla protestantiska riktningar — men
icke för katolikerna. Cromwells utrikespolitik var
präglad av vidsynthet och framgång. Han fullföljde i mångt
och mycket politiken från Elisabets dagar, som syftat
till ökat inflytande på haven. En överlägsen
konkurrent till Englands handel och sjöfart var Holland.
Redan före protektoratets införande hade parlamentet i
akt och mening att rikta en stöt mot den holländska
handeln utfärdat den s. k. navigationsakten (1651),
vilken innebar att främmande fartyg fick införa endast
sina egna länders produkter till England; i övrigt
skulle den engelska handelsflottan ensam få
ombesörja importen. Navigationsakten ledde till krig mellan
England och Holland, vilket under Cromwells
framgångsrika ledning kunde avslutas så, att holländarna
måste erkänna akten (1654). Men Englands
huvudmotståndare var dock Spanien. Med klar statsmannablick
insåg Cromwell detta, och han lyckades förena de
protestantiska staterna i ett gemensamt krig mot den stora
katolska kolonialmakten. En bestående vinst för
England i detta krig blev erövringen av ön Jamaica i
Västindien.
Trots påtagliga förtjänster i Cromwells regering
jäste det i sinnena icke blott hos de gamla rojalisterna
utan även hos många av Cromwells forna
meningsfränder, som betraktade honom såsom avfälling. Han
beskylldes för att vara en avskyvärd hycklare, som
bakom gudliga talesätt dolde den brutalaste egennytta.
Denna uppfattning av Cromwell torde dock vara
felaktig. I själva verket var han en egendomlig förening
av religiös ivrare och praktisk handlingsmänniska. Han
var ingalunda, såsom hans fiender också sagt, någon
trumpen världsföraktare. Han rökte tobak, drack vin
och öl, spelade boll, var en ivrig jägare och ryttare och
en älskare av musik. Han hyste en orubblig förtröstan
till Gud och tillskrev alla sina segrar och övriga
framgångar försynens ledning. I den bön som han läste
strax före sin död tackade han Gud för att han fått bli
»ett ringa verktyg till att göra Guds folk något gott
och att göra Gud någon tjänst».
Cromwell dog 3 september 1658, på årsdagen av
sina segrar vid Dunbar [dan’ba] 1650 och Worcester
[oo’sta] 1651. Hans verk överlevde honom icke. Två
år efter hans död var kungadömet i England återställt,
och »kungamördaren» Cromwells lik grävdes upp och
hängdes i galgen. Först en sen eftervärld har gjort
rättvisa åt hans personlighet och livsgärning.
ETT SKOTSKT NATIONALSPEL
Curling (av eng. curl, vindla, beskriva
kroklinjer) är medelålderns speciella tävlingsspel under
vintern. Det har anor från 1500-talet, då det bedrevs i
Skottland och på Orkneyöarna, och möjligen är det
ännu äldre. Det går ut på att kasta (eller rättare
skjutsa) 16—20 kg tunga, handtagsförsedda stenar utmed
blank is, så att de av sig själva stannar inom ett »bo»,
som i form av koncentriska cirklar är uppritat på isen.
Vanligen spelas curling av fyramannalag, och det
lag som har en sten närmast centrum på cirklarna får
poäng för alla stenar som ligger närmare centrum än
motståndarnas bästa. För att nå så hög poäng som
möjligt fordras därför inte bara att få sina stenar
nära centrum utan dessutom — vilket ger spelet dess
charm — att krocka bort de stenar motståndaren har
nära centrum eller som stänger vägen för egna stenar.
Spelet dirigeras av en kapten för varje lag
(»skip-per»), och det är på hans kommando som varje man
spelar. Han får före kastet ett speciellt uppdrag: t. ex.
att själv söka göra ett poänggivande kast, att krocka
bort en speciell motståndarsten, att lägga sin sten som
gardering för egna stenar etc. Det är tillåtet att öka
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
