Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dansk konst — Danmarks arkitektur, skulptur och måleri - Dansk renässans - 1700-talet och därefter - Franskt inflytande på 80-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668 DANSK KONST ____________________________________________________________________
ländska städerna; deras renässans var nederländsk
och hade lätt att bli dansk. Nu växte Kronborgs slott
upp på stranden vid Helsingör med Hans von
Pa-schen och Antonis van Opbergen som förnämsta
arkitekter, starkt och lysande, med alla fasader i
huggen sten, och snart byggdes det runt om i landet på
liknande sätt, i rött tegel med överflödande rik
utsmyckning av listverk och andra ornament i sten, med
präktiga portaler, snirklade gavlar och höga,
fantastiska tornspiror. Danmarks störste byggherre på
många århundraden var Kristian IV, och med hans
namn brukar denna danska renässansstil betecknas.
Frederiksborgs slott, Rosenborg och börsen i
Köpenhamn samt kyrkan i Kristianstad är bland tidens
mästerstycken. Bland de arkitekter och stenmästare som
Kristian IV hade i sin tjänst bör främst nämnas Hans
Stenwinkel d. ä. från Emden och hans söner Hans
och Laurens (bl. a. Frederiksborgs slott).
Den rika dekorativa skulptur som var ett
kännetecken för Kristian IV:s renässans utbredde sig inte bara
över byggnaderna utan framträder också i möbler och
inredningsföremål, särskilt i kyrkorna, av vilka många
nu fick altaruppsatser, predikstolar, läktarbarriärer
m. m. och pryddes med ståtliga gravminnesmärken. I
all sin prunkande yppighet behöll denna
dekorations-stil intill 1620-talet en viss arkitektonisk fasthet, men
sedermera upplöses och döljes den konstruktiva
uppbyggnaden i ett brusande svall av skulpterad
dekoration, som med outtömlig fantasi varierar former
som tycks lånade från det mänskliga ytterörats
kurvor (»broskbarock»).
V. Hammershöi: Interiör med figur.
1700-talet och därefter
Tiden efter de svenska krigen är en av de
konstfattiga perioderna. 1700-talet har efterlämnat
åtskilliga slott och palats, där rokokostilen har större
utrymme än i den samtida svenska arkitekturen. Något
av det bästa och på samma gång mest genuint danska i
landets byggnadskonst är den anspråkslösa
bostadsarkitekturen från samma århundrade, som ofta präglas
av utsökt smak, idyllisk trevnad och täckt behag. Ett
alldeles motsatt kynne har den stränga och storslagna
nyantika arkitekturen omkring och efter 1800, främst
representerad av C. F. Hansen, som bland mycket
annat byggde Domhuset vid Nytorv i Köpenhamn. Inom
måleriet var N. A. Abildgaard den nyantika stilens
främste, inom skulpturen vann Bertel Thorvaldsen
europeisk ryktbarhet som representant för en
renodlad nyantik. I hans framställning av den svala,
lidelsefria skönheten ligger en romantiserad föreställning om
den antika konstens upphöjda skönhetsideal, och
romantiskt tidsbetonad är också hans strävan att i den
klassiska linjeskönheten ingjuta en anda av kristen
fromhet. Hans Kristusbild, skapad (jämte
apostla-statyer) för Vor Frue Kirke i Köpenhamn (1821—27)
har spritts i otaliga kopior. För Thorvaldsens verk
uppförde arkitekten M. G. Bindesböll i Köpenhamn
ett museum i sträng klassisk stil med egyptisk
anknytning (1839—47).
C. W. Eckersberg inleder det danska
1800-tals-måleriet med sina intima och rättframma, ytterst
samvetsgrant studerade landskap och mariner, medan hans
porträtt påminner om nyantikens stränga stil. Det
danska landskapet blev för ett århundrade den danska
konstens huvudmotiv, framställt med naiv
omedelbarhet som av Chr. Köbke, med romantisk betoning som
av J. T. Lundbye eller D. Dreyer, med
monumentalitet och besjälat allvar av P. C. Skovgaard. En
självständig porträttör med frodigt målarkynne var
C. A. Jensen, genremåleriet odlades bl. a. av Chr.
Dalsgaard och W. Marstrand. Den färgstarke
hi-storie- och genremålaren K. Zahrtmann fick stor
betydelse genom sin målarskola.
Franskt inflytande på 80-talet
Eckersberg hade i ungdomen studerat i Paris hos J.
David, men därefter dröjde det ända till tiden
omkring 1880 innan ett inflytande från den franska
konsten åter gjorde sig gällande i Danmark. Det var L.
Tuxen och främst P. S. Kröyer som efter studier i
Paris förde hem frilufts- och valörmåleriet. I Kröyers
spår följde en mängd målare: Michael och Anna
Ancher, Viggo Johansen, Julius Paulsen och många
andra. Av den konstnärskoloni som med Kröyer som
ledare hade sommartillhåll vid Skagen bildades den
s. k. Skagengruppen. En annan skola utbildades
samtidigt på Fyn, de s. k. Fyenboerne, med namn sådana
som Poul Christiansen, Fritz Syberg, Johannes
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
