Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokrati och diktatur — folkvälde och envälde - Från antiken till första världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATI 699
Men då kungens ärenden hade avhandlats,
såsom det var sed att tala på tingen, och det var
slut med det, reste sig Björn stallare vid jarlens
stol och sade högt: »Kung Olov sände mig hit
i det ärendet, att han vill bjuda sveakungen
förlikning och det landskifte, som från gammal
tid har rått mellan Norge och Svithiod.» . . . Då
sprang sveakungen upp och ropade högt, att
den mannen skulle tiga . . . Men då reste sig
Torgny. . . . Då det blev tyst, talade Torgny:
»Annorlunda är nu Sveakonungarnas sinnelag,
än det fordom har varit. Torgny, min farfader,
mindes Uppsalakungen Erik Emundsson och
berättade om honom, att. . . han var icke så
övermodig, att han icke ville höra på folk, när
de skulle tala med honom om något... Jag
kan minnas konung Erik Segersäll, och jag var
med honom på mången härfärd; han ökade
svearnas rike och värjde det tappert; det var
lätt för oss att ge honom råd. Men den kung
vi har nu låter ingen säga till honom annat än
det han själv vill, och på det lägger han all
makt. . . Han eftersträvar att hålla Norge
under sig, det som ingen sveakonung fordom har
eftersträvat, och det vållar mången man oro.
Nu vill vi bönder att du skall förlika dig med
Olov Digre, Norges konung, och ge honom din
dotter Ingegerd till maka . . . Men om du icke
vill göra det vi säger, så skall vi gå emot dig
och dräpa dig och icke tåla ofred och olag av
dig . . . Säg nu strax, vad du vill välja.» Då
gjorde mängden strax vapenbrak och stort gny.
Kungen reste sig då och talade; han säger, att
han vill låta allt bli så som bönderna vill: »så
har alla sveakungar gjort, att de låtit bönderna
råda med sig i allt vad de ville.» Då upphörde
böndernas rop. Ur Snorres Heimskringla.
I Snorres Heimskringla finns en berömd skildring av ett möte
på Uppsalatinget, då Torgny Lagman förde böndernas talan
emot sveadrotten Olof Skötkonung. Skildringen, som återges
här intill, betraktades förr som historiskt tillförlitlig.
Numera är man dock böjd att uppfatta den som en novell med
uppdiktade repliker, men en novell som ger en riktig bild
av förhållandena på Snorres egen tid (1200-talet).
Illustration av Christian Krohg.
starka och ofta diktatoriska kungamakt, som
kännetecknade nya tidens början och som på sina håll i
Europa satte sin prägel på statslivet långt in på
1800-talets senare hälft. Som kungamaktens motpol stod i
regel folkrepresentationema: parlamenten och
riksdagarna, vilka dock mycket länge dominerades av de
adliga eller mest penningstarka skikten i samhället.
Först under de sista hundra åren har utvecklingen
pekat fram mot och verkligen lett till en demokrati i
detta ords egentliga betydelse. Införandet av allmän
och lika rösträtt samt rösträttens utsträckning även till
kvinnorna har markerat slutskedet i denna utveckling.
År 1688 avskaffade engelsmännen det kungliga
enväldet, och i den året därpå utfärdade Declaration of
rights uppräknades och bekräftades det engelska
folkets friheter och rättigheter. Filosofen John Locke
utvecklade i detta samband läran om samhällets
uppkomst genom ett fördrag eller kontrakt. Enligt hans
teori kommer all makt från folket.
År 1719 ersattes i Sverige Karl XII:s envälde av den
s. k. frihetstiden. Den politiska tyngdpunkten flyttades
från kungen till riksdagen, där adelsmän och
ämbetsmän dominerade.
Mot de franska kungarnas envälde opponerade sig
bl. a. filosofen Montesquieu, som i sitt arbete Om
lagarnas anda (1748) föreslog, att maktmissbruk skulle
förhindras därigenom, att statsmakten fördelades på
tre myndigheter: en lagstiftande, en verkställande och
en dömande. Nästa steg i utvecklingen är staten
Virginias rättighetsförklaring, som utfärdades i samband
med det nordamerikanska frihetskrigets utbrott 1776.
Däri heter det bl. a., att flertalet i samhället har rätt
att ombilda, förändra eller avskaffa styrelsen, närhelst
denna befinnes otjänlig för folkets syften.
År 1791 antog den franska riksdagen förklaringen
om människans rättigheter, däribland yttrandefrihet,
tryckfrihet och rätt för alla medborgare att medverka
till lagens bildande. I viss mån under inflytande av
franska revolutionen fick Nederländerna och Norge
nya författningar år 1814. Sverige hade fått sin
regeringsform 1809.
Efter revolutions- och napoleonkrigens slut 1815
följde i hela Europa en kraftig reaktion. Men de
samhällsklasser som under 1700-talets senare hälft fått
ökat ekonomiskt och kulturellt inflytande kunde i
längden icke hållas tillbaka. Den franska
revolutionens idéer levde kvar, och med de nya revolutionerna
1830 och 1848 tog den demokratiska rörelsen åter fart.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
