Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Disraeli, Benjamin — drottning Viktorias rådgivare - Disraelis karriär - I spetsen för regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DISRAELI ________________________________________________________________________________________
Benjamin Disraeli blev den förnämste målsmannen för den
nyvaknade imperialismen. Ovanstående karikatyr i Punch
1876 syftar på köpet av aktierna i Suezkanalbolaget 1875. I
bakgrunden överlämnar Disraeli köpesumman, 4 milj, pund,
till den egyptiske khediven.
DROTTNING VIKTORIAS
RÅDGIVARE
DlSRÄELI [disreli], Benjamin (1804-81), earl of
Beaconsfield [ad åv bi’kansfild], engelsk statsman.
Då det engelska parlamentet öppnades 1837, fann man
i underhuset en nykomling, som märkbart stack av
från den övriga församlingen. Det var en ung man med
ett blekt, skarpskuret ansikte, inramat i ett svall av
kolsvarta lockar. Han var klädd i en grön rock och vit
väst, behängd med stora guldkedjor. När turen kom
till nykomlingen att hålla sitt »jungfrutal», reste han
sig synbart gripen av stundens allvar och började tala.
Med välsvarvade fraser och egenartat ordval sökte han
fånga husets intresse, men effekten blev en helt annan
än han tänkt sig. Man skrattade, visslade och stampade,
så att den olycklige talaren gång på gång måste
avbryta sig. Till slut lyckades han dock överrösta larmet
med orden: »Jag skall sätta mig nu, men den tid
kommer, då ni skola lyssna på mig.» Därpå satte han sig
ned under en orkan av skratt.
Disraelis karriär
Denne möderne Demostenes, vars politiska bana i
likhet med den grekiske vältalarens inleddes med ett
så dundrande fiasko, var Benjamin Disraeli, en av
Englands största statsmän och talare. Disraeli, som var
son till den engelsk-judiske litteraturhistorikern Isaac
Disraeli, ägnade sig i ungdomen huvudsakligen åt
resor och litterära sysselsättningar. Han var djupt gripen
av den sociala nöd som storindustrin framkallat hos
den engelska arbetarbefolkningen, och genom en rad
sociala romaner sökte han väcka de besittande
klasserna till insikt om dessa förhållanden och till
samhällelig ansvarskänsla.
Romantisk och uppfylld av den största tilltro till sin
egen förmåga drömde Disraeli om en snabb och
lysande karriär. Hans stora tillfälle kom 1846.
Tory-ledaren Peel avskaffade detta år spannmålstullarna i
England, men större delen av partiet vägrade att följa
honom. Disraeli tog nu ledningen bland de
konservativa tories. Han gav partiet en ny organisation och
förnyade dess program. Hans konservativa åskådning
hade ett starkt drag av patriarkalism: den gamla
samhällsordningen skulle i stort sett bevaras, men inom
dess ram skulle arbetarnas ställning förbättras. Man
skrattade inte längre åt Disraeli utan lyssnade med
spänd uppmärksamhet till hans välformulerade, ofta
humoristiska och ironiska anföranden, framförda med
låg men intensiv stämma.
I spetsen för regeringen
Rösträttsreformen 1867, genom vilken de engelska
industriarbetarna fick rätt att delta i parlamentsvalen,
var till största delen Disraelis verk. Han hade med
den hoppats vinna gehör för den konservativa
politiken hos folkets breda lager, men då de nya
bestämmelserna följande år tillämpades för första gången,
gav de till resultat en valseger för motståndarpartiet,
liberalerna. Disraeli blev nu ledare för oppositionen.
Den stora konservativa valsegern 1874 förde honom
emellertid på nytt fram till premiärministerposten.
Under sex år kom Disraeli nu att stå i spetsen för
den engelska regeringen. En rad reformer
genomfördes inom landet, men de största insatserna gjordes
dock på det utrikespolitiska området. Ett livligare
intresse för det brittiska väldets (imperiets) utveckling
och sammanhållning började göra sig gällande inom
vida kretsar av det engelska folket. Disraeli blev den
förnämste målsmannen för den nyvaknade brittiska
imperialismen. Hans första lyckade manöver var
köpet av suezkanalaktierna 1875, varigenom vägen till
Indien kom under säkrare engelsk kontroll.
När ryssarna 1877 anföll Turkiet och hotade att
utbreda sin makt till Medelhavet, tvingade Disraeli
genom sitt bestämda uppträdande Ryssland till reträtt.
På Berlinkongressen 1878 spelade han en mycket
framträdande roll, och han kunde återvända därifrån med
»fred med ära», medveten om att ha tryggat det
brittiska väldets fortbestånd. Förvärvet av Cypern stärkte
ytterligare engelsmännens herravälde i Medelhavet.
Mindre framgångsrik var Disraelis politik i Afganistan
och i Sydafrika. Vid parlamentsvalen 1880 segrade
liberalerna och Gladstone bildade ministär. Året därefter
avled Disraeli.
Som statsman var Disraeli på en gång försiktig och
målmedveten, undfallande i detalj er men orubblig, när
det gällde det engelska imperiets säkerhet. Ett
utomordentligt gott förhållande rådde mellan Disraeli och
drottning Viktoria, som tjusades av hans gammaldags
artighet och hänsynsfullhet och hans kvicka och lätta
men ändå så originella väsen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
