Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurvärlden — från amöba till människoapa - Europa — Nordasien — Nordafrika - Södra Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
DJURVÄRLDEN
Afrikas djurvärld.
Den palearktiska regionen har många djurarter som
är gemensamma med den nearktiska regionen. Asien
har nämligen tidigare haft landförbindelse med
Nordamerika, där nu Berings sund är. De landdäggdjur som
finns på norra halvklotet har alltså haft möjlighet att
sprida sig över samtliga dessa kontinenter. Så finns
renen, vargen, järven, lodjuret, björnen m. fl. djur i
båda regionerna.
Bland däggdjur som är typiska för den palearktiska
regionen kan nämnas gemsen, som finns i Östalperna
och även i andra berg i Sydeuropa och Mindre Asien.
Stenbocken har däremot ett mycket litet
utbredningsområde i Alperna. Ett egendomligt djur från en helt
annan del av regionen, nämligen Tibet och Kina, är
bambubjörnen. Den har ända in på 1900-talet varit
ett för zoologerna tämligen okänt djur. Ibland kallas
den panda liksom kattbjörnen, ett djur från Himalajas
skogstrakter som till färg och storlek påminner om
vår vanliga räv. Mera välkänd är bruna björnen. Den
är visserligen utrotad från stora delar av sitt forna
utbredningsområde men finns dock åtminstone
sporadiskt inom Europas och Asiens skogsområden. Jaken
är ett stort djur (mankhöjd hos tjuren nära 2 m),
som lever i högt belägna trakter i Tibet och där även
hålls som husdjur. Vildsvinen, från vilka våra tama
svin härstammar, förekommer här och var inom
regionen. I vårt land utrotades de mot slutet av
1600-talet. Tigern är en representant för kattsläktet. Mest
känd är Indiens kungstiger; större blir emellertid den
nordligare östsibiriska tigern, även kallad manchutiger.
Störst inom sitt släkte torde även pamirfåret eller
Marco Polos får i Centralasiens berg vara. Vilda
hästar torde knappast finnas numera. Mongolhästen eller
Przjevalskijs bäst levde förr på stäpperna i Dsungariet
(söder om Altaibergen) men har icke iakttagits under
de senaste 20 åren. Vilda åsnor finns däremot i både
Afrika och Asien — på stäpperna i Mongoliet lever
sålunda kulanen eller mongoliska vildåsnan. Bland
hjortdjuren finns ståtliga former. Av dem förekommer
närstående arter i såväl Amerika som Europa-Asien.
Södra Afrika
Den etiopiska regionen hyser flera slags apor, såsom
schimpansen, gorillan, markattan och babianen. Till
markattornas släkte hör mangaben. Gorillorna är
sällsynta; sammanlagt torde det i Afrikas centrala delar
finnas omkring 10 000. Mandrillen är den största av
babianerna. Bland rovdjuren märks lejon, hyenor,
leoparder och schakaler. Vidare finns i Afrika det största
nu levande landdäggdjuret, nämligen den afrikanska
elefanten. Den skiljer sig från den indiska genom att
den är större och har kraftigare öron. Den är även
svårare att dressera. En stor mängd hovdjur finns framför
allt på stäpperna: kameler, giraffer, okapi, flodhästar,
noshörningar och antiloper. Den enpuckliga kamelen,
dromedaren, finns i norra Afrika. Av giraffer finns
några arter i Östafrika. Deras höjd, 5-6 m, är
imponerande. Besläktad med dem är okapin i Kongos
urskogar, vilken blev känd för européerna först 1901.
I det inre av Afrika lever också flodhästarna, som
inte kommer så långt efter elefanterna i fråga om vikt
(bortåt 3000 kg). Noshörningarna är minst lika in-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
