Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djävulen — den onda makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726 DJÄVULEN
Under medeltiden framställdes djävulen i en grotesk gestalt som närmast lånats från antikens fauner, med horn, klöv och raggig
päls. Men i 1800-talstecknaren Gustave Dorés bibelillustration Jesu frestelse (t. v.) är djävulen snarast återgiven som Lucifer, den
fallna ängeln som en gång var den skönaste av Guds söner. 1400-talsmästaren Martin Schongauers kopparstick Den helige
Antonius frestelse (t. h.) för oss däremot rakt in i medeltidens fantastiska demonvärld.
DEN ONDA MAKTEN
Djävulen (grek, dia’bolos) har mer eller mindre
nära motsvarigheter inom flera religioner, såsom
buddhismens Mara, den persiska Mazdatrons
Ah’ri-man, den nordiska mytologins Loke. Av ojämförligt
största betydelsen för Västerlandet har emellertid den
bibliska föreställningen om djävulen varit.
I den äldre gammaltestamentliga litteraturen
förekommer ingen tro på en övernaturlig ond och
frestande personlighet. Ormen i syndafallsberättelsen
tillhör, trots sin fientlighet mot Gud, den värld som Gud
har skapat, och hans straff blir att med sin avkomma
föra en eländig djurtillvaro; han skall gå på sin buk
och äta jord. I bibelns äldre delar sökes ingen annan
andlig makt än Gud bakom det som sker. Herren allena
»giver lyckan och skapar olyckan» (Jesajas bok 45:7).
Efter den babyloniska fångenskapen (586—539) visar
sig en förskjutning i israeliternas tankar om det onda.
Jobsbokens berömda prolog framställer Satan, dvs.
åklagaren, motståndaren, som en illvillig spion på
den fromme Job, men han räknas ännu till »Guds
söner», änglarna. Även hos profeten Sakar ja (kap. 3)
är han en åklagare inför Guds domstol. Högst
betecknande är vad som vid olika tider angives såsom orsak
till att David en gång anställde en räkning av hela det
judiska folket. I andra Samuelsboken (24:1) anföres
»Herrens vrede» som den eggande anledningen. I
Första Krönikebokens långt senare berättelse (21:1) om
samma sak heter det, att »Satan trädde upp mot Israel
och uppeggade David till att räkna Israel». Först i
Krönikeböckerna (300-talet f. Kr.) och i Danielsboken
(160-talet f. Kr.) framträder hos judarna en utbildad
tro på en personlig ond makt, som regerar över ett
ondskans rike av demoner, vill människornas fördärv och
i allt står Gud emot.
På Jesu tid var denna föreställning vanlig hos
judarna liksom hos andra orientaliska folk. I Nya
testamentet anses sjukdomarna vara förorsakade av onda
andar. De sjuka var »besatta» av sådana eller
»bundna» av Satan. Världen var i »den ondes våld», och
djävulen kunde förespegla Jesus »alla riken i världen
och deras härlighet».
Under medeltidens många århundraden höll
djävuls
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
