- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 2. C - Fo (569-1136) /
783

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenstrahl, David Klöcker — Karl XI:s hovkonterfejare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_______________________________________________________________________ EHRENSTRAHL 783

KARL XI: S HOVKONTERFEJARE

EHRENSTRAHL, David Klöcker (1629-98) har
blivit kallad »den svenska målarkonstens fader». Det
är ett överdrivet hedersnamn, som väl dikterats av att
han var den förste och mest produktive
representanten för det stora fransk-italienska barockmåleriet i
vårt land och att han genom sitt exempel och sin
omfattande lärarverksamhet fick stor betydelse för det
senare karolinska måleriet. Ur den ehrenstrahlska
ateljén framgick en rad svenska porträtt-,
ämnes-och kyrkomålare. David Klöcker var född i Hamburg
och gjorde vidsträckta studieresor, vilka förde honom
till Amsterdam, Rom, Venedig, Paris och London, och
han kom sålunda i nära kontakt med
tidsströmning-arna inom konsten. 1661 kom han till Sverige och blev
utnämnd till hovkonterfej are, och den höga
uppskattning han rönte resulterade i att han 1674 adlades med
namnet Ehrenstrahl. 1690 blev han hovintendent.

Ehrenstrahls konstnärliga kvarlåtenskap är väl den
till omfånget väldigaste som efterlämnats av någon
här i landet verksam konstnär. Han var en nordisk
Rubens — utan jämförelse för övrigt med den store
flamländske mästaren - i sin vittfamnande
konstnärliga skaparkraft: han gav sig i kast med väldiga
dekorativa företag med djupsinnig och invecklad
allegori, han målade galaporträtt och vardagsporträtt,
historietavlor, hästar, hundar, kameler, björnar
-även dessa uppfattade som porträtt - jaktstycken,
genrebilder, stilleben. Att allt detta blev så pass bra
som det faktiskt blev berodde på att Ehrenstrahl inte
bara var ett monstrum av flit och ambition utan
också älskade att måla och inte kunde tänka sig ett bättre
sätt att använda tiden. Giktbruten och till hälften

krympling målade han in i det sista, tills han följde
sin konung och store uppdragsgivare och mecenat i
döden. Han var hovmålare och var det till hela sin
läggning. Att skapa ett äreminne över sin
allernå-digste överhet var hans ambition och det allvarliga
innehållet i hans konst. Den blev därigenom också ett
bestående monument över stormaktstiden. Själv satte
han väl mest värde på de stora allegoriska
kompositionerna. Vad han menade med stor konst
framskymtar i hans uttalande: »Om någon liknade en konstfull
och vacker målning vid en intelligent och väl uttänkt
gåta skulle han inte alls ta fel.»

I våra dagar framstår porträtten nog som de
konstnärligt fullödigaste av hans arbeten, men man dröjer
också med uppskattning vid hans genrebilder och hans
glimtar av svenskt landskap, t. ex. den röda vårkvällen
då orrspelet går mellan björk och gran
(Nationalmuseum). De målningarna är de första i sin art i Sverige,
och på det viset kan Ehrenstrahl verkligen sägas vara
en måleriets fader i Sverige. Om Stiernhielm lärde
muserna sjunga och spela på svenska, så lärde
Ehrenstrahl dem att måla svensk natur, om också bara på
lediga stunder.

Ehrenstrahl porträtterade många gånger den
kungliga familjens medlemmar i magnifik
barockuppsättning och i tidens heroiska attityder, liksom också
talrika representanter för landets godsägar- och
ämbets-mannaadel. Sig själv målade han utan falsk
blygsamhet omgiven av målarkonstens gudinnor. Flera av hans
stora allegoriska kompositioner finns på
Drottningholms slott, och Stockholms storkyrka äger en väldig
målning av Yttersta domen.

Ett porträtt av Karl XII som
barn, målat 1684 av Ehrenstrahl.
Den knubbiga skära
barnkroppen vilar på en
hermelinsmantel med blått foder, och
huvudet avtecknar sig mot ett
purpurfärgat förhänge. Karl
ligger och slår på en puka och
har just höjt handen i en
fältherregest. Ehrenstrahl har
lyckats få in kunglig pompa i
denna bild av en tvååring.

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 15 22:38:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-2/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free