Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk litteratur — siare och skalder på Albions ö - Den fornengelska litteraturen - Den medeltida litteraturen - Shakespeares tidevarv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSK LITTERATUR 837
Geoffrey Chaucer.
John Milton.
John Bunyan.
Jonathan Swift.
SIARE OCH SKALDER PÅ ALBIONS Ö
EnGELSK LITTERATUR. Våra dagars engelska
litteratur är frukten av nära ett och ett halvt årtusendes
utveckling, och många olika folk, språk och tidevarv
har lämnat sina spår i den. Det framgår redan av
själva engelskan, som tillhör de germanska språkens
stora familj men som mottagit djupa intryck av
latinet och franskan, vilka tidvis varit förhärskande i
England.
Den fornengelska litteraturen
Första gången Britannien, som England då
kallades, klart framträdde i historiens ljus, var då Julius
Caesar landsteg på ön, och senare blev Britannien en
romersk koloni. I motsats till Frankrike gjorde det
dock inte någon egen insats i romersk kultur, och
några direkta kvarlevor av de keltiska invånarnas —
britternas - dåtida litteratur har vi inte. Men i de
långt senare under medeltiden upptecknade sägnerna
om nationalhjälten Arthurs modiga kamp mot de vilda
germanska skaror som efter romarrikets fall inträngde
i England hör vi ett eko från dessa tider. Vad vi
menar med engelsk litteratur börjar med anglosaxerna,
som efter hårda strider slutligen besatt England och
på 600-talet övergått till kristendomen. En betydande
del av den s. k. fornengelska litteraturen är också
religiös, som t. ex. Bedas latinska kyrkohistoria (731)
eller Cædmons (omkr. 670) och andras anglosaxiska
omdiktningar av bibeln. Hedniska guda- och
hjältesagor möter oss däremot i den mycket omdiskuterade
Beowulfdikten (700-talet), som synes behandla
händelser i svensk historia och som har en vild och mäktig
skönhet.
Den medeltida litteraturen
Hela denna rika litteratur, som skrevs av både
präster och lekmän, bl. a. konung Alfred den store,
hejdades i sin utveckling, då Vilhelm Erövraren och
nor
mandiska riddare kulturellt sett gjorde England till
en fransk provins för flera sekler framåt. Det dröjde
ända till slutet av 1300-talet innan en engelsk
litteratur åter blev tongivande och undanträngde den
härskande franska och latinska litteraturen. Den
nyvak-nande engelska litteraturens första stora namn, den
förste verkligt levande engelske diktaren är Geoffrey
Chaucer [tjå’so; se d. o.]. Hans förnämsta verk,
versberättelsen Canterburysägner (ofullbordad ännu vid
hans död år 1400) visar åtskilliga av de egenskaper vi
vant oss att kalla engelska: förmåga av realistisk,
träffande människoteckning, vaket sinne för naturen,
bred tolerans och sist men inte minst frodig, varm
humor. Vid hans sida framträdde satirikern William
Langland med den fantasistarka Visionen om Piers
Powman. Slutet av medeltiden betecknar i det av
Rosornas krig sönderslitna England en nedgångstid även
i litterärt avseende. Men medeltidens riddarromantik
sköt sitt sista, vackraste skott i sir Thomas Mal’orys
prosaroman Morte d’Arthur (1470), där sagorna om
den keltiske hjältekonungen samlades. Och de nya
renässansidéerna fick en hängiven representant i sir
Thomas More [må’], Erasmus’ vän och Henrik XHI:s
lordkansler, som i sin Uto’pia (1516) satte
samhällsproblem under debatt, vilket inte hindrade, att han
bekämpade den inträngande reformationen och gav
sitt liv för katolicismen.
Shakespeares tidevarv
Reformationen gjorde även i England en
betydelsefull litterär insats genom bibelöversättningen, vars
definitiva form, den s. k. Authorized Version (1611),
genom sitt sköna, klangfulla språk spelat den största
roll för den engelska litteraturen. En rik religiös
prosalitteratur och diktning framträdde även. Men
avgörande för hela kulturlivet blev den italienska
renässansen, som i England fick en stark, nationellt
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
