Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engström, Albert — Kolingens fader - Bobban och kolingen - Söndagsnisse-Strix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____________________________________________________________________ ENGSTRÖM 847
fattighusgummor skämtar Albert Engström aldrig
(fastän hans publik kanske skrattar åt deras
livsfilosofi), med bönder endast om de har uppnått välstånd
och en därmed förenad dryghet.
Bobban och kolingen
Stadsfolket tar mindre plats i hans författarskap,
och i hans teckningar framställs det ofta med spefull
fantasi. Hans överklasstyper blir gäma krumelurer
utan motsvarighet i verkligheten men ändå med en
viss mening: de är symboler för egenskaper och
böjelser som verkligen finns och som Albert Engström
såg ned på med den vises löje. För ett slags människor
på gator och kajer har han emellertid haft mycken
sympati: det var Kolingen - en kavaljer i lumpor
Bobban och deras kamrater, ett munvigt
självmedvetet följe av trashankar med ungefär lika litet
bekymmer som liljorna på marken, med ungefär lika
ordnade levnadsförhållanden som gråsparvarna och med
brännvinet till alltförsonande glädjeämne. I all sin
karikatyrmässiga stollighet representerar Kolingen
både något allmänmänskligt och något specifikt
svenskt. Det är kanhända felaktigt att, som stundom
gjorts, lägga in en hel livsfilosofi i Kolingens vara och
väsen. För Albert Engström var han lika ofta blott en
lustig krumelur för en anekdot som ett språkrör för en
livsuppfattning och en samhällskritik. Kolingen
förtjänar att tas på allvar - men aldrig allvarligt.
Denne sällsamme aristokrat och individualist i
lumpor är aldrig patetisk, och det är grundfalskt att söka
göra honom till en reformator eller en systemfilosof.
Kolingen, som på 48 år ej varit mantalsskriven, tvingas av
Lagens arm att fullgöra denna medborgerliga plikt. Kolingen
infinner sig hos rotemannen och sysselsätter sig i väntan på
sin tur med att spotta sitt monogram på golvet. Rotemannen
tillhåller kolingen att använda spottlådan.
Kolingen: — Herr greve och talman, mitt hjärta sväller av
tacksamhet, men en fattig hamnarbetare som jag kan gott
nöja sig med golvet!
Självporträtt av Albert Engström.
Albert Engström var lika betydande som författare
och som tecknare. Hans språk har en sällsynt must
och kraft, fritt från utsirningar men med en levande
karakteriseringsförmåga, där burlesken aldrig blir
självändamål. Hans teckningar har samma förtjänster.
Vi är vana att se text och bild av Engström som en
helhet: texten och bilden förklarar varandra. Men
skiljer man de två åt står bilden kvar, levande och
begriplig utan kommentarer. Hur den än är beskaffad
är den alltid en briljant tecknares verk, ett verk av
en mästare i det svartvitas konst, och dess
kännetecken är ofta det breda, djärva arbetet med en fylld
tuschpensel. Bakom karikatyr och realism kan man
nästan alltid skymta känslan för det ornamentalt
dekorativa - i detta ger Albert Engström sin tribut till
sin tidsstil, Jugend, som också röjer sig i hans sinne
för det artistiskt raffinerade.
Söndagsnisse-Strix
Med sin tidning Strix (1897-1924) skapade Albert
Engström något nytt i den svenska
veckotidningspres-sen. Det blev ett organ som i hög grad präglades av
utgivarens egen personlighet. Här fick han tillfälle att
framföra vad han hade på hjärtat i olika frågor. Och
hans frispråkighet uppskattades lika livligt som hans
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
