Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ericsson, John — ett svenskt uppfinnargeni - John Ericssons insatser som lokomotiv- och propellerkonstruktör - Monitor och Merrimac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
852 ERICSSON
När Monitor i gryningen den
minnesvärda 9 mars 1862 efter
en strapatsrik färd från New
York löpte in på HamptonRoads
i S:t Jamesflodens mynning
möttes den av sydstaternas
fruktansvärda, starkt
bepansrade kryssare Merrimac, som
redan hade åstadkommit svår
förödelse bland nordstaternas
där samlade segelflotta.
Monitor upptog omedelbart striden,
kretsade kring pansarjätten och
satte in den ena fullträffen efter
den andra i dess tjocka järnhud.
Monitor själv utgick ur denna
strid tämligen oskadd trots de
tjugotvå kanonkulor som
träffat den.
tentverket. Ericssons förtjänst ligger i att ha gjort ett
noggrant tekniskt studium av propellerns
konstruktion och i att praktiskt och energiskt ha lanserat den.
Men trots resultaten mötte uppfinnaren starkt
motstånd hos de konservativa sjölorderna. Det blev därför
en amerikansk kapten i Förenta staternas flotta Robert
Stockton, som förde propellern fram till seger. Han
beställde ett propellerfartyg så stort, att det kunde
föras över Atlanten till Amerika. Provturen företogs
1838, ett av de viktigaste åren i sjöfartens historia.
Efter 46 dygns farofylld färd ankom det besynnerliga
hjullösa fartyget till New York, där det mottogs med
jubel.
John Ericsson fann, att han för att kunna verka för
den nya uppfinningen borde bosätta sig i Amerika.
1839 begav han sig därför i väg till New York, där han
hoppades vinna större förståelse för sina många
tekniska projekt.
Vid sidan av sina övriga uppfinningar arbetade
Ericsson nu åter på lösandet av problemet om ångans
ersättande med en billigare drivkraft. Han offrade
betydande summor på byggandet av den ena
experimentmaskinen efter den andra. Emellertid visade det sig,
att de för fartygsdrift avsedda varmlufts- eller
calo-ricmaskinerna ej på långt när motsvarade
förväntningarna, varför han inriktade sig på att konstruera små
sådana för hantverk, industri och lantbruk. Dessa rönte
stor efterfrågan, icke minst i Sverige, där de
tillverkades vid Åkers styckebruk. Denna uppfinning gjorde
honom äntligen ekonomiskt oberoende; dittills hade
han arbetat under ständiga penningbekymmer. Han
hedrades för denna uppfinning med en högt skattad
vetenskaplig utmärkelse, den sällan utdelade
Rum-fordmedaljcn.
Monitor och Merrimac
Den konstruktion som emellertid skulle komma att
göra John Ericssons namn världsberömt var Mon’itor.
Länge hade spänning rått mellan nord- och sydstaterna
med anledning av tvistigheterna bl. a. rörande
negerslaveriet. 1861 kom det till öppen brytning, det
nordamerikanska inbördeskriget. En tävlan, gällande
förstärkning av nordstaternas flotta, utlystes, och John
Ericsson inbjöds att deltaga. Trots mycken kritik av
hans »flytande batteri», en föregångare till vår tids
undervattensbåtar, blev hans tävlingsförslag antaget.
Efter den korta tiden av ett hundra dagar, under vilka
han knappast unnade sig vare sig föda eller sömn,
levererade han sin Monitor (på svenska Varnaren)
fullt färdig.
Maken till fartyg hade världen dittills inte skådat.
Det var helt litet, endast 52 m långt; dess däck låg
endast någon fot över vattenytan, och mitt på däcket
befann sig ett skottsäkert, vridbart pansartorn med
två 11 tums kanoner.
På Hampton Roads i S:t Jamesflodens mynning
besegrade Monitor 1862 sydstaternas kryssare
Mer’ri-mac i en dramatisk strid. Nordstaternas flotta var
räddad. (Se bild och bildtext ovan.)
Efter segern på Hampton Roads följde för John
Ericsson en lång rad av arbetsfyllda år. Det problem
som måhända i högre grad än andra intresserade
honom var solvärmets tillgodogörande. På
experimentmaskiner för detta ändamål offrade han 400 000 kr.
Den sista förfärdigades 1888 efter ritningar,
egenhändigt utförda av den då 85-årige uppfinnaren. Att
Ericsson över huvud kom att syssla med detta
ofruktbara problem är väsentligen att tillskriva hans
empiriska arbetsmetoder. Exakta beräkningar var aldrig
hans styrka.
John Ericsson avled utan föregående sjukdom 8
mars 1889.
I John Ericssons sätt och uppförande fanns något
kärvt och strävt, men han ömmade för andras nöd,
och för det gamla fosterlandet slog hans hjärta varmt.
Han hade också förordnat, att hans stoft skulle vila i
svensk jord. På Filipstads kyrkogård invigdes 1895
ett mausoleum över hans grav.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
