Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik den helige — Sveriges skyddshelgon - Legendens helige konung - Erik den helige i forskningens ljus - Eskilstuna — svenska stålets stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856 ESKILSTUNA ____________________________________
konungasonen Magnus, som gjorde anspråk på riket.
Med en här anföll han Erik, just då denne Kristi
himmelsfärdsdag (18 maj) deltog i högmässan i Helga
trefaldighets kyrka i Östra Aros (Uppsala). Då Erik
underrättades om att fienden stod utanför kyrkan skall
han ha svarat: »Låten mig i ro höra till slut denna
stora högtids tidegärd (bön); jag hoppas till Gud att
vad som sedan står igen av gudstjänsten skola vi få
höra högtidligen annorstädes.» Sedan han befallt sig
åt Gud försvarade han sig med ett fåtal män manligen
mot fienden. Han stupade, och hans huvud blev
avhugget. Där det föll mot marken sprang sedan en källa
fram. För detta och andra järteckens skull dyrkades
Erik som helgon.
Nu bar man varje år hans stoft över slätten för att
marken skulle ge goda skördar. I katolsk-kristen dräkt
fortsattes därmed en uråldrig tradition. En gång i
tiden hade upplandsböndernas hedniska förfäder burit
guden Frös bild över samma åkrar och ängar och av
honom väntat god årsväxt.
Erik den helige i forskningens ljus
Legenden om kung Erik spreds även utanför
Uppland där den först utbildats, och Erik den helige
be
traktades snart som Sveriges skyddshelgon - en
motsvarighet till Danmarks Knut den helige och Norges
Olof den helige. Då vetenskapsmän i en långt senare
tid skrev medeltidens historia dröjde i deras
framställning bilden av den helige konungen kvar. En modern
kritisk historieforskning har emellertid lösgjort sig
från den. I våra dagar måste vi erkänna att vi vet
ytterst litet om Erik den helige. Legenden, som skrevs
ner i slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet,
godkännes inte längre som historisk källa. Det är
tydligt att den är helt schablonmässigt uppbyggd och
mycket litet avviker från andra liknande framställningar
över kungar som man velat göra till idealregenter.
Om Erik som regent och lagstiftare lämnar de
samtida källorna inga säkra vittnesbörd, och om han
företagit något korståg till Finland är t. o. m. osäkert. Det
enda som med visshet kan sägas är, att han i vissa
delar av Sverige hyllats som konung men att han
sålunda inte varit allmänt erkänd som regent, att han
stupat i ett slag och att han fått sin grav i Uppsala
domkyrka. Säkert är också att han redan omkring år
1200 ansågs för helig och att han vid mitten av
1200-talet allmänt erkändes som helgon. Från den tiden
firades den 18 maj som hans dag.
SVENSKA STÅLETS STAD
ESKILSTUNA, Södermanlands största stad, i
Södermanlands län (55 482 inv. 1953). Eskilstuna har blivit
kallat »Sveriges Sheffield», men den vackra och
välskötta staden vid Eskilstunaån liknar minst av allt
någon nedrökt och smutsig engelsk industristad. Den har
ett fritt och öppet läge på den vida Rekameslätten, som
sträcker sig ända fram till Torshälla, Eskilstunas
idylliska lilla grannstad.
Staden har sitt namn av en engelsk munk, Eskil,
Södermanlands och Närkes apostel, som blev biskop
och residerade på det gamla nu försvunna Tuna på
Rademachersmedjan är bevarad i sitt ursprungliga skick och
tjänstgör nu som museum.
den sida av ån, som kallas Gamla staden och där
Klosters församlings ståtliga kyrka (färdig 1929) reser sig.
På andra sidan om den slingrande ån ligger Fors’
församling med sin betydligt äldre kyrka.
Hur Eskilstuna från en liten bondby utvecklats till
en stor industristad är en lång historia, som i korthet
lyder som följer. Med utnyttjande av fallen i ån som
drivkraft anlades under Karl IX:s tid
stångjärnshammare, spiksmedja m. m. vid Tunafors, och konungen
lät också förbättra kommunikationerna genom
anläggandet av en kanal mellan Mälaren och Hjälmaren
(1610). Någon riktig fart på metallförädlingen blev
det dock inte, förrän Karl X Gustav låtit inkalla
tyskbalten Rademacher. Denne anlände till staden 1656,
åtföljd av yrkesskickliga mästare och smeder samt
deras familjer. Arbetarna var huvudsakligen tyskar,
och av deras små låga smedjor finns ännu en bevarad
såsom museum (Rademachersmedjan) vid den gata
som nu kallas Rademachergatan. Där fanns
knivsmeder, låsmakare, filhuggare, knapp- och synålsmakare,
vapensmeder och många andra specialarbetare. Det är
just det finare stålsmidet som än i dag ger
eskilstuna-smidet dess världsrykte som kvalitetsvara. Ur
vapensmedjorna utvecklades »Karl Gustavs stads
gevärsfaktori», svenska statens gevärsfabrik, där man nu
även tillverkar kulsprutor m. m. för arméns behov.
1771 bildades inom staden den s. k. Fristaden, där
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
