Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyck, Jan van — gentaltarets skapare - Gentaltaren röntgenfotograferas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
884 EYCK
Nedre mittpartiet av Gentaltaret, Lammets tillbedjan, av Hubert och Jan van Eyck. Det grönskande landskap som utbreder
sig i bakgrunden är det första exemplet på landskapsskildring inom oljemåleriet.
GENTALTARETS SKAPARE
EyCK [ejk], Jan van (omkr. 1390-1441),
nederländsk målare, fullbordade 1432 det av hans äldre
broder Hubert (död 1426) påbörjade altarverket för
kyrkan S:t Bavo i Gent. Gentaltaret, som det allmänt
kallas, är en väldig komposition av 24 målningar och den
nederländska konstens första storverk. Det
betraktades med häpnad och vördnad av en eftervärld som inte
kände några föregångare och läromästare till de båda
bröderna. Man har numera funnit, att deras stil har
sina förutsättningar i det bokmåleri som blomstrade
vid det burgundiska hovet. Därifrån har Jan van Eyck,
vilken man tillskrivit vissa miniatyrer i den berömda
bönbok som kallas Heures de Turin, fått sitt ytterst
fint genomarbetade målningssätt med de nästan
mikroskopiska detaljerna. Hos de burgundiska
bokmålarna förebådas också den verklighetstrohet som
Gentaltaret för första gången norr om Alperna införde i
det stora måleriet. Dess figurer och landskap
framträdde med anspråk på att ge verklig illusion.
Kropparnas volym, ansiktenas och dräktveckens
modelle-ring, ljusets skiftningar, skuggornas genomskinlighet
och färgernas valörer, som ger bildrymden djup -
vilket allt inte ens hade kommit i fråga för den äldre,
dekorativa målarkonsten - framställs här med
slående natursanning.
Trots att föregångarna har spårats, måste bröderna
van Eycks konst fortfarande betraktas som något av
ett underverk, en av de märkligaste nyskapelserna i
målarkonstens historia. En väldig konsthistorisk
litte
ratur har uppstått kring dem, men så är deras
problem också ett av konsthistoriens största:
naturalismens genombrott mitt i en medeltida värld. Detta
sammanhänger med en förbättring av stafflimåleriets
teknik som man med rätta tillskriver bröderna, även om
man inte längre anser dem som oljemåleriets
uppfinnare.
Gentaltaret röntgenfotograferas
Under forskningens gång har uppfattningen om
Jans resp. Huberts betydelse varierat. Värdet av
den senares insats har ömsom framhävts, ömsom
negligerats, och man har på vissa håll varit
benägen att förneka hans existens. Tack vare de
banbrytande forskningar rörande färg och teknik som den
amerikanske professorn Alan Burroughs bedrivit
med hjälp av röntgenfotografier vid den senaste
restaureringen av Gentaltaret har dessa problem kommit
i klarare belysning. Den tekniska forskningen har
givit märkliga resultat, vilka låter de båda brödernas
personligheter framträda med skarpare konturer än
tidigare. Hubert framträder åter som en stor och
märklig konstnär, och flera arbeten som tidigare
tilldelats Jan, som t. ex. den berömda Madonnan i kyrkan
i Berlinmuseet, föres nu till honom. Jans ställning som
sin tids store förnyare även på porträttmåleriets
område är dock orubbad. Diskussionen är ännu långt
ifrån avslutad, men de nya metoderna har skapat
fastare bedömningsgrunder. - Se även Flamländsk konst.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
