Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fantasi — den skapande kraft som omformar verkligheten - Dagens och nattens drömmar - Skapande fantasi - Från lek till verklighet - Inlevelse och människokunskap - Den förgiftade fantasin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902 FANTASI _________________________________________
vara mera konturlös och ge snabbare och mera
obestämda associationer. I det förra fallet står fantasin
under viljans kontroll, i det senare fallet gör den det
knappast, men i båda fallen är önskningarna ofta
bestämmande.
Skapande fantasi
Den skapande fantasin är inte blott verksam i
barnens lek och konstnärens arbete utan också i
uppfinnarens målinriktade tänkande och
vetenskapsmannens kombinerande av fakta. I fråga om
konst-skapandet fungerar fantasin inte blott på sådant sätt
att den smälter samman ting som tidigare
förekommit åtskils, t. ex. kvinnans överkropp och fiskens
stjärt till en sjöjungfru, utan den skapar också nya
enheter och helheter. Det är inte bara fråga om att
lägga till och dra ifrån utan att försöka bilda något i
enlighet med de helhetsupplevelser eller visioner
fantasin ger. När diktaren skapar nya gestalter hämtar
han stoff från olika håll i verkligheten men gör en
ny syntes av det. För att vi läsare skall kunna
uppfatta de diktade personerna som verkliga, fordras det
att de först har levt inom författaren. Victoria
Bene-dictsson skrev: »Det rör sig människor i mitt inre,
människor som jag känt eller människor som formats
jag vet inte hur; jag hör dem, jag ser dem, för mig
äro de levande som kött och blod».
Vilka detaljer författaren än hämtar ur
verkligheten blir diktandet ändå djupast inne ett skapande
ur den egna fantasin och en rannsakan av det egna
jaget. Henrik Ibsen har sagt: »Att dikta, det är att
hålla domedag över sig själv.» För den skull får man
inte tro att det en författare framställer är en enda
lång berättelse om honom själv. John Landquist har
härvidlag gjort en fin distinktion: »De diktade
gestalterna förnimmas av den verklige diktaren som
självständiga jag. De anspela på honom, men äro icke han.
De äro hans bröder. Självmedlidandet, som skulle
vara och verka kvalmigt, om det framträdde som
medlidande med det egna jaget i avbild, förvandlas vid
diktandet till medkänsla med ett annat besläktat jag.
Skalden hälsar sin inbillnings gestalter i tillblivelsens
ögonblick som nya friska människor. Men samtidigt
äga dessa gestalter ett hemligt märke, som väcker
hans samförstånd.»
Från lek till verklighet
Liksom konstnären i sin alstring skapar ny
verklighet, så gör också barnet i leken nya former av
verklighet. Träklossen, som ena stunden är lokomotiv, kan
den andra vara sockerpaket i leksaksboden och
därpå plötsligt förvandlas till ett torn med en fången
prinsessa. På liknande sätt ser stadsplanearkitekten
kvarter med rivningshus förvandlade till skyskrapor,
och ingenjören eller kemisten ser atomladdningarna
driva stora industrianläggningar. Vad som till en
början är fantasilek tar småningom fast form i
kon-struktionsritningar och projekt. Fackkunskap och
logiskt tänkande kompletteras med skapande fantasi
för att åstadkomma byggnadsritningar och
uppfinningar.
Inlevelse och människokunskap
Fantasin är inte bara ett verksamt medel för att
skapa något, den är också till hjälp då det gäller att
förstå något nytt. Om vi ser en tavla, läser en bok
eller hör ett musikstycke måste vi med vår fantasi
leva oss in i konstverket - vi förstår det inte till fullo,
om vi inte kan se det inifrån. Konstnären har
knappast heller lyckats med sin uppgift, om han inte
lämnar något övrigt åt vår fantasi att komplettera, bygga
vidare på eller tolka. Själv tolkar han sina personer
inifrån på liknande sätt. Därför kan denna inlevelse
t. ex. i fråga om historiska personer leda till att en
tänkt eller konstruerad replik är bättre
karakteriserande än loo citat, såsom Hans Larsson påpekat.
När det gäller att bedöma oss själva i förhållande
till andra människor, har vi en benägenhet att döma
andra på grundval av deras handlingar men ursäkta
oss själva med hänsyn till våra avsikter. Vi gör oss
ofta inte samma besvär med andra människor som
med de konstverk vi tar del av: vi försöker sällan se
dem inifrån. Om vi tar fantasin till hjälp, kan vi även
berika vår människokunskap och komma fram till
större förståelse för andra människor.
Vi måste dock låta vårt omdöme dämpa vår fantasi,
så att vi inte tillskriver andra människor felaktiga
motiv och handlingar. I det avseendet har 1900-talets
människa ofta närmre väg till 1600-talets
häxprocesser än hon själv tror.
Den förgiftade fantasin
Feltolkning av andra människors motiv och
avsikter förekommer särskilt när det gäller psykiskt sjuka
personer. De kan känna sig förföljda och jagade av
vissa personer, därför att de själva bär ångest inom
sig. I sin inre skräck inbillar de sig ofta att andra
människor traktar efter deras liv. I svåra fall kan
dessa inbillningar leda till mord eller våld. Den
sinnessjukes ångesthallucinationer kan bli till bilder
med verklighetskaraktär, och slutligen begår han en
desperat handling för att bli fri från den syn han bär
inom sig.
Liknande verkan har en hel del olika gifter.
Alkoholisten kan i sina delirier se t. ex. råttor, elefanter
eller noshörningar, som traktar efter hans liv. Han
kan också gripas av sådan svartsjuka, att hans hustru
inte ens får lov att nicka åt en annan man. Även andra
gifter eller narkotika kan ge upphov till ångestfyllda
och förvridna syner. När fantasin stimuleras på
sådant sätt, visar den inte sin uppbyggande kraft eller
drömska hoppfullhet utan avslöjar sin nattsida av
magisk demoni.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
