Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fartyg och skeppsbyggeri — fartygsbygget genom tiderna - Olika typer av ångare - Driftmaskineriets utveckling - Det moderna varvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
910 FARTYG och SKEPPSBYGGERl _______________________
ordningar, anses hela utrymmet under shelterdäcket
vara helt öppet och kan på grund därav uteslutas ur
fartygets bruttodräktighet. Om däremot en sådan
tonnageöppning förses med permanenta
stängningsan-ordningar, så inräknas utrymmet under däcket i
fartygets dräktighet, och man skiljer mellan öppna och
slutna shelterdäckare.
Transporten av olja, som i vår motoriserade tid är
mycket omfattande, har frambragt en speciell typ,
tankfartyget. Detta har genom långskepps- och
tvär-skeppsgående väggar, skott, hela skrovet uppdelat i
flera fasta tankar, i vilka oljan föres. Lastluckor
saknas men genom rörledningar tas oljelasten ombord
eller pumpas i land. Tankfarten är världens viktigaste
specialfart, och av hela världens handelstonnage om
94 milj, bruttoton utgör tankfartygen 22 milj. ton.
Världens största lastfartyg är tankfartyg, lastande så
mycket som 45 000 ton. Endast några få av de stora
expressångarna överträffar denna storlek.
Driftmaskineriets utveckling
De äldre ångarna hade alla kolvångmaskiner, och
redan på 1880-talet fanns trippelexpansionsmaskiner.
Cunardlinjens »Campania» 1893 var den första
linjeångaren med två propellrar, och 1900 byggdes
Hamburg-Amerikalinj ens »Deutschland» med
quadrupple-maskiner om 17 500 ind. hk vardera, vilket anses vara
de största kolvångmaskiner som någonsin blivit
byggda. Cunardlinjens »Mauritania» och »Lusitania»
1907 var de första linjeångarna med turbinmaskineri
och fyra propellrar, och 1928 kom den amerikanska
»Uruguay» med turboelektriskt maskineri.
I början av seklet provades förbränningsmotorer i
mindre fartyg, och 1912 byggdes världens första
havsgående motorfartyg, »Selandia», av Burmeister &
Wain i Köpenhamn för danska Østasiatiske
Kompaniet. Sedan dess har de motordrivna fartygen
ständigt ökat i antal, och i dag är 40 procent i tontal av
världens handelsflotta motordriven. Motsvarande
procent i Sveriges handelsflotta är omkring 70. Varken
kolvångmaskiner eller dieselmotorer kan byggas
tillräckligt stora för att driva världens största fartyg.
Dessa förses därför med ångturbiner, och »Queen
Elizabeth» har sådana på 180 000 ind. hk. Detta är den
största flytande kraftcentral, som någonsin byggts.
Det moderna varvet
På ett modernt skeppsvarv bedrivs ett så
mångsidigt arbete, att man kan säga att alla slags yrken
förekommer. Varvet är även en nyckelindustri, som
benyttjar en mängd underleverantörer - från
stålverket, som framställer byggnadsplåten, till fabriken, som
tillverkar specialinstrument för drift och navigering.
Fartygsbygget föregås av noggranna beräkningar
avseende deplacement, stabilitet osv., samt om det
gäller en ny typ även modellförsök i släptank.
Där
efter uppgörs ritningarna som bestämmer fartygets,
maskinernas och alla detaljers konstruktion och
placering. Viktigast är konstruktionsritningen, som visar
skrovets form, midskeppssektionen, som ger
materialdimensionerna, och generalritningen, som visar hela
fartyget i färdigt skick.
Eftersom fartygets form består av helt
oregelbundet buktade ytor, kan det inte formas efter den i
liten skala uppgjorda konstruktionsritningen. Denna
måste därför förstoras, så att den blir lika stor som
själva fartyget. Detta göres på utslagsvinden, ett stort
rum med svartmålat golv. Med ledning av detta
»utslag» görs mallar i full storlek av tunna bräder, vilka
brukas som mönster för fartygets alla böjda
järndelar, spant, bordläggningsplåtar och annat.
Stapelbädden är en öppen plats, som lutar mot sjön,
starkt byggd och pålad för att bära fartygets tyngd.
Centralt vilar detta på en rad grova kölblock, och
under dess botten ställs många grova trästöttor.
Fartyget fullbordas inte helt på bädden, utan sjösättes när
skrovet är så färdigt att det kan flyta. På de båda
avlöpningsbäddarna byggs avlöpningsslädar av grova
bjälkar, på vilka skeppet får glida ut i vattnet.
Därefter förhalas skrovet till utrustningskajen, där
maskinerna insätts och fartyget fullbordas för att efter
provtur godkännas och övertagas av beställaren.
Ursprungligen nitades alla fartygsplåtarna samman,
först för hand men numera alltid med pneumatiska
verktyg. Efter första världskriget började man
använda ljusbågesvetsning på olika detaljer, och denna
metod har nu utvecklats i så hög grad att vissa
skeppsvarv bygger helsvetsade fartyg. Svetsningen har
medfört att stora delar av skrovet kan färdigställas i
verkstaden till styckevikter på många tiotal ton och lyftas
till sin plats på bädden för att svetsas fast. Denna
metod tillämpades i stor skala under andra världskriget
vid amerikanen H. J. Kaisers skeppsvarv, där
standardiserade lastfartyg byggdes i stort antal. Stora
stycken av fartygen tillverkades vid verkstäder
utanför själva varvet och transporterades till stapelbädden
i enheter på upp till 100 ton för att där svetsas ihop.
Denna serietillverkning och en väl genomförd
organisation gjorde att fartyg 1944 kunde hopsättas på den
korta tiden av fem dagar från kölsträckningen till
stapelavlöpningen, då de var färdiga i varje detalj.
I Sverige har skeppsbyggeriet under de sista tiotal
åren vuxit till en industri av världsklass, och några
av våra varv är bland de största i världen. Kockums
varv i Malmö, som helt specialiserat sig på svetsning,
sjösatte år 1951 och 1952 mera ton än något annat varv
i världen, och Eriksberg och Götaverken i Göteborg
kom inte långt efter. Numera kan de svenska varven
inte endast förse våra svenska rederier med goda
fartyg utan de bygger även för utländska redare. Det
moderna svenskbyggda motorfartyget utgör en
exportartikel av hög klass.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
