Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfilmen och Sucksdorff - Filosofi — världen, vetandet och värdena - Filosofins historia i korta drag - Nyare riktningar - Några svenska filosofer - Finanspolitik — offentliga utgifter och inkomster - De offentliga utgifterna det primära - Olika slag av skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
950 FINANSPOLITIK ____________________________________
den gamla aristoteliska logiken och befinner sig i en
revolutionerande nydaning. Den katolska filosofin
har i nythomismen ernått en ny och kraftig
blom-string. Om semantiken se särsk. art.
Några svenska filosofer
I vårt land uppstår ett mera självständigt
filosofiskt tänkande först mot slutet av 1700-talet. Striden
stod då het i Sverige om Kants filosofi, som
introducerats av Daniel Boéthius men häftigt kritiserades av
Lockes anhängare, bland vilka främst Leopold
märkes. Den skarpsinnige Benjamin Höijer (1767-1812)
utvecklade under inflytande av Fichte ett originellt
system, som kan sägas bilda grundvalen för den s. k.
»personlighetsfilosofin», vars otvivelaktigt främste
representant var Erik Gustaf Geijer men som fick sin
systematiska form hos Chr. Jacob Boström
(1797-1866), vars filosofi ända till seklets slut dominerade
vid våra akademiska lärostolar och även utanför dem
utövade ett stort inflytande. Han uppfattar tillvaron
som ett system av »idéer», som är personliga väsen
och alla ingår i den högsta personligheten, Gud. Varje
människa är en personlig idé i Gud men över
människan står staten, som i sin tur är ett personligt väsen.
Mellan Boström och den originelle hegelianen Johan
Jakob Borelius utkämpades en häftig fejd. Till
Boströms lära anslöt sig bl. a. den svenska filosofins
förste betydande historieskrivare Axel Nyblaeus och
(med vissa modifikationer) C. Y. Sahlin, medan
Pontus Wikner och i ännu högre grad Vitalis
Nor-ström trädde i opposition mot honom och utvecklade
självständiga filosofiska tankegångar. I början av
1900-talet utvecklade sig i Uppsala under ledning av Axel
Hägerström (se d. o.) och Adolf Phalén den s. k.
»uppsalafilosofin», som tog avstånd från all
metafysik och i begreppsanalysen såg filosofins centrala
uppgift, medan den i moralfilosofin intog en klart
relativistisk ståndpunkt. En av Bergson påverkad men
likväl självständig intuitionsfilosofi uppställdes av
John Landquist, medan Hans Larsson (se d. o.) med
sin djupt personliga, av både Platon, Spinoza, Kant
och den engelska empirismen influerade filosofi haft
och har ett stort inflytande på tänkandet i Sverige
av i dag.
OFFENTLIGA UTGIFTER OCH INKOMSTER
Finanspolitik. I de flesta länder passerar
numera en stor del - vanligen mellan en fjärdedel och
en tredjedel — av nationalinkomsten genom offentliga
myndigheter. Dessa tar in pengar genom olika former
av skatter och lån och ger ut dem för olika ändamål.
Hur de offentliga myndigheterna, främst staten och
kommunerna, bestämmer sina utgifter och hur de
finansierar dessa, dvs. hur de bedriver sin
finanspolitik, kommer under sådana förhållanden att ha stort
inflytande på den allmänna ekonomiska utvecklingen.
De offentliga utgifterna det primära
De offentliga utgifterna bestäms i första hand av
de syften, som statsmakterna m. fl. vill uppnå, t. ex. i
fråga om försvar, undervisning och forskning, social
omvårdnad. Men särskilt då det gäller utgifter av
större omfattning måste man ta hänsyn till
möjligheterna att finansiera dem och till de verkningar, som
penninganskaffningen till utgifterna medför. En
avvägning måste också ske mellan angelägenheten av
olika utgifter.
I fråga om den ekonomiska innebörden av olika
offentliga utgifter skiljer man mellan sådana som
innebär en inkomstöverföring till mottagarna - t. ex.
utbetalningen av folkpensioner - och sådana, som
innebär en efterfrågan från de offentliga myndigheterna
själva på varor och tjänster — så t. ex. innebär ju
utgifterna för försvar, undervisning, vägbyggen att
samhälleliga organ direkt sysselsätter arbetskraft.
Man skiljer också mellan löpande (drifts-)utgifter och
utgifter för kapitalinvesteringar, t. ex.
kraftverksbyggen, genom vilka senare varaktiga värden tillkommer.
Olika slag av skatter
De offentliga inkomsterna utgörs främst av skatter.
Om dessa är allmänna skatter på inkomst och
förmögenhet, talar man om direkta skatter. Man anser
därvid, att den som betalar skatten också är den som
främst bär skattebördan. Skatter på produktion eller
försäljning av vissa varor brukar i motsats därtill
kallas för indirekta skatter. Även om dessa betalas av
producenten eller handlanden, så torde de i huvudsak
vältras över på den slutlige köparen, på
konsumenten.
I Sverige täcks kommunernas utgifter främst av
direkta skatter, den proportionella kommunala
inkomstskatten. De egentliga statsinkomsterna har länge till
ungefär lika delar härrört från direkta och från
indirekta skatter, men under de senaste åren — efter
1951 års engångsinflation — har inkomst- och
förmögenhetsskattens andel starkt stigit. I riksstaten för
1954/55 upptas sålunda avkastningen av skatt å
inkomst, förmögenhet och rörelse till nära 4 500
miljoner kronor eller 60 procent av samtliga skatter. Bland
de indirekta skatterna märks skatter på vin, sprit och
maltdrycker med 987 milj, kr, tobaksskatt med 660
milj, kr, tullmedel med 420 milj, kr samt
automobil-skattemedel med 740 milj. kr.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
