Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands musik — nationell tonkonst på rik folkmusikalisk grund - Finlands språk — språkfrågan i Finland - Språkstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jean Sibelius (se d. o.), skildraren av finsk natur,
saga och historia, internationellt ryktbar och av enorm
betydelse för den yngre finska musiken.
Vid sidan av Sibelius kan Finland i våra dagar
uppvisa en rad betydande tonsättare. Armas Järnefelt
tillhör med allra största delen av sin gärning svensk
musikhistoria. Till en äldre generation hör även Oskar
Merikanto, pionjär för den finskspråkiga
vokalmusiken, Leevi Madetoja, som skrev den finska
natio-naloperan Österbottningar (1924), Selim Palmgren,
internationellt känd genom sin pianomusik, samt
Erkki Melartin, som blev lärare för nästan alla
yngre finska tonsättare. Samtliga nämnda
kompositörer skrev i en lyriskt betonad och av finsk
folkmusik påverkad stil. Bland andra musikskapare i
finsk-romantisk stil bör nämnas Toivo Kuula, Yrjö
Kilpinen och Ilmari Hannikainen, vilka alla
kompo
____________________________FINLANDS SPRÅK 97 I
nerat utsökta solo- och körsånger, samt E. Linko med
företrädesvis pianomusik.
Den yngre tonsättargenerationen har dels sökt bryta
sig nya vägar genom att ansluta sig till olika
europeiska moderiktningar inom musiken, dels fortsatt i de
upptrampade spåren och byggt vidare på den tradition
som skapats av en tidigare generation. Den nya finska
musiken kan uppvisa flera goda tonsättare, av vilka
må nämnas V. Raitio, U. Klami, S. Ranta, N.-E.
Fougstedt, E. Bergman och T. Pylkkänen.
Ända till 1827, då staden förstördes av eld, var
Åbo det finska musiklivets centrum, men sedan
övertog Helsingfors rollen som den ledande musikstaden.
Där finns en permanent operascen och flera betydande
orkestrar samt en förnämlig undervisningsanstalt,
Sibeliusakademin. Både vid Helsingfors och Åbo
universitet har inrättats lärostol i musikvetenskap.
SPRÅKFRÅGAN I FINLAND
Finlands språk. I Finland har sedan
urminnes tider svenskar och finnar bott sida vid sida. De
har tillsammans odlat landet och delat gemensamma
öden. Under gångna tider, då svenskarna hade
ledningen, var svenska riksspråk. I våra dagar innehar
den finska befolkningsmajoriteten den politiska och
kulturella ledningen och riksspråket är finska.
Hur förhållandet mellan de båda språken skall
ordnas har länge hört till de svåraste problemen i
Finland. Liksom de flesta andra flerspråkiga länder har
Finland sin språkfråga.
Språkstriden
I den regeringsform, som antogs den 17 juli 1919
sedan landet blivit självständig republik, är de båda
språken principiellt likaberättigade: staten skall icke
göra någon åtskillnad mellan finsk- och svensktalande;
varje medborgare skall oavsett sitt modersmål ha
samma rätt. Denna grundsats har visat sig svår att
till-lämpa i praktiken och Finland har inte undgått skarpa
slitningar mellan de båda folkgrupperna. Striden har
inte bara gällt hur likställigheten skall tillämpas. Den
s. k. äktfinska rörelsen har t. o. m. krävt, att finskan
skulle inte bara i praktiken utan även principiellt
bli det enda nationalspråket. Endast i trakter, där
befolkningens flertal var svenskt, skulle svenskan få
användas som ett lokalspråk.
För att förstå denna språkstrid måste man ha
följande fakta klara för sig. Finnarna utgör 90 % av
befolkningen, svenskarna knappt 10 %. Därtill kommer
att svenskarna inte bor i ett sammanhängande
bosättningsområde utan spridda i flera från varandra vitt
skilda bygder. Svenska är landskapet Nylands
kustbygd från Kymmene älvs mynning till gränsen mot
Egentliga Finland, vidare stora delar av Åbo skärgård,
hela Åland och slutligen kustbygden i Österbotten från
landskapsgränsen i söder till strax norr om Gamla
Karleby. Men inom dessa områden finns också starka
finska befolkningsinslag, vilka efter kriget ökat genom
den karelska flyktingströmmen. Helsingfors, som i
början av seklet var en tämligen svensk stad, är nu till
över 70 % finsk, och dess sedan gammalt svenska
grannkommuner har fått en allt talrikare finsk
förortsbefolkning. Vasa har sedan tio år en knapp finsk majo-
De områden som har svenskspråkig befolkning är på denna
karta utmärkta med svart.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
