Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finska kriget — hjältemodets och modlöshetens krig - Sverige skall tvingas med i kontinentalsystemet - Försvarsplanen - Det ödesdigra återtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA KRIGET 973
I en rad kända teckningar har
den finländske konstnären
Albert Edelfelt illustrerat Fänrik
Ståls sägner. På sitt sätt har
han förevigat finska kriget och
skapat en värdig motsvarighet
till Runebergs diktverk. Bilden
här bredvid återger Adlercreutz
under Siikajokislaget:
»Vem är den höge mannen där
på älvens strand,
som skådar över fjärdarna och
fälten?
Hans skick, hans dräkt, hans
läppars trots, hans blickars
brand
och svärdet stålblankt i hans
manligt knutna hand,
allt ger en bild av krigaren och
hjälten.»
Segern vid Siikajoki var den
första framgången under det
så snöpliga återtåget, och den
väckte en gnista av hopp hos
de modfällda soldaterna.
Segraren — Carl Johan Adlercreutz
— blev med ens omåttligt
populär inom hären och minnet
av honom har sedan hos det
finska folket lyst med en säll—
syntstrålglans.
likning med våldsverkaren på Frankrikes tron. Senast
har Ryssland grundligt besegrats, men Alexander har
lyckats bevara sitt rike intakt genom att gå med på
kontinentalblockaden (i Tilsit 1807), vilken innebär
att det europeiska fastlandets hamnar skall stängas för
all sjöfart med England. Alexander försöker nu
också förmå vårt land att ansluta sig till blockaden
och avbryta alla ekonomiska förbindelser med
England. I annat fall har Napoleon givit honom fria
händer beträffande Finland. I Sverige är man okunnig om
de hemliga tilläggen i Tilsit-överenskommelsen,
Gustav IV Adolf kan inte tänka sig en dylik trolöshet från
den forne bundsförvantens sida, och rapporterna från
S:t Petersburg har varit lugnande. Snarare fruktar
man, sedan Danmark-Norge gått över på Napoleons
sida, ett franskt-danskt angrepp i Skåne eller från
Norge. Det är i huvudsak denna fara man har haft för
ögonen, och försvarsförberedelserna har dessutom
mötts med ovilja för att inte säga passivt motstånd
från många män i ansvarig ställning. De anser det
olämpligt att föra en mot Napoleon riktad politik.
Försvarsplanen
De i Finland disponibla stridskrafterna är
otillräckliga och förstärkningar måste tillföras. Detta kan
emel
lertid ske först sedan våren gjort farvattnen isfria.
Försvarsplanen tar därför sikte på ett uppehållande
försvar under vintermånaderna. Fienden skall tillfogas
största möjliga avbräck, men genom att samtidigt dra
trupperna norrut skall man i görligaste mån bevara
den finska arméns styrka, så att den, när
förstärkningar anlänt, tillsammans med dessa och
fästnings-trupperna i söder kan gå till motangrepp.
Det ödesdigra återtåget
Till befälhavare utses den 73-årige generalen
Mau-ritz Klingspor, ett olyckligt val. Han har gjort sin
karriär inom den militära underhållstjänsten och har
namn om sig att vara en bekväm goddagspilt. I sin
instruktion förbiser han allt utom uppgiften att rädda
armén och igångsätter nästan omedelbart en
rekordartat snabb reträtt. På tre veckor tillryggalägger
trupperna den 50 mil långa vägen till Uleåborg. Själv far
Klingspor i släde i spetsen för sin armé.
Kunskapar-väsendet är minst sagt bristfälligt. I stället för den
mångdubbla övermakt man tror sig förföljd av, är det
endast en mindre rysk styrka, omkring 2 000 man, som
avdelats för uppgiften.
Detta återtåg var ödesdigert. Soldaterna tvingades
att lämna sina hemtrakter utan att få lyfta en hand till
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
