Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar — ur fiskarnas liv - Från romkorn till fisk - Fiskar som tar vård om sin avkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
976 FISKAR
olika fåglarnas ägg. Av våra viktigare matfiskar bland
saltvattensfiskarna är det egentligen endast sillen och
strömmingen som lägger sin rom på botten. Sillen
leker på sten- och grusbotten, som under leken nästan
täckes av rom. Överallt finner man denna, ofta i stora
klumpar direkt på botten eller fäst på tång och alger.
Det blir ett rikt dukat bord, som snart lockar till sig
mängder av andra fiskar, som frossar på sillrommen.
Fiskar som tar vård om sin avkomma
I regel lämnar fiskarna sin rom vind för våg efter
leken. Men ingen regel utan undantag. Vi har en del
intressanta exempel på yngelvård även bland fiskarna.
De små smörbultarna, vanliga bland tång och sjögräs
vid våra havsstränder, fäster rommen på insidan av
ett tomt musselskal eller i någon fördjupning på en
sten, och hanen håller sedan troget vakt till dess
ynglet kläckes. Tejstefisken lägger sig i en slynga kring
romklumpen och skyddar den på detta sätt. De små
spiggarna bygger ett bo som en liten muff, i vilken
rommen fästes, hanen håller vakt och kör bort alla
inkräktare, som kommer för nära. Hos kantnålarna bär
hanen äggen fästa i en ficka på buken under
kläck-ningstiden. De egendomliga munruvarna eller
mun-kläckarna, som lever i floderna i Afrika och
Sydamerika, bär rommen efter befruktningen i munnen, där
ynglet kläcks. Även sedan ynglet börjat simma fritt
omkring använder det sig av detta gömställe, när
någon fara hotar. Hos fiskar med yngelvård är
förlusten av rom och yngel, som naturligt är, ganska liten.
Romantalet är också lågt, hos spiggen t. ex. endast
något hundratal. I regel är emellertid antalet romkom,
som en lekande fiskhona släpper, utomordentligt stort.
En torsk kan ha 5 miljoner, en piggvar t. o. m. upp till
8 miljoner romkorn. Bland sötvattensfiskama har
laxhonan, tack vare sina ovanligt stora ägg, större än en
ärta, ett relativt litet antal eller upp till 20 000, en
gädda några hundra tusen och en lake med sin
finkorniga rom över miljonen.
Vi brukar skilja på vår- och sommarlekande fiskar
å ena sidan och höst- eller vinterlekande å den andra.
Ju högre vattentemperaturen är, dess fortare går
kläck-ningen. Sillens ägg kläcks på ungefär en vecka, när
vattentemperaturen är omkring 150 C, vid i-gradigt
vatten tar det ungefär två månader. Karpen, som
leker i början av sommaren, har en kläckningstid av
SÄLLSAMMA FISKAR
Överst en sydamerikansk fisk, Anableps, som simmar i
vattenytan på jakt efter insekter. Övre halvan av dess horisontellt
delade ögon är långsynt för seende i luften och undre halvan
närsynt för seende i vatten. På nästa bild ser vi en tropisk
fiskart, som i sin genomskinlighet överträffar akvariefiskarna.
Flygfiskarna på den tredje bilden kan visserligen inte flyga i
egentlig mening men däremot segla med hjälp av de stora
bröstfenorna. Ful och klumpig men praktiskt utrustad med
ett agn är fisken på bilden längst ned.
Ur World Book
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
