Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällfärder — hur svensken blivit fjällbiten - Stadens folk har erövrat fjällen - Fjällen är inte att leka med - Fjällväxter — fjällens blommor - Fjällväxternas invandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
996 FJÄLLVÄXTER _____________________________________
ström av fjällentusiaster såväl sommar som vinter till
våra förnämsta fjällsportområden.
Skolungdomen söker sig i allmänhet upp vintertid
och i grupper. Vid samma tid har turiststationerna sin
brådaste tid, då mängder av folk söker sig upp för att
i allmänhet blott göra dagsutflykter från stationen
eller möjligen gå mellan stugorna i närheten. En del
mera tränade gör, särskilt på vårföret, då dagarna är
långa, turer av längre sträckning, kanske på en eller
två veckor. Även övernattning i igloo förekommer då.
På somrarna överväger de »enskilda» resorna, dels
till turiststationerna, dels av folk som vill göra
långturer på egen hand. Farorna är ju då — med värme
och nästan ständigt solljus - vida mindre än under
vintern.
Varför söker man sig då till fjälls? Granskar vi
skaran av fjällfarare, märker vi snart nog, att det är
stadens och framför allt storstadens folk som är
representerat i denna skara. Stadsbon söker sig bort från
stadslivets jäkt, slaveri och bekvämlighet till
fjällviddernas stillhet, frihet och strapatser. Han vill och får
möta både solen och stormen men på ett sätt som inte
tvingar honom till större strapatser än som är förenligt
med hans levnadsvanor. Ty efter strapatserna står
turiststationerna färdiga att ta emot den trötte och
hungrige vandraren eller skidlöparen med varm mat och
en god säng. Väderlekstjänsten i fjällen,
livräddningstjänsten, fjällförama, tillgång till telefon, läkare och
ambulansflyg har undanröjt stora risker, som den vid
storstadens bekvämlighet vane turisten kanske inte
skulle vara i stånd att bemästra.
Fjällen är inte att leka med
Mycket har alltså gjorts för att undanröja fjällens
faror, och dock är fjällen farofyllda, i synnerhet
vintertid. Ingen bör utan noggranna förberedelser i fråga
om såväl utrustning som träning bege sig upp i
fjällvärlden. Och ingen bör heller ta sig före större
uppgifter än vad han med säkerhet kan rå med. De många
dödsolyckorna vintertid i fjällen, där även vana
fjällfarare får sätta livet till, är tydliga tecken på att
fjällen ej är att leka med. Storm, kyla, mörker och dimma
är faktorer som kan sätta varje fjällvandrares nerver
och krafter på svåra prov. Obekantskap med
fjällförhållanden, bristande kondition och skidförmåga samt
sekunda, för fjällens fart ej lämpade skidor, kan bli
ödesdigra. Det är ingen ovanlighet att fjällfarare i
dimman eller kylan förlorar en aldrig så väl prickad led
och tvingas att övernatta i det fria, kanske i 20-30
graders kyla och snöstorm.
Råd och anvisningar om hur man bör uppträda
under skilda förhållanden - liksom om utrustningen
-bör man inhämta i de utförliga instruktioner som kan
erhållas genom våra turistorganisationer. Ingen bör
första gången ge sig upp i fjällen på egen hand,
åtminstone ej vintertid, utan helst delta i en gruppresa
under någon erfaren fjällmans ledning. Ingen blir
någonsin så fullärd, att fjällfärden blir alldeles utan risk.
FJÄLLENS BLOMMOR
Fjällväxter i egentlig mening utgörs av de
växter som har sin huvudsakliga utbredning inom
fjällområdet. Antalet arter av blomväxter (fanerogamer)
enligt denna definition uppgår till ca 170 inom den
svenska delen av fjällkedjan. Några av dem är på
grund av särskilda omständigheter spridda även på
lägre nivåer. Man brukar däremot inte till
fjällväxterna räkna kabbeleka, smörbollar, kråkris och andra
från landets södra delar kända växter, fastän de ofta
anträffas på skyddade lägen i fjällen.
Fjällens växtlighet är ej ensartad. Med de inom
området härskande stora variationerna i de för växternas
trivsel nödvändiga betingelserna är detta uteslutet.
Särskilt inverkar nivåskillnader, olikheter i snötäckets
tjocklek under vintern, variationer i fråga om
markens fuktighetshalt och beskaffenhet i övrigt samt
vindförhållanden.
Det är emellertid inte enbart de nämnda
faktorerna som är avgörande. Den nuvarande utbredningen i
stora drag fick denna växtlighet redan då den efter
den senaste nedisningen åter vandrade in över
fjällvidderna.
Fjällväxternas invandring
Vårt land har vid flera tillfällen varit täckt av is. Den
sista nedisningen drev liksom de föregående bort
växterna från fjällen. När man under senare delen av
1800-talet fann lämningar av fjällväxter i
torvmossarna i södra Sverige, låg det nära till hands att
förmoda att den nuvarande fjällfloran skulle ha överlevt
istiden i Mellaneuropa och därifrån vandrat upp
genom landet. Så synes det emellertid knappast ha gått
till. Isen avsmälte tämligen långsamt upp till
Mellansverige och följdes då av en fjällflora. Efter ett
avbrott i isa vsmältningen vid den ändmoränlinj e som
skär Vänern och Vättern gick avsmältningen snabbare,
temperaturen steg och tallskog följde isen, och därmed
försvinner lämningarna av fjällväxter. Fjällfloran
synes alltså ha dukat under för tallskogen innan den
nådde upp till fjällen. På några platser i södra
Sverige kan man dock ännu i dag finna fjällväxter. Det är
s. k. relikter, t. ex. fjälltätörten på Gotland och
fjällkåpan i landskapen vid västkusten.
Till fjällen måste sålunda den egentliga fjällfloran
ha kommit från annat håll. Längs norska kusten fanns
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
