Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flotation — hur såpbubblan fått storindustriell betydelse - Numera går flotation i stordrift - Flotta — atomålderns tredimensionella sjökrigföring - Forntidens roddflottor - Stolta linjeskepp och snabba fregatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1020 FLOTTA
nid. Från kulkvarnarna inmatas därefter den
finkros-sade malmen tillsammans med vatten i
flotationsappa-ratema, i vilka samtidigt de återstående
flotationsrea-genserna tillsätts. Dessa är av olika slag beroende på
vilken malm som skall floteras. Hela tiden inblåses
från kärlets botten luft, som virvlar upp malmen och
skummar över mineralkornen, som uppsamlas.
Malmen är nu så pass rik på mineral, att den med gott
resultat på kemisk väg kan vidare bearbetas.
Som exempel på hur flotationsmetoden förbättrat
utvinningsmöjligheterna av mineral kan nämnas, att
det förr knappast lönade sig att bearbeta en zinkmalm
som innehöll under 14 procent zinkblände. Nu kan den
däremot bearbetas, även om den blott innehåller några
få procent. Vid Ryllshyttan i södra Dalarna bröt man
t. ex. förr i tiden zinkmalm i en del gruvor. Malmen
innehöll ca 28 procent zinkblände, men man kunde
endast utvinna 14 procent. Återstoden, dvs. gångarten
plus det kvarstående zinkbländet, hällde man ut i en
liten sjö i närheten. Lyckligtvis kunde så stora
kvantiteter, som det här var fråga om, ej utan vidare
försvinna. Ett av de första material på vilket man
prövade den omtalade nyupptäckta utvinningsmetoden var
just detta zinkhaltiga avskräde. Man muddrade upp
det igen och lyckades tillgodogöra sig så gott som hela
dess återstående zinkhalt.
ATOMÅLDERNS TREDIMENSIONELLA
SJÖKRIGFÖRING
Flotta är sammanfattningen av ett antal fartyg
som har samma ägare, samma hemort eller är
avsedda för samma ändamål. Man talar således om ett
rederis flotta, en handelsstads flotta eller en
fiskeflotta, linjeflotta o. d. För civilt bruk avsedda fartyg
sammanfattas under benämningen handelsflotta,
under det att för militära ändamål avsedda fartyg bildar
en örlogsflotta. Den senare är alltid ett omedelbart
statsorgan, vilket endast undantagsvis är fallet med
handelsflottan (i Sovjetunionen).
Vad man kallar en stats sjömakt innefattar icke
endast örlogsflottan och de för krigföring på havet
nödvändiga flygförbanden utan också de för örlogsflottan
och sagda flygförband nödvändiga baserna samt
handelsflottan och de för både örlogs- och handelsflottans
underhåll och förnyelse nödvändiga varven med
bakom dessa liggande industrier och vapenindustrier m. m.
I sjöförsvaret ingår även kustartilleriet, som har till
uppgift att försvara dels flottans baser, dels viktigare
hamnar samt för landstigning särskilt känsliga delar
av kusten (jämför Marinen).
I sin vanligaste användning är ordet flotta liktydigt
med örlogsflotta. Denna är till för att skydda ett lands
sjöintressen. Örlogsflottan skyddar således ett folks
sjöhandelsförbindelser och dess styrka bör för detta
ändamål stå i förhållande till sjöintressenas storlek.
Den är också till för att skydda en stats självständighet,
när denna hotas av t. ex. en överskeppning. Dess styrka
bör således också stå i förhållande till det hot, som
kan riktas sjövägen mot ett lands territorium.
Forntidens roddflottor
Under forntiden var alla fartyg drivna med åror,
och de rörde sig längs kusterna. Seglet, som uppkom
mycket tidigt, var endast ett hjälpmedel och bibehöll
denna ställning till långt in i medeltiden. De antika
flottorna, sådana vi känner dem i historien, var alltså
roddflottor. Redan i dem ligger upphovet till
galär-fångesystemet, som praktiserats även långt senare.
Krigsfångar fastkedjades i fartygen för att tjäna som
levande framdrivningsmaskiner. Roddflottorna
bibehöll delvis sin karaktär av skärgårdsflottor, medan
under medeltidens lopp särskilda segelfartyg
utvecklades till det öppna havets befarare.
Stolta linjeskepp och snabba fregatter
De stolta segelflottor som fyller åtskilliga
århundraden av världshistorien med sina bedrifter
samman-sattes ibland av hundratals fartyg av flera olika typer.
Ryggraden i dessa flottor utgjordes av linjeskeppen,
uppkallade efter sitt sätt att gå i stridsformering. De
förde de grövsta och talrikaste kanonerna, stundom
över 100 till antalet, uppställda på ända till fyra däck.
Under början av 1800-talet nådde de sin högsta
utveckling men torde ej ha överskridit 4 000 tons
depla-cement. Besättningarna var emellertid mycket stora,
stundom omkring 1 000 man. Ett mycket berömt
linjeskepp ur en stormaktsflotta finns bevarat än i dag. Det
är den engelske amiralen lord Nelsons flaggskepp
»Victory» från slaget vid Trafalgar 1805, som ännu
visas i Portsmouth som en nationell klenod.
Linjeskeppen var tungt byggda och därför i
allmänhet föga snabbseglande. Redan i slutet av 1600-talet
uppkom en snabbare fartygstyp, fregatten, som köpte
sin ökade hastighet med inskränkningar i
bestyck-ningen och därmed i storleken. Fregatterna, som
motsvarade moderna flottors kryssare, fanns dock till ett
antal som i allmänhet vida underskred linjeskeppens.
Ett annat snabbseglande fartyg var korvetten, ännu
lättare ifråga om storlek och bestyckning än fregatten
(kanoner på blott ett däck, fregatten hade två).
De här nämnda tre fartygsslagen var de vanligaste
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
