Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygvapnet — flyget i krigets tjänst - Flyget under första världskriget - Flyget blir ett självständigt vapen - Den flygstrategiska uppfattningen och dess tillämpning under andra världskriget - De allierades flygarmador
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO48 FLYGVAPNET
FLYGET I KRIGETS TJÄNST
Flygvapnet. Det första land, som gjorde allvar
av tanken att utnyttja flygplanet för militärt bruk, var
USA. 1908 bildades där det första militära
flygförbandet. I vårt land lades 1912 grunden till det, som en
gång skulle bli det svenska flygvapnet.
Flyget under första världskriget
Under det första världskriget utnyttjades flyget
främst till spaning. Spaningsflyget gav
ytstridskraf-terna helt nya möjligheter att hindra överraskning,
inrikta artillerield och överblicka slagfältet till lands
och till sjöss. För att hindra flygspaningen tillkom
jaktflyget, vilket också kunde användas för anfall mot
marktrupper. Även bombflyg utnyttjades mot viktiga
militära mål, t. ex. järnvägar, broar och förråd.
Bombföretag utfördes också mot storstäder och industrier.
London bombades första gången 1915. Något större
inflytande på det första världskrigets utgång hade
flygstridskrafterna dock icke.
Flyget blir ett självständigt vapen
Flygvapnet betraktades länge som ett hjälpmedel
till armén och marinen. I flygkretsar började man
emellertid komma till insikt om att flygvapnet för att
vara effektivt borde vara en självständig försvarsgren,
icke uppdelat på armén och marinen, såsom tidigare
varit fallet. Dessa strävanden mötte kraftigt motstånd
i de allra flesta länder, och det var inte förrän man fått
klart för sig, att ett nytt världskrig förestod, som en
radikal omläggning av flygstridskrafternas
organisation och uppgifter påbörjades. Denna hade ingalunda
helt genomförts vid andra världskrigets utbrott.
Frankrike, Holland, Belgien och Polen kan nämnas som
exempel på länder, där man vid krigsutbrottet
betraktade flyget som ett hjälpmedel till de övriga
försvarsgrenarna. Det var ett ödesdigert misstag.
Den flygstrategiska uppfattningen och dess tillämpning
under andra världskriget
Den italienska generalen Giulio Douhet framförde
under 20-talet den åsikten att fienden snabbast kunde
bringas till underkastelse genom anfall med
bombflygplan mot hemorten. Hans uppfattning fann många
förespråkare, och de flygsinnade nationernas
flygvapen utformades under mellankrigsåren i allmänhet
enligt Douhets grundsatser, dvs. bombflyget fick stor
plats i organisationen.
Under spanska inbördeskriget 1936-39, som delvis
kunde betraktas som ett experimentfält för Tyskland
och Italien, nåddes icke de väntade resultaten vid
hem-ortsbekämpningen. Erfarenheterna av flygets insatser
var emellertid tillräckligt positiva för att man skulle
våga sätta sin lit till bombflyget som väsentlig del av
offensivkraften i en kommande kraftmätning.
Under andra världskrigets inledningsskede använde
tyskarna flygstridskrafterna rent taktiskt. Flygets
insatser i samverkan med övriga vapenslag blev
utslagsgivande i den tyska krigsmaktens snabba segrar
under krigets första skede, t. ex. vid erövringen av
Warszawa och Rotterdam. När flygvapnet senare under
slaget om Storbritannien användes i strategiskt syfte,
kom det däremot till korta och fick med tiden en
alltmer underordnad betydelse.
I samband med de allierades invasion på
kontinenten på sommaren och hösten 1944 satte tyskarna
emellertid in ett nytt strategiskt bombvapen Vi och V2
(Vergeltungswaffen, vedergällningsvapen), där själva
bomben utbyttes mot ett reaktions- eller raketdrivet
»flygplan» utan besättning. Vapnet åstadkom
åtskillig förödelse men saknade precision, varför detta
tyskarnas sista försök att rycka till sig det flygstrategiska
initiativet inte fick någon större betydelse för den
fortsatta krigföringen.
De allierades flygarmador
Det blev i stället de allierade, som kom att tillämpa
Douhets läror. Praktiskt taget i och med det tyska
nederlaget i luften på hösten 1940 flyttades
tyngdpunkten i luftkriget över till kontinenten och Tyskland. De
första massraiderna ägde rum i januari 1941, och detta
blev inledningen till det systematiska bombkriget mot
Tyskland, som med tiden skulle kulminera i
totalförstörelse av vissa stora tyska befolkningscentra. Den
första tiden försökte emellertid de brittiska
bombflygarna främst att nedbringa den tyska industrins
produktionskapacitet.
För att åstadkomma en permanent lamslagning av
produktionen och kommunikationerna var det
nödvändigt att upprepa bombangreppen tid efter annan. Efter
USA:s inträde i kriget samordnades bombkriget på så
sätt att amerikanska bombförband opererade under
dager och brittiska under mörker.
Round-the-clock-bombning - bombning hela
dygnet runt - gav tyskarna intet andrum, ingen rast och
ro. De måste ständigt vara på sin vakt. Produktionen
avtog, arbetsglädjen försvann, och trots tyskarnas
organisationsförmåga hade de mycket svårt att förhindra
kaos i vissa städer, som varit föremål för så intensiva
anfall, att något normalt liv i dem ej längre kunde
förekomma.
De allierade inriktade sig även på en systematisk
förstöring av fiendens vagnpark, varvid låganfall även
företogs mot lokomotiv i trafik. När samtidigt
reparations- och tillverkningsmöjligheterna begränsades
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
