Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygvapnet — flyget i krigets tjänst - Raketer - Robotvapen - Det moderna krigsflygplanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1054 flygvapnet
Raketprojektiler är ett vapen
som fulländats efter andra
världskriget. Attackflygplanen
är utrustade med raketer av
olika kalibrar, som är träffsäkra
och har stor sprängverkan mot
t. ex. fartyg och stridsvagnar.
ende på de mål, för vilka de är avsedda. Vanligen är
kalibern mellan 10 och 20 cm, men avsevärt mycket
större raketer har också använts som flygplansvapen.
Precisionen är större än vid bombfällning, och raketen
har därför kommit att alltmer överta bombernas roll
mot vissa mål med liten utsträckning, t. ex.
stridsvagnar och andra fordon, fartyg och
artilleriställningar. (Se vidare Raketvapen.)
Robotvapen
Man har ibland velat göra gällande att de
bemannade flygplanen är på avskrivning och att framtidens
flygkrig kommer att bli ett »tryck-på-knappen-krig»,
som ledes från väl skyddade centraler under jorden.
Därifrån skulle sprängladdade, mer eller mindre
flygplan-liknande tingestar med fjärrstyrning dirigeras
mot fienden.
Under de sista krigsåren använde tyskarna de
beryktade V 1- och V 2-vapnen i terrorsyfte mot södra
England. Att dessa konstruktioner, som med ett
gemensamt namn brukar kallas robotvapen (se d. o.),
utvecklats efter krigets slut är otvivelaktigt, men det är
också lika säkert, att utvecklingen ännu icke på långt
när hunnit därhän, att robotvapnen är färdiga att
överta de bemannade flygplanens uppgifter.
I fråga om robotvapen skiljer man på följande olika
typer:
»Flyg-mot-flyg», för skydd av bombförband och för
anfall mot bombföretag, varvid de skjuts ut från
jaktflygplanen.
»Mark-mot-flyg», avsedda mot anfallande
bombförband och robotvapen.
»Flyg-mot-mark», avsedda att öka bomb-och
attack
förbandens slagkraft. De kan fjärrstyras från det
skjutande flygplanet och göra det möjligt för angriparen
att utföra anfallet på stort avstånd från målet, vilket
är fördelaktigt om detta är väl försvarat.
»Mark-mot-mark», avsedda både som taktiskt
kort-distansvapen och strategiskt fjärrvapen. Till denna
kategori hör V 1 och V 2.
Det moderna krigsflygplanet
I fråga om flygplanskonstruktioner har
reaktions-och raketdriften medfört en revolutionerande
utveckling. Dessa framdrivningsmedel har möjliggjort
flyg-hastigheter i närheten av och över ljudhastigheten.
Dessa hastigheter har skapat många aerodynamiska
problem. För att minska luftmotståndet strävar man
efter att göra flygplanvingens tvärsektion så tunn som
möjligt. Dessutom kan man genom att ge vingarna
»pilform» i viss mån erhålla bättre flygegenskaper vid
höga hastigheter. En utveckling av pilformen är
»deltavingen», som enligt mångas uppfattning måste
användas för framtidens jaktplan.
Det gäller också att så mycket som möjligt
reducera alla utskjutande delar, som stör
strömlinjeformen. Detta innebär en kompromiss mellan
vapenutrustning, utvändiga antenner m. m. å ena sidan och
snabbheten å andra sidan. På grund av de fysiska och
psykiska påfrestningarna är nu besättningens
säkerhet och komfort viktigare än förr. Genom att
tryckkabiner införs kan besättningen även på stora höjder
uppträda utan syrgasmask, vilket innebär en stor
lättnad. För att man skall kunna utföra fallskärmshopp
vid stora hastigheter utrustas moderna flygplan med
krutsatsdrivna katapultanordningar för besättningen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
