Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkbildning — bildning för alla - Framväxt och utveckling - Studiecirkeln — kamratkrets i samarbete - Föreläsningar och studieförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO68 FOLKBILDNING ___________________________________
bildningskurser), vilka förlagts till orter utan dylika
skolor och på programmet haft allmän eller
specialiserad undervisning. (Se vidare Folkhögskola.)
Även akademiker uppträdde ofta som kursgivare
eller föreläsare. Från detta håll togs 1893 ett
betydelsefullt initiativ genom sommarkurserna vid Uppsala
universitet. Dess upphovsmän, bland vilka märks H.
Hjärne och J. A. Lundell, avsåg att till kurserna skaffa
de yppersta företrädarna för olika vetenskapsgrenar
och genom dessa låta kursdeltagarna få inblick i
vetenskapens problemställningar och arbetsmetoder.
Dessa sommarkurser hölls i fortsättningen vartannat
år i Lund och vartannat i Uppsala. 1917 bildades
Folk-universitetsföreningen för att stödja denna
verksamhet. Föreningen har sedan uppgått i Studieförbundet
Folkuniversitetet, som numera bedriver
kursverksamhet vid universiteten i Lund, Uppsala och Göteborg
samt vid Stockholms högskola.
Studentföreningarna Verdandi och Heimdal i
Uppsala gjorde också från början viktiga insatser i
folkbildningsarbetet, bl. a. genom sina serier av
populärvetenskapliga småskrifter.
Studiecirkeln — kamratkrets i samarbete
Inom skilda organisationer och kanske främst inom
nykterhetsrörelsen gjordes experiment för att finna
nya och lämpliga metoder för studiearbetet. Så gjorde
man t. ex. inom IOGT försök med grupparbete efter
gemensam plan, och därur utvecklades
studiecirkelmetoden. Inom IOGT användes benämningen
studiecirkel redan 1896, men det var först sedan
folkbild-ningskämpen Oscar Olsson 1902 gjort försök i Lund
med vissa modifikationer i arbetsmetoden som
studiecirkeln vann popularitet. Vid tidigare försök hade
läraren varit det viktigaste. Nu försökte man i stället
sätta ämnet och tankarna hos mänsklighetens store
främst. Det blev anledning till att man överallt där
studiecirklar anordnades försökte få till stånd
stödjande cirkelbibliotek.
Det finns studiecirklar av en mängd olika slag,
men den bärande principen är att deltagarna skall
skaffa sig kunskaper genom aktiv självverksamhet,
inte genom passivt lyssnande. Studiearbete på egen
hand mellan sammanträdena är kanske idealet för
studiecirklarna, men anpassningen till olika
folkgrupper och skilda önskemål och intressen har gjort att
arbetet formats på olika sätt.
Ture Nerman, som skrivit en intressant bok med
titeln Studiecirkeln (1952), räknar upp följande
cirkeltyper:
»Enklast är läsecirkeln med högläsningskvällar eller
samtal om någon läst bok. Referatcirkeln är något
anspråksfullare: deltagarna refererar en bok.
Liknande form har diskussionscirkeln eller
samtalscir-keln, som arbetar under lösare former. Den kan också
arbeta efter tryckt plan och kallas då studieplancirkel.
Föreläsningscirkeln är en diskussionscirkel i
anslutning till en föreläsningskurs. En variant är
radiocirkeln eller lyssnargruppen vid en serie
radioföreläsningar, ofta med s. k. lyssnarbrev till vägledning. En
cirkel ledd av lärare kallas lärar- eller lektionscirkel,
under akademisk lärare universitetscirkel.
Korrespondenscirkeln har till lärare ett korrespondensinstitut
och arbetar inte sällan som lärarcirkel med
korrespondenskursen som underlag. Övningscirkeln sysslar med
praktiskt arbete: slöjd o. d. Ungdomscirkel kallas utan
hänsyn till arbetsmetoderna cirkel för medlemmar på
14-18 år. Och mellan dessa cirkelformer finns en
mängd blandformer.»
Studiecirkeln är den mest populära formen. Inom
de statsunderstödda studieförbunden fanns 1952/53
37 895 studiecirklar med 430 158 deltagare. Liknande
verksamhet bedrivs även inom andra organisationer
med bildningsverksamhet på programmet. Mest
betydande är kanske den av Konsumentkooperationen
organiserade gruppverksamheten med
diskussionsgrupper kring speciella studiebrev.
Diskussionsgrupperna är närmast ett slags förenklade studiecirklar,
där deltagarna diskuterar vissa problem mera med
utgångspunkt från sina egna personliga erfarenheter
än med ledning av nyförvärvade kunskaper och
insikter.
Föreläsningar och studieförbund
Lokalt finns bortåt 1 ooo-talet föreläsningsanstalter
eller föreläsningsföreningar, vilka i sin tur är
sammanslutna till föreläsningsförbund, i stort sett ett för
varje län. Genom dessa organisationer, som gemensamt
bildar Föreläsningsförbundens riksorganisation,
anordnas lokala föreläsningar, enskilt eller i serier. De
tre tidigare nämnda centralbyråerna för
föreläsnings-verksamheten i Lund, Stockholm och Göteborg
till-handagår föreningar och anstalter med förmedling av
föreläsare, film, undervisningsmateriel m. m.
Centralbyråerna prövar också lämpligheten hos till dem
anmälda föreläsare och lämnar uppgift om dem till
Skolöverstyrelsen, vilken utger en katalog över föreläsare
och deras ämnen. - Vid sidan härom har
Arbetarnas bildningsförbunds centralbyrå en
föreläsningsför-medling för studieförbunden och utger särskild
katalog över föreläsare och föreläsningar.
De tretton studieförbund vi för närvarande har
företer i viss mån skiftande karaktär, betingad av de
grupper eller organisationer som står bakom dem.
Nykter-hetsorganisationer, vissa yrkesgrupper och politiska
sammanslutningar har var efter sin art bildat egna
studieförbund. Äldst är IOGT:s studieverksamhet som
organiserades 1894 med en studierektor som ledare.
1947 fastställde riksdagen vissa regler för hur ett
studieförbund skulle vara organiserat för att bli berättigat
till statsbidrag, och flera studiesammanslutningar
omorganiserade sin verksamhet för att fylla dessa krav.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
