Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortplantning — individen dör, men släktet består - Könscellernas kromosomer - Parningslekarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__________________________________________________________________ FORTPLANTNING IIO5
På fig. 7 är både befruktningsförloppet och
reduk-tionsdelningen intecknade hos ett ägg av den i
människans tarmkanal stundom förekommande
spolmas-ken. Man ser på fig. 7 de små vid äggets yta
fastsittande, vid reduktionsdelningen uppkomna s. k.
rikt-kroppama, vilka innehåller en del av det omogna
äggets ursprungliga kromosomer. De små riktkropparna
är ej befruktningsdugliga, och av äggets
delningspro-dukter är endast en befruktningsduglig och därmed
även livsduglig. Vid spermatozoernas
mognadsdel-ningar delar kromosomerna upp sig på motsvarande
sätt, men då de omogna spermatozoerna och
spermio-gonierna har ett kromosompar som ej är symmetriskt,
blir resultatet, att de mogna spermatozoerna
förekommer i två olika typer, ena typen har t. ex. en udda
kromosom (s. k. x-kromosom) och den andra typen
ingen motsvarighet alls eller endast en mindre
kromosom (s. k. y-kromosom). Dessa förhållanden är av
avgörande betydelse för könsbestämningen. Befruktas
nämligen ett ägg med en spermatozo av ena typen, blir
resultatet ett handjur, med den andra typen blir det
ett hondjur. Fig. 6 b klargör dessa förhållanden
tydligare än ord. Se vidare Ärftlighet.
Parningslekarna
För att en befruktning skall komma till stånd måste
en spermie nå ett ägg av motsvarande art. Spermien
är fördenskull utrustad med rörelseförmåga och kan
simmande ta sig fram till ägget. För de vattenlevande
djuren är den yttre miljön sådan, att spermierna kan
nå äggen i denna, varför dessa djur vid leken
uttömmer sina könsprodukter direkt i vattnet. Därigenom
att djuren vid leken håller sig nära intill varandra
garanteras i möjligaste mån ett sammanträffande
mellan spermier och ägg. Sjöborren t. ex. lägger sina ägg
på havsbottnen i skydd mellan några stenar, varefter
handjuret utgjuter sin säd i närheten av äggen. Laxen
gör med stjärtfenan några slag mot grusbottnen så att
en grop bildas, i vilken äggen läggs och befruktas,
varefter de täcks med grus. Spiggama bygger bon av
växtdelar, som hålls samman av ett klibbigt sekret.
Labyrintfiskarna, som brukar hållas i akvarium,
bygger bo av skumblåsor. Leken försiggår vid bona och
hanen tar de befruktade äggen i munnen och spottar
in dem i boet. Hos munruvarna, tropiska
akvariefis-kar, bär hanen de befruktade romkomen i munnen
under äggutvecklingen.
Även grodorna sprutar ut ägg och sädesceller i
vattnet. Under parningstiden brukar en hane och en hona
hålla samman. Ofta finner man på våren två grodor
som omfamnar varandra. Utsikterna att äggen skall
bli befruktade ökas givetvis härigenom. Hos vissa
karpfiskar, t. ex. akvariefisken guppy, finns
parnings-organ med vilka hanen överför sädesceller till
romkornen inne i honans kropp. Där sker också den
vidare utvecklingen och dessa fiskar föder alltså ungar.
Dessa har dock i likhet med andra fiskyngel fått
näring från romkornen.
De på land levande djuren utför direkta
pamings-akter, vid vilka den på spermier rika sädesvätskan
tömmes direkt i de honliga könsorganens härför
avpassade hålrum, varefter spermierna simmande i det
här förekommande slemmet letar sig fram till ägget
resp, äggen.
När en individ av djur- eller människosläkte nått
en viss utvecklingsgrad, börjar han eller hon att
producera könsceller. Det stadium som nu uppnåtts
brukar kallas könsmognad. Den könsmogne utrustas med
instinkter vilka står direkt i fortplantningens tjänst
och vilka driftsmässigt utlöser handlingar och rörelser
som i möjligaste mån garanterar könscellernas
sammanträffande, dvs. befruktning. De instinktledda
Fig. 7. En halvschematisk bild av befruktningen av ett ägg
från spolmasken. 1. Spermien skall just tränga in i ägget.
2. Spermien har trängt in i äggets plasma. Äggcellens kärna
visar här en delningsfigur med kromosomerna tvärskurna
på bilden (svarta punkter). 3. Spermiens cellkärna har börjat
svälla genom upptagande av vatten från äggets plasma. På
ytan av äggcellen en riktkropp (rest av kärnan) samt ny
delningsfigur i den egentliga kärnan. I denna sker här den
s. k. reduktionsdelningen, som resulterar i en mogen
ägg-cellskärna och ytterligare en riktkropp med halva antalet
kromosomer (2 runda prickar i stället för 4). 6. Tidigt stadium
av det befruktade äggets första delning.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
