Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortplantning — individen dör, men släktet består - Befruktningen, den nya individens start - Fostrets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORTPLANTNING IIO7
där äggcellens kromosomer befinner sig. Gemensamt
bildar de den befruktade äggcellens kärna,
befruktningen är fullbordad. Den nya cellen har nu lika
många kromosomer som de ursprungliga könscellerna
före mognadsprocessen, dvs. det för arten
kännetecknande antalet. Vid befruktningen aktiveras det mogna
ägget till celldelningar. Det viktigaste som händer vid
befruktningen är att kromosomer från fadern och
modern sammanförs. Kromosomema är ju bärare av
arvsanlagen, och den nya varelsen kommer därför att
representera en ny kombination av arvsanlag.
Man skiljer mellan korsbefruktning och
självbefruktning. Det förra innebär att sädescellen kommer
från en individ av en art och äggcellen från en annan
individ av samma art. Vid självbefruktning
härstammar sädescellen och äggcellen från samma individ,
och denna form av befruktning kan följaktligen endast
förekomma hos samkönade varelser. Hos växter är
den vanlig, och den kan även förekomma hos
samkönade djur, t. ex. skogssnigel. Korsbefruktning är
emellertid det normala. Vid självbefruktning blir
möjligheterna att nya kombinationer av arvsanlag skall
uppkomma minimala.
Under senare år har insemination (konstgjord
befruktning) fått stor betydelse. Den innebär att
sädesceller införes i slidan med hjälp av glasrör eller
dylikt. Den praktiseras vid nötkreatursavel. Lantbrukarna
har bildat semKnföreningar, som håller en eller flera
tjurar, och med sädesceller (sperma) från dem kan
ett större antal kor befruktas än om varje tjur endast
skulle användas inom en besättning. Insemination kan
även användas vid avel av andra slags djur. T. o. m.
inom biodlingen tillämpas den - sperma från drönare
överföres med hjälp av fina instrument till
bidrottningens slida. Också bland människor har
insemination kommit till användning.
Fostrets utveckling
Växterna har som ovan nämnts en dubbel
befruktning. Då denna ägt rum delar sig centralkärnan i ett
stort antal celler, som bildar frövitan. Mjöl är frövita
från sädesslag som malts sönder. Av den befruktade
äggcellen blir ett embryo med rot-, stam- och
bladämne. En viloperiod inträder och utvecklingen
fortsätter vid fröets (embryots) groning, då frövitan
förbrukas och rotämnet växer ned i jorden och blir till en
rot. Stamämnet växer i motsatt riktning och
bladämnena blir till hjärtblad.
Man kan hos djuren särskilja ett antal olika
äggtyper. Som bekant ter sig äggen helt olika hos en fisk
(romkornet), en groda och en fågel. Det som skiljer
dem är mängden gula och höljena kring äggen.
Enklast är utvecklingen hos den vid vår västkust
förekommande lansettfisken, vars ägg endast
innehåller en obetydlig mängd gula. Befruktningen sker som
hos de flesta andra fiskar i vattnet. Ägget delar sig
därpå i två celler, dessa i vardera två osv., och cellerna
ordnar sig så att en ihålig blåsa uppkommer. Genom
inbuktning blir denna dubbelväggig och försedd med
en öppning, den s. k. urmunnen. Av ägget har det nu
blivit en larv, som sträcker sig så att urmunnen
kommer att vara belägen i ena ändan. De två cellskikt
varav larven består kallas yttre groddblad (ektoderm)
och inre groddblad (entoderm). Genom utbuktningar
på inre groddbladet uppkommer ett tredje cellskikt,
mellersta groddbladet (mesodermet). Genom en
inbuktning och avsnörning längs larvens ryggsida
bildas ett rör, nervröret, och ovanför inre groddbladet
bildas på liknande sätt en kompakt sträng av celler,
ryggsträngen. Det mellersta groddbladet avsnöres i ett
antal säckar längs larvens sidor mellan yttre och inre
groddbladet. Av det yttre groddbladet bildas överhud,
nervsystem och sinnesorgan, av det inre tarmkanal
och ryggsträng (ryggrad) och av det mellersta
bindväv, blodkärlsystem, läderhud och muskler. Därmed
har av ägget blivit en fullbildad lansettfisk.
Grodäggen innehåller en större mängd gula än
lan-settfiskens. Själva cellplasman samlar sig emellertid
i ena halvan av ägget och gulan i den andra. Ägget
delar sig men delningen sker långsammare i den
gule-rika halvan. Delningen blir olikformig, men i stort sett
bildas groddbladen på samma sätt som hos
lansettfisken och de olika organen anläggs på likartat sätt.
En larv bildas vars buksida buktas ut av gulan i
tarmväggen. Grodlarverna simmar omkring i vattnet,
andas med gälar och lever av växtföda. Senare anläggs
lungor, extremiteter utvecklas, svansen försvinner och
grodan är fullbildad. Den tar sig upp på land och lever
av animalisk föda.
Hos fiskar är äggen rika på gula. Fostret är till en
början utbrett som en skiva på gulans ovansida. En
insänkning bildas runt fostret och slutligen hänger
gulan som en säck under fiskynglets buksida. Denna
gulesäck står i förbindelse med tarmen genom en smal
gång. Slutligen är gulan förbrukad och säcken
försvunnen, och fisken är fullbildad.
Kräldjurens och fåglarnas ägg är mycket rika på
gula. Cellplasman samlas vid ena sidan och bildar en
groddfläck. Efter befruktningen sker en livlig
celldelning i groddfläcken under det att gulemassan förblir
odelad. Yttre, inre och mellersta groddblad anläggs
liksom hos lansettfisken men de blir här utbredda
som skivor på gulan. Yttre och inre groddbladet växer
omkring gulan så att denna blir innesluten i fostrets
tarm.
Däggdjuren inklusive människan har ägg som
endast innehåller en obetydlig mängd gula men fostrets
utveckling sker likväl på samma sätt som hos
kräldjur och fåglar. Däggdjuren får anses härstamma från
kräldjuren, och dessas fosterutveckling har
bibehållits, fast gulan försvunnit i och med att fostret får
vård och näring av modern.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
