Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografering — konsten att fotografera - Ljuset ger bilder - Fotografin växer fram - Filmen och dess viktigaste egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1124 fotografering
KONSTEN ATT FOTOGRAFERA
Fotografering. Omkring år 1000 studerade
en arabisk forskare Ibn al Haitham
solförmörkelser genom att avbilda solen i ett mörkt rum. Han
gjorde ett ytterst litet hål i ena väggen, varvid han
erhöll en förvånande skarp bild av solen på den
motsatta väggen. Principen för detta »hålobjektiv» var
väl känd på 1500-talet. Då beskrev Leonardo da Vinci
det »mörka rummet», ca’mera obscu’ra, en
transportabel apparat, som användes för avritning av
naturen. Man ersatte då även hålobjektivet med en lins,
som gav en ljusstark bild.
Denna ritkamera, som användes ända in på
1800-talet, förbättrades undan för undan. Den kunde sedan
med obetydliga ändringar användas, när den gamla
önskedrömmen att göra bilder direkt med ljusets
hjälp äntligen gick i uppfyllelse på 1830-talet. Och
namnet »kamera» har man sedan behållit.
Ljuset ger bilder
Grunden för hela fotografin lades genom tysken
J. H. Schulze och svensken C. W. Scheele redan på
1700-talet. De påvisade olika silversakers känslighet
för ljus. Scheele fann också, att det var blått, violett
och ultraviolett, som var verksamt, medan andra
färger ej påverkade silversakerna.
Det blev en fransman, J. N. Niepce, som lyckades
göra de första hållbara bilderna. Han använde sig
dock ej av silversaker utan av med asfalt överdragna
kopparplåtar, som han exponerade mycket länge i en
kamera. Samtidigt experimenterade hans landsman,
dekorationsmålaren L. J. M. Daguerre [dagä’r],
med försilvrade kopparplåtar, som behandlades med
jod, så att det bildades ljuskänsligt jodsilver på ytan.
Han lyckades få fram mycket svaga bilder genom att
belysa dessa plåtar 8 å 10 timmar i kameran.
Av en tillfällighet fann han 1837 den princip, på
vilken hela den moderna fotografin vilar. Han fann att
en avsevärt mycket kortare exponering ger upphov
till en osynlig latent bild, som kan göras synlig genom
en efterföljande kemisk behandling, framkallningen.
Daguerre framkallade sina s. k. daguerrotypi’er med
kvicksilverånga och kunde nu få mycket vackra
bilder med exponeringstider på endast 10 till 30 min.
Fotografin växer fram
Sedan Daguerre anvisat principen utvecklades hans
uppfinning av ett stort antal personer, huvudsakligen
engelsmän och tyskar. Man införde helt nya
fram-kallare i vätskeform. Man började gjuta det
ljuskänsliga skiktet på papper och glas och provade både
äggvita och kollodium innehållande silversaker.
Slutligen fann man, att det bästa resultatet erhölls med
gelatinskikt innehållande silverbromid, det
ljuskänsliga skikt som ännu används. På 1880-talet hade man
kommit så långt, att hållbara fotografiska glasplåtar
tillverkades fabriksmässigt.
Man började även tillverka olika typer av
ljuskänsligt fotografiskt papper, på vilket bilderna kopierades.
Kameran förbättrades undan för undan och
utrustades med bättre och bättre objektiv med större
ljusstyrkor och bättre skarptecknande egenskaper.
Föregångaren till våra dagars amatörkameror, den första
rullfilmkameran, började tillverkas av amerikanen
G. Eastman [i’st-] - grundaren av
Kodak-koncer-nen - redan 1884. Den var först avsedd för
pappers-negativ men från 1888 gjordes den för film med
cel-luloidunderlag.
Som en spännande roman är även kinematografins
utveckling från »trolltrumman» och andra leksaker
i början av 1800-talet fram till våra dagars moderna
biografer och television. De viktigaste insatserna
gjorde här amerikanen Thomas Edison, som
började göra kinematografiska upptagningar redan 188g,
samt fransmännen bröderna Louis och Auguste
Lumière [lymjä’r], som bl. a. anordnade den första
offentliga biografföreställningen i modem betydelse
i Paris den 22 mars i8gg (se vidare Film).
Bröderna Lumière gjorde även en värdefull
uppfinning inom färgfotografin, färgrasterplåten, som
användes fram till iggo-talet. Då skedde
färgfotogra-fins slutliga genombrott. Först släppte Kodak i
Amerika ig35 ut den första subtraktiva färgfilmen. Sedan
kom Agfa i Tyskland året därpå med en förbättrad
färgfilm Agfacolor, vars princip nu ligger till grund
för samtliga av de stora fabrikerna tillverkade
färgfilmer.
Filmen och dess viktigaste egenskaper
Tillverkningen av den ljuskänsliga filmen är
mycket komplicerad. Innan man gjuter den ljuskänsliga
hinnan på celluloidunderlaget undergår gjutmassan,
emulsionen, av smält gelatin och silversaker ett
flertal kemiska processer. Bland annat ökas känsligheten
för vitt ljus, »allmänkänsligheten», mycket kraftigt
genom mogningen: emulsionen får en tillsats av
ammoniak och hålles uppvärmd under viss tid. Härvid
växer silversaltkristallerna i storlek samtidigt som det
bildas vissa särskilt ljuskänsliga fläckar,
»känslighets-groddar», på dem. Då mogningen alltid medför en
tillväxt av silversaltkristallerna, åtföljs
känslighetsökningen alltid av en ökning av komstorleken hos
silverbilden. En högkänslig film ger därför bilder med
grövre korn än en lågkänslig film.
Då emulsionen i sig själv endast är känslig för blått
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
