Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografering — konsten att fotografera - Den fotografiska processen - Hur fungerar kameran?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II 26 FOTOGRAFERING_____________________________________________________________________
I. Ej ortokromatisk film.
2. Ortokromatisk film.
3. Pankromatisk film.
Ta fram en tändsticksask av ovanstående utseende och jämför färgerna. På nr 1 återges den blåa färgen i tändsticksaskens botten
för ljust (för liten kontrast mellan blått och vitt). Den gula färgen har blivit för mörk, den röda alldeles svart. På nr 2
framträder den blåa färgen mörkare (riktig kontrast mellan blått och vitt). Även gult återges ljusare och mera korrekt. Filmen är
dock fortfarande obetydligt rödkänslig, varför det röda nästan sammanfaller med det svarta. På nr 3 har effekten blivit en helt
annan. Vitt och blått kontrasterar starkt. Gult återges på riktigt sätt. Rödkänsligheten medför, att den ljust röda färgen skiljer
sig väl från den svarta (se t. ex. de svarta strecken i stjärnorna).
Foto K. O. Sjöström.
Där mycket ljus från motivets dagrar träffat skiktet
bildas många silverkorn, som ger en kraftig
»svärt-ning». De partier, som motsvarar motivets skuggor,
påverkas av litet ljus. Där utfälls inte lika mycket
silver, varför svärtningen blir svagare - bilden blir
ljusare. Bilden på filmen får därför omvända
valörer. Det blir en negativ bild. I dagligt tal används
bara benämningen »negativ» om en sådan bild.
Framkallaren innehåller i vatten upplösta
fram-kallningsämnen, vanligast metol och hydrokinon, som
är svaga organiska reduktionsmedel. De förmår
endast omvandla, »reducera», sådana
silversaltkristal-ler till metalliskt silver, som påverkats till en viss
gräns av ljuset, blivit »framkallningsbara».
Endast en liten del av silversaltkristallema i
skiktet ingår i den negativa bilden. Återstoden är alltjämt
ljuskänslig och kommer så småningom att bli svart,
om bilden tages ut i ljus efter framkallningen.
Negativet måste därför göras hållbart, fixeras, efter
framkallningen. I fixerbadet, en vattenlösning
innehållande natriumtiosulfat, s. k. fixernatron, upplöses
kvarvarande silversaker i skiktet. Efter sköljning i
rinnande vatten torkas negativet. Det har nu obegränsad
hållbarhet.
Vid riktig exponering och framkallning erhåller
man ett normalt negativ med lämplig gradation, dvs.
negativet uppbygges av en väl avvägd skala av
gråtoner, som i det närmaste motsvarar motivets
tonskala. Vid för kort exponering erhålles ett sämre,
underexponerat negativ och vid för lång exponering
ett sämre, överexponerat negativ.
Från negativet görs en positiv bild, som har riktiga
valörer med ljusa dagrar och mörka skuggor, genom
kopiering. Ett ljuskänsligt fotografiskt papper,
framställt ungefär på samma sätt som filmen, belyses
genom negativet. Även nu bildas en latent bild, som
framkallas, fixeras, sköljes och torkas på liknande
sätt som filmen. Genom »kontaktkopiering» erhålles
kopior av negativet i samma storlek, genom
»förstoring» får man förstoringar i varje önskad storlek.
Hur fungerar kameran?
Den vanliga rullfilmkameran består av en
kamerakropp av metall, ett utfällbart lock som framtill
uppbär »fronten», vilken håller objektivet med slutaren.
Dessa är förenade med kamerakroppen genom en
lä-derbälg. I kamerakroppen finns två spolkammare.
I den ena inlägges den oexponerade rullfilmen. Denna
vrides fram efter varje exponering över
»bildfönstret» till den andra spolkammaren, där slutligen hela
den exponerade filmen rullas upp och kan tas ut ur
kameran.
I allmänhet kontrolleras framvridningen av filmen
genom »filmfönstret», en liten öppning på kamerans
baksida. Man vrider bara fram filmen så mycket, att
nästa siffra på det skyddspapper som omger filmen
blir synlig i filmfönstret. Många kameror har numera
»spärr mot dubbelexponering», så att man endast kan
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
