Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysik — från Aristoteles’ naturbetraktelser till den nyaste fysikens tankevärld - Laplace och världsanden - Värmet och dess omvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIK 1257
T. v. Galilei iakttager i Pisas domkyrka en lampa, som med en kedja är upphängd i taket och sakta svänger fram och tillbaka.
Med pulsen som tidtagare fann han, att tiden för en svängning förblev konstant även då svängningarnas utslag minskades. Det
första pendeluret, vilket grundade sig på denna upptäckt, förfärdigades av hans son 1649. T. h. Det lutande tornet i Pisa, från
vilket Galilei gjorde fallförsök.
blick hos alla dess atomer och molekyler. Vad som
exempelvis kommer att ske en viss sekund om ett
tusen år, skulle framgå ur lösningarna till dessa
ekvationer, om man i dem insatte motsvarande tidsvärde.
Viktor Rydberg, som i en väldig diktarsyn tolkat
denna världsbild, låter Grubblaren blicka in i »alltets
vävstol, världsmaskineriet»:
Där vävas, kretsande i rymden, stjärnor
och tankar, kretsande i mänskohjärnor.
Där väves alstringen, där väves döden,
och tingens skepnader och folkens öden.
Vi tro oss vilja, tro oss kunna även,
men äro trådfigurer blott i väven,
och tanken letar ut i varp och väfter
vad som skall tima tusen år härefter.
Den strålande tilltro till förnuftets förmåga att
begripa världen som det laplaceska tankeexperimentet
är ett uttryck för har under de senaste årtiondena
brustit. Man har nämligen upptäckt, att det område inom
vilket Newtons lagar kan tillämpas är starkt
kringskuret och att de även inom detta område är giltiga
endast under vissa förutsättningar. Ja,
nobelpristagaren Werner Heisenberg säger sig kunna matematiskt
ange den gräns innanför vilken det som sker i
materi
ens värld är oåtkomligt för exakta beräkningar. Men
därom mera längre fram.
Värmet och dess omvandlingar
Till 1800-talets viktigaste framsteg inom fysiken hör
upptäckten av de båda lagar som brukar kallas
värmeläran eller termodynamikens första och
andra huvudsats (av grek, te/me, värme, och
dy’na-mis, kraft). Värmeföreteelserna antogs förr vara
förorsakade av ett särskilt ämne. En varmare kropp ansågs
innehålla mera »värmeämne» än en kallare. Mot
1790-talets slut gjordes emellertid iakttagelser och
anställdes försök som uppvisade det ohållbara i en sådan
åsikt. Sålunda lyckades amerikanen Benjamin
Thompson von Rumford alstra värme genom arbete. Då
en metallstav, som hölls hårt tryckt mot botten av en
metallcylinder, kringvreds, frambringades nämligen
så mycket värme, att en vattenmassa som omgav
cylindern kom i kokning. »Det är svårt», säger Rumford
med anledning av detta försök, »att beskriva de
närvarandes förvåning, när de såg, att man kunde koka
vatten utan eld.» Av detta och andra liknande försök
drog man den slutsatsen, att eftersom värme alstras
genom rörelse, det självt måste vara en rörelse. En-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
