Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förvaltning — statens och kommunernas förvaltning - Central- och lokalförvaltning - Den svenska centralförvaltningen är självständig - De viktigaste centrala verken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I35° förvaltning______________________________________
naelement, utsedda genom val eller av myndighet, har
fått ett betydelsefullt medinflytande på
förvaltningsärendena.
En vanlig typ av förvaltningsärenden är
tjänstetillsättningar. Om t. ex. en lektorstjänst skall tillsättas,
ledigförklaras först befattningen av den centrala
myndigheten, i detta fall skolöverstyrelsen. Ansökningar till
tjänsten ställs till konungen men insänds till
skolöverstyrelsen, som efter vederbörlig granskning av
handlingarna och med hänsyn till fastställda kompetenskrav
upprättar förslag till innehavare av tjänsten. Oftast
upptar ett sådant förslag tre personer, som placeras i
olika »förslagsrum». Över den centrala myndighetens
förslag kan besvär anföras hos konungen. Sedan
ärendet prövats och handlagts i ecklesiastikdepartementet
föredras det i konselj, och själva tjänstetillsättningen
verkställes således i detta fall av Kungl. Maj :t.
Tjänsteinnehavaren erhåller en av konungen undertecknad
och av vederbörande departementschef kontrasignerad
fullmakt på sin tjänst.
Vid tillsättningen av tjänster inom den kommunala
förvaltningen är man mindre bunden av fasta
kompetensbestämmelser. Möjligheterna att anföra besvär över
en kommunal tjänstetillsättning är i regel mycket
begränsade.
Den svenska centralförvaltningen är självständig
Den svenska centralförvaltningen handhas i
huvudsak av ett flertal ämbetsverk, uppkallade efter sina
förnämsta uppgifter med tillägg av någon av
benämningarna styrelse, kollegium, förvaltning etc.
Verksamheten utövas i enlighet med de instruktioner och
reglementen, som av Kungl. Maj:t meddelats för de
olika verken. Vid sin ämbetsförvaltning har dessa i
första hand att tillämpa de lagar och övriga
författningsbestämmelser, som gäller fcr resp, verks
arbetsområde. Enligt regeringsformen skall verken »lyda
konungens bud och befallningar och räcka varandra
handen till fullgörande därav och av allt vad rikets
tjänst utav dem fordrar».
Ämbetsverken är sålunda visserligen underordnade
Kungl. Maj:t och har att lojalt utföra de direktiv,
som lämnas av statsmakterna. Men inom den sålunda
givna ramen äger de en relativt hög grad av
självständighet i förhållande till den politiska
regerings-ledningen. Regeringen och statsdepartementen har
alltså icke den egentliga förvaltningen om hand, med
undantag för utrikesdepartementet, som självt
ombesörjer hela utrikesförvaltningen med
utrikesministern som högste chef. Härigenom skiljer sig Sverige
från många andra länder, där de centrala
förvaltningsorganen är inlemmade i statsdepartementen med
vederbörande minister som självständig chef
(ministerstyrelse); på liknande sätt var förvaltningen i
Sverige tidigare ordnad, t. ex. enligt 1634 års
regeringsform, men sedermera åtskildes politisk ledning och
förvaltning på sitt nuvarande egenartade sätt.
Förvaltningens självständighet har bland annat fått
sitt uttryck i att ordinarie tjänstemän är oavsättliga,
såvitt de inte gör sig skyldiga till svårare brott.
Un
dantag från oavsättlighetsregeln görs visserligen för
en del högre ämbetsmän, s. k. förtroendeämbetsmän
eller konungens tromän (sådana är förutom statsråd
främst diplomater, landshövdingar, högre officerare
och vissa verkchefer), men bortser man från den
diplomatiska kåren, hör det till sällsyntheterna, att en
förtroendeämbetsman entledigas. Numera tillsätts
även några av kommunikationsverkens chefer på viss
tid, men också dessa brukar få sina förordnanden
förlängda.
Förvaltningens självständighet framgår särskilt av
de yttranden som ämbetsverk och myndigheter enligt
regeringsformen har att avge till regeringen över
till-ämnade förslag till riksdagen eller andra frågor. Det
händer icke sällan, att dessa yttranden går den
sittande regeringens mening emot. Enligt svensk
tradition betraktas det icke heller som anmärkningsvärt,
om t. ex. en generaldirektör för socialstyrelsen skulle
som riksdagsman i sina fackfrågor gå emot
socialministern.
De viktigaste centrala verken
De viktigaste av de centrala verken eller
myndigheterna är under justitiedepartementet:
fångvårdsstyrelsen, justitiekanslersämbetet och
riksåklagarämbetet; försvarsdepartementet: försvarsstaberna,
armé-, marin-, flygförvaltningarna, försvarets
sjukvårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse, försvarets
civilförvaltning, försvarets forskningsanstalt, sjökarteverket;
socialdepartementet: socialstyrelsen,
arbetarskyddssty-relsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,
riks-försäkringsanstalten, pensionsstyrelsen och
försäkrings-rådet; inrikesdepartementet: medicinalstyrelsen,
utlän-ningskommissionen och civilförsvarsstyrelsen;
kommunikationsdepartementet: generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och
luftfartsstyrelsen; finansdepartementet:
kammarkollegium, statskontoret, mynt- och justeringsverket,
generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, bank- och
fondinspektionen, sparbanksinspektionen,
riksräkenskaps-verket och kontrollstyrelsen; ecklesiastikdepartementet:
riksarkivet, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för
yrkesutbildning samt olika organ för bl. a. museer, arkiv,
akademier, teatrar och specialhögskolor;
jordbruksdepartementet: domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk,
skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen samt
jordbruksnämnden; handelsdepartementet:
kommerskollegium, lotsstyrelsen, patent- och registreringsverket,
för-säkringsinspektionen, vissa provningsanstalter,
priskon-trollnämnden samt handels- och industrikommissionen;
civildepartementet: statens pensionsanstalt.
De flesta av dessa verk är organiserade i byråer med
byråchefer eller råd (t. ex. undervisningsråd) i spetsen
och som föredragande hos verkschefen (i regel en
generaldirektör eller överdirektör). Några få verk är
kollegiala, dvs. besluten fattas genom votering vid
sammanträde mellan chefen och styrelsens medlemmar
(byråchefer eller andra särskilt förordnade). Sådana är
exempelvis vattenfallsstyrelsen, kammarkollegium och
skolöverstyrelsen. Eljest tillkommer beslutanderätten
chefen ensam.
I några verk finns adjungerade fullmäktige (t. ex.
fångvårds-, social-, järnvägs-), förordnade i syfte att
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
