Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geologi — ur jordens utvecklingshistoria - De geologiska tidsåldrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1372 GEOLOGI
UR JORDENS UTVECKLINGSHISTORIA
Jordens ålder beräknas till mellan 3 000 och 4 000 miljoner år
GeOLOGI kallas den vetenskap vars mål är att
utforska jordens historia, att klarlägga de krafter som
har verkat och alltjämt verkar på den, att undersöka
de bergarter som uppbygger jorden och förklara deras
bildningssätt etc. Även rent praktiskt har denna
vetenskap mycket stor betydelse, främst för gruv- och
oljeindustri men också för jordbruk, teknik (t. ex.
grundundersökningar för större byggnader, broar och
dammar) m. m.
De geologiska tidsåldrarna
Under den äldsta perioden i jordens historia,
medan jordskorpan ännu var mycket tunn, ägde en
intensiv vulkanisk verksamhet rum. Den smältflytande
magman trängde då fram genom milslånga sprickor,
ja, ofta lösbröt den hela flak av jordskorpan. Denna
blev ibland tillknådad som en deg och uppressad till
väldiga bergskedjor. Den geologiska tiden i jordens
utvecklingshistoria brukar man räkna från
uppkomsten av de äldsta sedimentbergarterna. Det tidigare
utvecklingsskedet kan rubriceras som jordens
astronomiska tid. Sedan de första floderna avlagrade de
medförda slammassorna vid sina utlopp i de dåtida
haven, beräknar man att bortåt 2 ooo milj, år förflutit.
De äldsta bergarterna kallas arke’iska och jordens
äldsta tidsålder den arkeiska tiden eller urtiden.
Det dröjde säkerligen åtskilliga hundra miljoner år,
innan de första levande organismerna uppträdde på
jorden. Efter den arkeiska följer den prekambriska
eller algonkiska tiden. Det är i avlagringar från denna
tid man gjort de första fynden av organismer. Den
vulkaniska verksamheten var fortfarande livlig. I
Kina och Sydamerika har man spår efter en istid. Det
är den äldsta man kunnat påvisa i jordens historia.
Jordens forntid eller den paleozo’iska tiden, som
började för omkr. 500 milj, år sedan, indelas i fyra
perioder: kambro-silu’r, devo’n, karbo’n och perm
(se tabell). I stället för kambro-silurperioden brukar
man dock numera vanligen uppställa tre perioder,
kam’brium, ordovi’cium ochsilu’r (ellergotlan dium).
Ehuru de ryggradslösa djuren dominerade under
jordens forntid, uppträdde dock de första
ryggradsdjuren, nämligen fiskarna, redan under silurtiden.
De första fyrbenta varelserna uppträdde under
de-vontiden, som inföll för omkr. 300 milj, år sedan, 1931
fann man nämligen fossila rester av s. k. stegocefaler
(med groddjuren besläktade djur) i devonavlagringar
på Östgrönland. Från karbon- eller stenkoistiden
känner vi de första kräldjuren, och det var då som de
stora stenkolslagren t. ex. i England och Tyskland
bildades. Tydliga vittnesbörd om en stor istid under
permperioden har man funnit i Indien, Sydafrika,
Australien och Sydamerika. Under denna period samt
under devontiden rådde stark vulkanisk verksamhet.
Ordovicium, silur och karbontiden kännetecknas av
livlig bergskedjebildning.
Växter har säkerligen existerat på jorden redan
före kambrisk tid, men de första fossila växterna,
några alger, påträffas först från silurperioden.
Under hela forntiden representeras växterna endast av
lägre former.
Jordens medeltid eller mesozo’iska tid, som började
för bortåt 200 milj, år sedan, uppdelas i tre perioder:
tri’as, fura och krita. Jämförd med forntiden
omfattar den en tämligen kort tid och karakteriseras av
ett varmt klimat. Det är kräldjurens
blomstrings-period med vidunderliga jätteödlor. Under
juraperi-oden uppträdde de första fåglarna. I medeltidens
växtvärld spelade barrträden en dominerande roll.
Under kritperioden förekom åter stark
bergskedjebildning, och från denna tid härstammar de
gömfrö-iga växterna.
Slutligen kommer den nya eller kenozo’iska tiden,
som började för ca 50 miljoner år sedan och omfattar
tertiärperioden och kvartärperioden. Djurvärldens
betydelsefullaste representanter under denna tid är
däggdjuren, av vilka dock några obetydliga former
uppträdde redan mot slutet av jordens medeltid.
Tertiärtidens senare del är en mycket orolig period i
jordens historia med omfattande bergskedjebildning och
stark vulkanisk verksamhet. Under kvartärtiden
infaller den senaste stora nedisningen (se Istiden).
ANVISNINGAR FÖR LÄSAREN
Motstående bildsida avser att ge läsaren en uppfattning om de geologiska periodernas inbördes storlek samt djurvärldens
gradvisa utveckling från lågtstående organismer fram till människan. För att underlätta jämförelsen mellan de väldiga tidrymder
under vilka denna utveckling ägt rum, visas de senaste 1200 miljoner åren sammandragna till 12 timmar med början kl. 00.00
(överförd till samma tidsskala skulle hela jordens historia omfatta minst 1 1/2 dygn). De första, kända djuren uppträder då omkr.
kl. 6. Människans historiska tid infaller under den sista tiondels sekunden strax före 12-slaget. Varje ny bildrad är en
uppförstoring av slutet på föregående.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
