Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giotto di Bondone — medeltidens förste verklighetsmålare - Upptäckten av naturen - Den heliga historien — en historia om människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I39O GIOTTO
Bröllopet i Kana. Detalj av en av Giottos freskomålningar
i Arenakapellet i Padua.
MEDELTIDENS FÖRSTE
VE RK LIG H ETS MÅLARE
GlOTTO [djåta] di Bondo’ne (död 1337 vid 61
eller 71 års ålder), florentinsk målare.
Vår kunskap om Giottos liv är ganska bristfällig.
Krönikörernas uppgifter om hans resor och arbeten
har ofta visat sig otillförlitliga, och det mesta som
berättas om hans person är anekdoter av ovisst värde.
Men han lever i sitt verk, som det brukar heta, inte
alltid med samma rätt som här. Verket visar klart vad
som är nytt i hans konst och hur han motsvarar sitt
rykte som måleriets reformator. Och detta trots att
det i många fall är oklart vad som är hans verk och
vad som är andras; de säkert egenhändiga och
samtidigt välbevarande arbetena är ganska få. De
ryktbaraste bland de målningar som tillskrivs honom,
freskerna i den helige Franciscus’ gravkyrka i Assisi, är
omstridda. Av hans många väggmålningar i Florens
återstår förfallna spillror, av hans arbeten i Rom nätt
och jämnt spår, av hans målningar i Neapel intet.
Upptäckten av naturen
Bäst lär man känna honom genom freskerna i
Arenakapellet i Padua. Han har tydligen arbetat där
under två perioder med en tids uppehåll emellan.
Man urskiljer en mera primitiv stil med
silhuettar-tade figurer utan djupdimension och utan
mellanrum i djupled, medan andra målningar visar figurer
med utpräglad kroppslighet, som rör sig fritt bakom
och bredvid varandra i ett rum med uppenbart djup.
Man har gissat, att denna åtskillnad skulle bero på
att Giotto under mellantiden gjort en studieresa till
Frankrike och där tagit intryck av de nordfranska
katedralernas höggotiska skulptur, vars figurer har
just denna, i samtida italiensk konst alldeles okända
kroppsliga realitet.
Men om det förhåller sig så, fick Giotto i Frankrike
snarast en impuls till att levandegöra vad han själv
har inom sig. Blicken för det mänskliga och det
naturliga låg honom i blodet. Med all rätt säger en av
Giottos krönikörer, att när han målade »ett landskap
med många träd och klippor», gjorde han något som
då för tiden var alldeles nytt. Det var omöjligt för
honom att nöja sig med föregångarnas symboliska
silhuettstil; som den förste i det medeltida måleriets
utvecklingshistoria ställde han kravet på
verklighets-framställning i målarkonsten. Erövringen av
figurernas kroppslighet och rummets djup är bara ett steg
på vägen - men det första och avgörande.
Den heliga historien — en historia om människor
Men den största nyheten med Giottos konst är hans
nya blick på det mänskliga. Hans föregångares
helgongestalter är heliga och blodlösa skuggor, höjda
över allt jordiskt, så osinnliga som synlig bild kan
vara. Giotto ville något helt annat: att uppleva och
låta andra uppleva det heliga i mänsklig gestalt. Först
bland Italiens konstnärer betraktade han evangeliets
och legendernas berättelser som berättelser om
levande människor; han såg i dem inte bara akter ur
återlösningsprocessen utan scener ur det mest
gripande av alla sorgespel. Och han tolkade dem med
genialisk förståelse och dramatisk intensitet. Han är
den förste psykologen i den italienska konsten - och
en av de största. Den ålderdomligt stela pantominen
förbyts hos honom till skakande mänskligt drama:
han tar ett väldigt steg mot kroppslighet och
naturalism, fast han bygger sina målningar som en
arkitektur med avvägda massor. Hos Giotto spänner de
handlande personernas blickar ett nät av kraftlinjer
mellan dem, som bildar kompositionens osynliga stomme.
Så spelar också en korseld av meningsfulla blickar i
den samtida florentinska poesin, i Dantes Vita nuova.
Det oerhört fruktbara, omvälvande och nyskapande
i Giottos gärning står fast ännu i dag. Med honom
börjar och från honom utgår den målarkonst som
under ett halvt årtusende före vår tid blomstrat i
Västerlandet. Mycket av vad den skänkt av ögats glädje
och gripenhet, av vad den sökt och funnit och burit
vidare av skönhet ur naturens, människovärldens och
människosjälens riken har sin rot hos honom.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
