Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goethe, Johann Wolfgang — geheimeråd och olympier - En oerhörd skaparkraft - Idyll och passion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[406 GOETHE
IDYLL OCH PASSION
16 juni.
Jag hade stigit av, och en tjänstflicka, som kom
ut ur porten, bad oss vänta ett ögonblick; mamsell
Lotte skulle genast komma. Jag gick över gården
till det välbyggda boningshuset, och då jag gått
uppför yttertrappan och stod i dörren, tedde sig
för mina ögon det mest tjusande skådespel jag
någonsin sett. I förstugan trängdes en skara av sex
barn från elva år till två omkring en medellång,
välväxt flicka, som hade på sig en enkel, vit
klänning med blekröda rosetter vid armar och bröst.
Hon höll i handen ett svart bröd och skar åt vart
och ett av barnen en skiva i proportion till dess
ålder och aptit, gav åt vart och ett med mycken
vänlighet, och alla stodo med uppsträckta händer,
långt innan brödet ännu var skuret och ropade så
okonstlat sitt »tack». -—-
30 augusti.
Olycklige! Är du icke en dåre? Bedrar du dig
icke själv? Vartill denna rasande, ändlösa passion?
Jag kan ej längre bedja utan till henne; min
fantasi ser ingen annan bild än hennes, och allt
runtomkring i världen ser jag blott i förhållande till
henne. Och det skaffar mig så många lyckliga
timmar - tills jag åter måste slita mig lös från henne.
Ack, Wilhelm, till vad driver mig icke ofta mitt
hjärta! — När jag har suttit hos henne ända till
två eller tre timmar och fägnat mig åt hennes
gestalt, hennes rörelser, åt den underbara klangen i
hennes röst, när så småningom alla mina sinnen
berusas och det svartnar för mina ögon, och jag
knappt kan höra något, min strupe sammanpressas
som av en lönnmördare och mitt hjärta bultar vilt
för att skaffa luft åt de halvkvävda sinnena, vilket
blott ökar deras förvirring - Wilhelm, då vet jag
ofta icke, om jag är på jorden! Och när stundom
vemodet tar överhand och Lotte skänker mig den
svaga trösten att få gråta ut min beklämning över
hennes hand, då måste jag bort, måste ut — måste
ströva omkring ute i markerna! Att klättra uppför
tvärbranta klippor är då min högsta lust, att bana
mig väg genom stiglös skog, genom snår, som sarga,
genom törnen, som stinga! Då blir jag något bättre
till mods! Något! Och när jag då ofta faller
omkull av trötthet och törst, ofta i djupa natten, då
fullmånen står högt över mig, sätter mig i den
ensliga skogen på en krumvuxen trädstam för att
skaffa mina såriga fötter en smula lindring och jag
då i månskenets halvdager slumrar in i en rofylld
mattighet - o, Wilhelm, den ensliga boningen i en
cell, tagelskjortan och törnegördeln vore en
vederkvickelse, som min själ kunde tråna efter. Adjö!
Jag ser ej något annat slut på min olycka än
graven.
Ur Den unge Werthers lidanden.
några stora prosaverk av halvt självbiografisk och halvt
fritt uppfunnen karaktär [Wilhelm Meisters läroår,
1795-96, Valfrändskap, 1809, Dikt och sanning, 1811
-32, Wilhelm Meisters vandringsår, 1829). Dessa
böcker hör inte till de mest lättlästa, men de rymmer
mycken livsvisdom och har varit vägledande för flera
generationer tyskar.
Det stora intresse för sig själv som Goethe alltid
hade har smittat av sig på eftervärlden. Få diktarliv
är så grundligt kända som hans. Till det yttre var det
föga händelserikt. I sin ungdom hade han mera i
förbigående tagit en juris doktorsgrad och arbetat en
smula i rättsväsendet. Som minister i det lilla hertigdömet
Weimar skötte han med omvittnad duglighet diverse
åligganden, från uppsikten över teater och bibliotek till
inskrivning av rekryter och sanering av finanserna.
Men annars levde han för det mesta den välsituerade
privatmannens lugna liv. I enlighet med sin maxim att
kvinnligt umgänge befordrar goda seder hade han en
mängd mer eller mindre allvarliga
kärleksförbindelser, och i enlighet med en annan maxim, att
uppvaktande av unga damer är det enda sättet att själv hålla
sig ung, fortsatte han med detta in i höga ålderdomen.
Tack vare de tyska litteraturhistorikernas järnflit
har man en lång lista på kvinnorna i Goethes liv. Den
första mera betydande är Friedrike Brion, som lät
honom uppleva prästgårdsidyllen i Sesenheim, sedan
följer Charlotte Buff, en väns fästmö som blev den
direkta inspirationskällan till Werther, och hans egen
fästmö Lili Schönemann. Charlotte von Stein införde
honom i Weimarsocieteten och en romarinna i den
sydeuropeiska sensualismen. Giftermålet med Christiane
Vulpius gav honom del i det borgerliga familjelivets
ro och ansvar.
Kärlek och arbete bildar de två huvudmotiven i
Faust, det stora drama som sysselsatte Goethe från
hans tidiga ungdom ända till slutet av hans liv (se
även Faust). Här har han gestaltat de tankar han
hela livet strödde omkring sig i dikter, epigram,
aforismer och yttranden till förtrogna vänner. Den som
söker tränga in i denna rika skattkammare av
kunskap och självbesinning kommer att få sin fulla
belöning, och den som finner detta alltför mödosamt kan
hålla sig till de lyriska partierna.
I lyriken hade Goethe hela livet igenom sin
starkaste sida. Få har kunnat tävla med honom i konsten
att till några oförgätliga rader pressa samman den
inspiration som naturen, kärleken eller den rena tanken
haft att skänka. Dikter av denna höga klass är
oöversättliga, men en av de mest berömda bibehåller
åtskilligt av sin karaktär i Heidenstams omtolkning:
Över alla toppar ro.
Knappt ett sus.
Alla vatten spegla klart
stillnat ljus.
Skogens fåglar i sitt bo
tystna nu.
Vänta, snart
vilar också du.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
