Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goya, Francisco José de Goya y Lucientes — en revolutionär hovmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOYA I415
En av Goyas mest berömda målningar är skildringen av upprorsmännens arkebusering natten till 3 maj 1808.
men man anar redan en underton av social kritik: här
jäser samma brygd som svämmade över i franska
revolutionen. Men Goya var revolutionär endast i sin konst.
I sitt liv, som har många av forskningen aldrig
klarlagda avsnitt, ter han sig som en hänsynslös och sj
älv-koncentrerad streber, vilkens framgångar och
berömmelse fördunklades av personliga slitningar och sorger.
1788 blev Goya hovmålare och sedermera
akademidirektör och mottog ur Karl IV:s och hans drottnings
hand många nådevedermälen, samtidigt som han i en
rad lysande porträtt med hänsynslös djärvhet
avslöjade de skiftande stadierna av lastbarhet och
moraliskt och sedligt förfall hos den kungliga familjens
medlemmar. Smeksamt och förföriskt målade han den
sköna hertiginnan av Alba, vars älskare han enligt
ett alltjämt livskraftigt men aldrig helt bestyrkt rykte
skall ha varit. Allt starkare framträdde mot slutet av
1700-talet människoföraktet och pessimismen som de
bärande själsstämningarna i Goyas konst. Han sökte
sig ned till ondskans och gemenhetens bottenskikt i
sina porträtt men ännu mer illustrativt i de kusliga
visioner som han gav mästerlig grafisk form åt i sina
etsningsserier Los caprichos (Hugskotten) och Los
proverbios (Ordspråken).
Spaniens nationella olyckor under Napoleonkriget
- med ockupation, massakrer, gerillastrider och
grymheter - utlöste konstnärens hela våldsamma
indignation över våld och förtryck. Massakern på Puerta del
Sol och Arkebuseringen 3 maj 1808 förebådar i sin
skakande uttryckskraft senare tiders expressionism.
Det har sagts om Arkebuseringen att »det är som vore
alla avrättningar i världen koncentrerade i den
tavlan». Ingen har heller skildrat krigets bestialitet som
Goya i etsningsserien Los desastres de la guerra
fKri-gets fasor).
Sjuk och fullständigt döv drog sig den åldrande
mästaren tillbaka till sitt lanthus utanför Madrid, vars
väggar han fyllde med dystra målningar i svart och
grått, framställande de sällsammaste skräcksyner,
numera uppsatta i Pradomuseet. Sina sista år
tillbringade han i Frankrike sysselsatt med att fullända sin
etsningsteknik bl. a. i serien Tauromachia
(Tjurfäktning). Sin största konsthistoriska betydelse har Goya
som de stora franska banbrytarnas föregångsman.
Hos Daumier pånyttföddes hans demoniska
uttryckskraft, hos Manet hans impressionistiska kolorism. Som
etsare står han vid Rembrandts sida som en av
världs-konstens största. (Se även färgbild vid Spansk konst.)
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
