Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grieg, Edvard — Norges störste tonsättare - »Jeg elsker dig...» - Musiken till Peer Gynt skapas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1452 GRIEG
Edvard Grieg och hans hustru 1898 efter P. S. Kröyers
berömda målning i Nationalmuseum i Stockholm.
NORGES STÖRSTE
TONSÄTTARE
GrIEG. Edvard (1843-1907). När Grieg vid tolv
års ålder tog med sig sin första komposition till
skolan, blev han allvarligt förmanad att låta bli sådana
fasoner. Det var egentligen ingen, ej ens han själv,
som då tänkte, att han skulle bli tonsättare. Men tre
år senare gjorde kompositören Ole Bull ett besök i
hans hem och förklarade då genast, att pojken borde
skickas till Leipzig för att studera musik.
Hemkommen efter fyra års konstnärligt ganska
ofruktbara studier vid Leipzigs konservatorium,
sammanträffade Grieg i Köpenhamn med Rikard
Nord-raak, och detta möte blev avgörande för hela hans
framtid. Som genom ett trollslag uppenbarade
Nord-raak för honom hans livsuppgift genom att hänvisa
till den norska folkvisan och påpeka, att denna var
källan till all norsk konstmusik. Under
köpenhamns-tiden på 1860-talet skrev Grieg sina humoresker (op.
6), sonaten för piano (op. 7) och den första
violinsonaten (op. 8), kompositioner som förbluffar genom
sin originalitet, tekniska säkerhet och personliga stil.
»Jeg elsker dig ...»
I Köpenhamn träffade Grieg även sin kusin Nina
Hagerup, som 1867 blev hans hustru. Hon ägde en
underbar stämma och inspirerade honom under
för-lovningstiden till en rad vackra sånger, av vilka To
brune öjne och främst Jeg elsker dig till H. C.
Ander-sens texter redan vittnar om den mogne mästaren.
Men hans svärmor klagade i ett brev: »Han är
ingenting, har ingenting och skriver en musik som ingen
vill höra.»
1866 bosatte sig Grieg i Kristiania, där han nu med
möda livnärde sig på att meddela musikundervisning
och ge konserter. Under en Romresa 1869
sammanträffade paret Grieg med Liszt, som själv spelade sin
norske kollegas Schumann-påverkade men samtidigt
nationellt betonade pianokonsert i a-moll. Vid denna
tid satte Björnson mer än någon annan sin prägel på
Griegs konst. Det räcker med att nämna
Landkjen-ning, Sigurd Jorsalfar, Bergliot och sångerna ur
Fiskerjenten. Diktarens och kompositörens gemensamma
planer på en norsk opera över Olav Trygvason
stannade vid ett fragment på tre scener. 1874 beviljade
stortinget Grieg ett årligt gage på 1 600 kronor, vilket hade
till följd, att han kunde upphöra med sin
lärarverk-samhet och lämnade Kristiania.
Musiken till Peer Gynt skapas
I januari samma år anmodade Ibsen Grieg att
skriva musik till Peer Gynt, som skulle uppföras på
Christiania Theater. Grieg, som var van att arbeta
snabbt, trodde sig kunna ha arbetet färdigt någon gång
på sommaren, men det kom att ta två år, och först
1876 kunde Peer Gynt gå över tiljan med Griegs
musik, av vilken Aases död och Solveigs sang särskilt
vunnit ryktbarhet.
Nu följde i Griegs liv den rika och fördjupade
ska-partid som brukar kallas Lofthusperioden, då han bl. a.
skrev sin grandiosa stråkkvartett i g-moll op. 27 och
de för stråkorkester arrangerade »elegiska
melodierna» Hjärtesår och Våren. Är 1885 byggde han
utanför Bergen sin villa Troldhaugen, där han sedan
tillbringade somrarna, medan han om vintrarna reste
Europa runt och gav konserter. Han var nu en berömd
man och ansågs som en av tidens främsta
tonkonstnärer, skicklig både som dirigent och som tolkare av
egna verk. Ivrigt eftersökt arbetade han mera än hans
hälsa tålde, och just när han hösten 1907 stod i
begrepp att fara till England, drabbades han av döden.
Griegs intima kontakt med de rika samlingarna av
norsk folkmusik, inte minst L. M. Lindemans, satte
sin prägel på hela hans produktion. Man kan
nämligen även i hans konstmusik återfinna typiskt
folkmusikaliska drag i form av rytmiska figurer, särskilda
intervaller etc. Men Grieg var en tillräckligt
självständig konstnär framför allt genom sin djärva harmonik
för att undvika ensidig förankring i folk- och
allmogemusiken. Hans högt utvecklade förmåga att
bearbeta folkmelodier möter man särskilt i Norske
Folke-viser och i de välkända norska danserna för piano.
- I de större, rent instrumentala verken visar Grieg
ofta en bristande kompositionsteknik, och det är
därför naturligt, att han aldrig skapade några symfoniska
verk av betydelse.
Med sina toner har Grieg nått djupare ner i den
norska folksjälen och längre ut i världen än någon
norsk diktare eller målare. Han har, som Björnson
säger, fört norska stämningar och intryck av norskt
liv in i vartenda musikaliskt hem över hela världen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
