Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grodd och groning — hur den magasinerade växtkraften frigörs - Man kan underlätta groningen - Växternas hormoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRODD I455
EN BÖNAS GRONING.
Den övre bilden t. v. visar bönor i
balja. Fröna, bönorna, sitter fast
medelst frösträngen. På bönor som
lossnat syns fröärret eller naveln. —
I cirkeln. Ärtväxternas frö utfylles
helt av de båda näringsrika
hjärtbladen. Skiljes dessa åt syns
rotanlaget. — Nedre raden från
vänster till höger. Roten är den första
del som tränger ut ur fröet. Den
sträcker sig hastigt på längden och
växer sedan nedåt. Sidorötter
utvecklas snart, bönan med sina båda
hjärtblad pressas upp ur jorden och
stamämnet börjar tillväxa.
fuktighet vid sig. Detta är fallet bl. a. med linfrön,
vilket man lätt kan övertyga sig om genom att lägga
några sådana frön i vatten, varvid ett rikligt slem
uppstår. - Är skalet mycket hårt och
ogenomsläpp-ligt, fördröjs groningen. I praktiken får man ta
hänsyn till detta och genom mekaniskt ingrepp
möjliggöra en snabbare groning. En paranöt - egentligen
är denna ett frö - är svår att få att gro, om ej
skalet filas av. Klöverfröet gror inte heller bra, om det
inte först »nöts» genom att skavas mot sand.
När fröets inre delar sugit upp vatten, börjar
växtämnet att förstoras, om temperaturen är lämplig. För
att groningen skall fortgå, fordras emellertid också
att fröet får tillräcklig tillförsel av syre, ty detta är
nödvändigt för den förbränning som sker i fröet. Man
säger att det andas, och man kan också lätt
konstatera att temperaturen höjs, t. ex. genom att innesluta
groende frön i en termosflaska och sticka ned en
termometer. Vid groningen utlöses en kemisk process
i fröet av enzymer, som finns i växtämnets hjärtblad.
Dessa enzymer har förmåga att omvandla det olösliga
reservnäringsämnet stärkelse till lösliga kolhydrater,
sockerarter, som kan ledas till växtämnets olika
delar. Har denna mobilisering av näringsförrådet en
gång påbörjats, fortsätter den sedan så länge de yttre
betingelserna kvarstår, även om växtämnet tas bort.
Man har t. ex. hos ett groende frö ersatt embryot med
en liten gipsklump, som sög upp vatten. Det visade sig
då, att fröet med hjälp av denna gipsbit helt kunde
tömmas på näringsämnen, ty de för kolhydraternas
lösning verksamma enzymerna fanns alltjämt kvar i
ytskiktet av upplagsnäringen.
Vid näringstillförseln till embryot börjar dess
celler att dela sig och de olika växtdelarna att sträcka
sig på längden. Man kan redan innan fröet gror
urskilja rotämnet, stamämnet eller stamkroppen och
hjärtbladen. De senares antal växlar. Liljeväxter, gräs
och palmer t. ex. har endast ett hjärtblad. Hos
rädisor, morötter, korgblommiga växter m. fl. finns två
hjärtblad. Barrträden har flera hjärtblad, som sitter i
krans. Hos ärtväxterna är näringen upplagrad i de
tjocka hjärtbladen, som helt fyller fröet. På bilden av
den groende bönan kan man se, hur roten är den första
del som tränger ut ur fröet, den sträcker sig hastigt
på längden och växer nedåt. Sidorötter utvecklas snart,
samtidigt som bönan med sina båda hjärtblad pressas
upp ur marken och stamämnet börjar tillväxa. Den
första tillväxten sker med hjälp av den »matsäck» som
fröet fått med sig ut i livet. När denna är förtärd, har
rotsystemet tillvuxit så kraftigt, att ett
näringsuppta-gande ur jorden kan ske samtidigt som
kolsyreassi-milationen i groddplantans gröna delar kan ta sin
början (se Assimilation).
Växternas hormoner
Först under de senaste årtiondena har man
upptäckt att det hos växterna finns hormoner, som
inverkar på tillväxten. I skottspetsarna på
groddplantor bildas auxiner. Skär man bort toppen på en
havreplanta upphör längdtillväxten. Om man placerar
toppen tillbaka sker fortsatt tillväxt. Hormonet bildas
alltså i spetsarna och tränger därifrån ned i
vävnaderna. Växthormonerna spelar en stor roll inom
växtodlingen. Man kan med hjälp av dem få sticklingar
att lättare bilda rötter. Liksom fallet är med hormon
hos djur och människor verkar växthormonerna i
ytterst ringa mängd. Tillförda i stark dosis har de en
hämmande eller skadlig verkan. På grund därav
används de vid ogräsbekämpning. Vissa hormon dödar
tvåhjärtbladiga växter men lämnar enhjärtbladiga
oberörda, och med hjälp av sådana kan man förstöra
ogräs i ett sädesfält.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
