Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guld, silver och platina — ädla metaller - Guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD, SILVER och PLATINA 1487
ligt i salpetersyra. Så kan man t. ex. ur en
guld-silver-legering lösa (skilja) ut silvret med salpetersyra.
Syran kallades därför redan av de gamla alkemistema
för »skedvatten» (skeda = skilja).
Några fysikaliska konstanter
Metall Täthet Smältpunkt Kokpunkt
Silver .... 10,5 960,5° 1 927°
Guld...... 19,32 1 064° 2 710°
Platina . . 21,4 1 770° 3 800°
Guld
Guld torde vara den först kända och brukade
metallen. Gamla egyptiska målningar från 4 000-5 000 år före
vår tideräknings början visar att guld då var känt.
Det omtalas även i Gamla testamentet, t. ex. vid
beskrivningen av den dyrbara utsmyckningen av
Salo-mos tempel. Genom sin vackra färg och glans och sin
oföränderlighet blev guldet en eftertraktad metall till
smycken och prydnader samt tidigt en värdemätare.
Redan under konung Menes i Egypten (3 400 år f. Kr.)
förordnades, att 1 del guld skulle motsvara 2/2 delar
silver. Alkemisterna kallade guldet »metallernas
konung» och gav det solens tecken O. Deras mål var
att förvandla oädla metaller till guld (se Alkemi).
Guld heter på latin a’urum, och därav härleder sig
dess kemiska beteckning Au. Det är den mest
tänjbara av alla metaller; det kan utvalsas till blad av
endast 0,0001 mm tjocklek, och av 1 g guld kan dras
en tråd av 1,2 km längd. Med kvicksilver legerar
guld sig lätt till en gråvit massa. Man bör därför
undvika att ha guldringar på sig, när man handskas med
kvicksilver.
Guldet förekommer så gott som uteslutande gediget
i naturen, insprängt i bergarter, vanligen i så
finfördelad form, att man inte kan se det ens med
förstoringsglas. När sådana bergarter förvittrar och det
bildade gruset bortspolas av regnvattnet, avsätter sig de
frigjorda tunga guldkornen i flodfåroma ej långt från
bildningsstället. De små guldkornen bakar härvid ofta
ihop sig till större klumpar, nuggets. Den största
guld-klimpen är funnen i Australien och vägde 124 kg. Ur
guldförande sand kan guldet utvinnas genom
vask-ning. Härvid spolas den lättare sanden bort, medan
de tyngre guldkornen stannar kvar. Denna urgamla
och primitiva metod används fortfarande på enstaka
ställen. Numera låter man dock vanligen den
uppslammade sanden rinna över kvicksilver, som tar upp
större delen av guldet, varefter resten utlöses med en
cyanidlösning. Guldet utvinnes sedan ur
kvicksilverlegeringen genom avdestillering av kvicksilvret och
ur cyanidlösningen genom utfällning med zink. På
detta sätt erhålles det mesta guldet. En betydande del
utvinnes emellertid även på metallurgisk väg som
biprodukt vid upparbetning av koppar- och blymalmer.
De äldsta fyndorterna för guld var troligen Nubien
och Tracien. Från Gallien och Kärnten erhöll romarna
Guldet förekommer insprängt i bergarter i så finfördelad form
att man inte ens kan se det med blotta ögat. Vid förvittringen
följer guldkornen med regnvattnet och avsätter sig i flodfårorna
i närheten av förvittringsstället. De små guldkornen bakar ofta
ihop sig till större klumpar, nuggets. Här ses en fyndort i Buller
River, Nya Zeeland.
mycket guld, och i Spanien ägde de guldverk, som
sysselsatte 60 000 slavar. Persien och Indien var
också tidigt kända som rika på guld. Begäret efter guld har
varit en medverkande drivfjäder till många djärva
företag, såsom upptäckten av Amerika och
erövringarna av Mexico och Peru, där rika guldskatter
rövades från urinvånarna men senare även gruvdrift
upptogs. Vid slutet av 1700-talet upptäcktes guld i
Ural-området, som länge var den viktigaste fyndorten.
Under senare hälften av 1800-talet fann man guld i
Kalifornien, Nevada, Australien, Transvaal och Alaska, dit
guldtörstiga äventyrare från hela världen
strömmade. - I Sverige har sedan 1500-talet tillvaratagits
smärre guldkvantiteter vid Alseda, Ädelfors och Falu
gruva. Genom upptäckten av Bolidengruvan 1924
har emellertid vårt land ryckt upp till en av de tre
största guldproducenterna i Europa. Är 1951 uppgick
vår guldproduktion till 2 192 kg. USA:s produktion
samma år var 58933 kg, Canadas 135744 kg och
Sydafrikanska unionens 358 202 kg.
Världsproduk-tionen uppgick till 733 000 kg.
Guldet begagnas alltjämt huvudsakligen till
smycken och prydnadsföremål. På grund av sin mjukhet
används det aldrig enbart utan alltid legerat med
koppar eller silver. Guldhalten anges härvid i kara’t, dvs.
i 24-delar av legeringens vikt. Ofta överdras billigare
metaller med ett tunt guldskikt genom plätering eller
elektrolytisk förgyllning. Endast en ringa mängd guld
finner praktisk användning, såsom till färgning av
glas samt inom tandläkar- och fotografitekniken.
Huvudparten av världens guld ligger som tackor i
staternas bankvalv, där det förr utgjorde delsäkerhet för
de utelöpande sedlarna. Sedan guldlagren tenderat
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
